Matt 11:25-30

Aposteln Paulus sade: ”Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er.” (Apg 17:22-23)

Kan man lära känna Gud?

För många moderna västerlänningar ter det sig som omöjligt. Många håller nog dörren öppen för att det kanske finns en Gud, men tar för givet att vi ingenting kan närmare veta eller säga om Gud. 

Trots allt har naturvetare genom tiderna anat att det måste finnas en skapare, någon som vävt alla livets trådar, den oerhört intrikata vävnad som är vår värld. Den värld, som vi kan observera och studera, kan inte bara vara resultatet av ett osannolikt sammanträffande, en slump.

Flera religioner bekänner tron på en enda Gud, som skapat universum. Bland teologer idag vill man ofta lyfta fram likheterna mellan kristendomen, judendomen och islam. Man kallar dem för de abrahamitiska religionerna, eftersom de alla gör anspråk på att vara arvtagare till Abraham. 

I dessa tider av oro och sekteristiskt våld kan det tyckas vara berättigat att peka på det som förenar, inte på det som skiljer åt, men är det fruktbart? Hjälper det oss att lära känna Gud? Når vi gemenskap med Gud och till paradiset på det sättet? 

Jesus säger i dagens evangelium: ”Ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Matt 11:25-30) Det är genom Guds Son, och bara genom honom, som vi kan lära känna Gud Fadern. ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, säger Jesus med all önskvärd tydlighet (Joh 14:6). Guds Son blev en människa för att vi skulle kunna lära känna Gud i honom. Så underbart och märkligt! Guds Son lät sig sedan överlämnas till att dödas för att sona våra synder med sitt oskyldiga och dyra blod. 

Men i dagens evangelium säger han: ”Allt har min Fader överlämnat åt mig.” Också detta är lika underbart och märkligt! Han överlämnades i människors händer, men är samtidigt Herre över alla människor. Så är det redan nu fastän vi inte ser det och märker det, men en dag ska det bli uppenbart för alla. Därför kan vi inte kringgå honom, och varför skulle vi vilja det? Han är ju vår vän, som älskade oss i döden, för att vi skulle ha gemenskap med Gud och vinna evigt liv!

Vem kan lära känna Gud?

Jesus säger: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.” Många högt studerade teologer och filosofer, erkänt djupsinniga författare och andra, som borde ha vetat och förstått, har ställt sig oförstående inför den kristna trons sanningar: att Gud är treenig – Fader, Son och Helig Ande – och att människornas synd måste försonas genom Guds Sons blod. Detta har gått många visa och kloka förbi.

Samtidigt finns det många enkla människor på olika håll och i skilda tider, som tagit emot dessa stora sanningar i tro. Det är Gud Fadern som har dragit dem till sin Son (Joh 6:44). Det är Gud, den Helige Ande, som har upplyst dem om det, som det mänskliga förnuftet går bet på. I glädje har dessa ”små” människor omfattat det kristna evangeliet och hållit hårt fast vid det. Såsom ett litet barn tror på sin mammas eller pappas ord, utan att ifrågasätta det, har de tagit emot Guds ord i en barnslig tro. Bara så kan vi lära känna Gud.

Hurdan är då Gud?

Har du någon gång varit nyfiken på en person, velat lära känna honom eller henne, men när du väl fått göra det funnit att den personen inte var så intressant, som du hade tänkt dig? Den som lär känna Jesus blir inte besviken på det sättet. Jesus har mer att ge oss än vi kan förvänta oss. ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ger vila”, säger han. Den vila, den ro i själen, som många människor saknar i en splittrad tillvaro, kan han ge. 

Han vänder sig till dem som kämpar med sig själva, som önskar att de kunde leva rätt och riktigt inför Gud, men som så ofta får bevis på sitt misslyckande när de snubblar och faller. Han vänder sig till dem som tyngs ner av sin skuld. Jesus arbetade för oss under sitt lidande på korset. Nu ger han oss sin förlåtelse och lyfter skuldens börda från våra axlar.

Vill du ta Jesus på orden och komma till honom? Hur ska du då gå tillväga? Den som inte är döpt ska låta döpa sig i den treenige Gudens namn. Tala också med Gud i bönen. Gör det också när du känner dig som en så svart och förhärdad syndare, som minst av allt borde träda fram inför Guds tron med sina klumpiga ord. Ta dig tid att lyssna till predikan och att läsa Guds ord för dig själv. Det är så väl investerad tid. Gå till nattvarden när tillfälle ges. Det är ju hans kropp och blod, som räckes oss där. Ta också möjligheten att bikta dig. Det ger en så kraftfull hjälp att tro, särskilt när ens fall känns stort. Det ger ny glädje och frimodighet att fortsätta på himlavägen.

Sist i söndagens evangelium säger Jesus att vi ska ta på oss hans ok. ”Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Livet med Jesus ska vara ett liv i lydnad och efterföljelse. Till bördan Jesus talar om hör också uppgiften att hjälpa till att göra honom känd bland nya människor. Det är ju därför hans återkomst dröjer, för att människorna skulle få lära känna honom. I det arbetet vill han använda sig av oss. Aposteln Paulus fick på sin tid göra den treenige Guden känd bland athenarna. Vi kan på andra sätt och bland andra människor få föra det arbetet vidare. I Jesu namn. Amen.

Anders Alapää, Korpilombolo

Är artikeln läsvärd?

Dela den gärna med dina vänner!