Sedan januari detta år har jag och min familj fått nåden att befinna oss på ett missionsfält i Peru. Utsända av Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner (ELM) har vi sedan dess på både ett indirekt och ett direkt sätt fått vara del av missionens arbete. Att vara långt borta från vänner och familj, i en annan kultur, med ett annat språk är många gånger utmanande och till och med tungt. Men trots det får vi erfara att Gud vill lära oss någonting genom detta och att han trots allt vill använda bristfulla och svaga människor i missionen.

Mission under små omständigheter

I Chiclayo, en stad i norra Peru, där ELM för närvarande bedriver ett missionsarbete genom Jan Ulrik och Ann-Charlotte Smetana och oss själva finns det tre små församlingar i den lutherska kyrkan. Hela kyrkan som sådan har kanske för tillfället cirka etthundra medlemmar. Varje församling är således ganska liten. Pastorerna har ingen lön utan måste försörja sig och sina familjer med ett annat arbete vid sidan om. Resurserna, både ekonomiska och personella, i församlingarna går inte att jämföra med våra församlingar i Sverige. Jag skulle tro att vi hemma i Sverige hade börjat fundera på att lägga ner församlingen eller missionsföreningen under motsvarande omständigheter. Men det gör de inte här. Istället får vi se hur de varje söndag samlas till gudstjänst, hur de har barn- och ungdomsarbete och bibelstudier mitt i veckan.

Men inte bara det. De talar om att nå ut till andra med evangeliet. En av församlingarna bedriver till och med sedan flera år tillbaka ett arbete med församlingsplantering i en by utanför staden. Kyrkan har också ett arbete med evangelisation för universitetsstudenter i staden. Trots sina väldigt små resurser bedriver de alltså mission!

Jag frågar mig hur det är möjligt. Jag ser på hur församlingarna och kyrkan fungerar och konstaterar att det finns mycket arbete kvar för att få till en god fungerande struktur och ordning. Jag ser hur barn, ungdomar, vuxna och till och med pastorer och predikanter behöver en djupare undervisning i bibel och bekännelse och tänker spontant att det inte kan vara möjligt att bedriva egen mission under dessa relativt svaga förutsättningar. Men det är det! Jag skulle till och med vilja påstå att utan denna drivkraft hos de troende här, att nå fler, hade deras kyrka inte kunnat fortsätta existera.

Att bjuda in till ett hem

En församling är som ett hem där Jesus är värden. Ett hem dit man bjuder in människor med en innerlig önskan om att de ska lära känna värden och bli bofasta. Självklart behöver detta hem vara ordnat, det behöver fungera för att kunna ge av det som hemmets bofasta har fått. Vågar jag kanske säga att ett hem är till för att bo i men också att bjuda in till? Jag läste någonstans att i Sverige och övriga Norden spenderar vi mer tid och pengar på att renovera våra hem än någon annanstans, men vi har samtidigt minst tid med besök och bjudningar till samma hem. Kanske stämmer det och i så fall är det en tragisk sanning. Det är inget fel med att ha ett fungerande och vackert hem. Det kanske till och med är nödvändigt för att gäster ska ”känna sig som hemma”. Men om inga gäster bjuds in saknas något väsentligt.

I Sverige har vi ekonomiska resurser, vi har fungerande strukturer och församlingsliv. Allt detta är gott och på många sätt är de nödvändiga ting, men kanske saknar vi något. Vi har sannerligen förmågan att ”ordna en stor måltid” men vi saknar ofta viljan att ”gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt (Guds) hus blir fullt” (Luk 14:23). Risken finns att kyrkan dör ut om den inte når ut. Guds mission genom sin son var det som grundade Kyrkan. För att kunna nå vidare och nå ut behövs både ett ordnat och fungerande hem och en vilja att bjuda in människor till festen.
I Sverige har vi fått nåden att bli bra på att ordna fungerande församlingar med god undervisning. Detta bidrar vi redan till på missionsfältet i Peru. Låt oss hjälpas åt med detta! Här i Peru har de fått nåden att vilja nå ut till fler, att bjuda in. Det bör vi lära oss av i vår svenska situation. Jag önskar att det får bli en mission i retur i det avseendet. För att parafrasera Jakob: ”Liksom kroppen utan ande är död, så är också kyrkan utan mission död” (jämför Jak 2:26). Låt oss fortsätta med att nå våra egna familjer men också gå ut och bjuda in fler till den fest vår Herre har berett åt oss alla genom sitt verk på korset. Och låt oss också bidra av vårt ekonomiska överflöd till arbetet!

Henrik Andersson
Korttidsmissionär i Peru

Stöd ELMs missionsarbete:
Swish: 123-495 65 95
Plusgiro: 5 58 43-7
Bankgiro: 476-1144