Martin Luther uppmärksammad i ansedd akademisk tidskrift

”Luther lever – 500 år av makt över tanken” är temat när Axess magasin, en av de mest ansedda akademiska tidskrifterna i Sverige, uppmärksammar lutherjubiléet (nr 1/2017). Perspektivet är kulturellt och samhällsbetonat och resulterar både i tankeväckande och förenklade slutsatser.

av Anders Lundberg

Den dubbelbottnade bilden av Luther: oförsonlig och mänsklig

Tidskriften inleder med en fråga av främst historisk betydelse: Vad i Martin Luthers livsgärning och personlighet gjorde just honom till portalgestalten för reformationen? Den brittiske historikern David Crane försöker svara på frågan utifrån den senaste biografihistoriska forskningen. Martin Luther är i hans ögon en dubbelbottnad reformator: både fullt mänsklig, med många svagheter, och samtidigt just så kraftfull som krävdes för att det sedan århundraden ansamlade missnöjet med påvekyrkan skulle explodera i öppen konflikt.

Här läggs vikten vid Luthers uppväxt som son till en bergsman i Mansfeld. I en ful, otrygg, splittrad och ”rökig stad fylld av slagghögar i utkanten av den civiliserade världen”, formades Martin Luther till att bli den ”lidelsefulle, auktoritäre, oförsonliga [och] rått fysiska natur” som krävdes för att kämpa mot den tidens mäktiga. Dessa, vars främsta härförare var påven och kejsaren, som inget annat ville än att röja honom ur vägen genom den fredlösförklaring som skulle följa honom resten av hans liv. Som nyligen påpekats måste denna fredlösförklaring – som i praktiken innebar att vem som helst kunde döda honom utan att riskera något straff – inneburit en enorm stress på Martin Luthers vardag och därför förklara en del av hans stundom pressade psykiska hälsa (se Rune Imberg i GST nr 4 2017, s. 7).

I kärnan av Luthers kritik mot den korrumperade och avfallna kyrkan låg som bekant helgonen och avlatshandeln. Luther hyste stor vördnad för de kristna som gått före och bevarat tron. Men den romersk-katolska kyrkans lära om avlaten var i hans ögon anstötlig. Helgonen, påstod man, hade lyckats åstadkomma mer goda gärningar än de själva behövde för att undslippa skärseldens reningsbad. Dessa extragärningar förvarade påven i en andlig kyrkoskattkista (thesaurus ecclesiae) som han genom sina präster kunde dela ut till betalande kristna för att de skulle slippa lidande i skärselden. Pengarna gick, som av en händelse, till byggande av påvens och biskopars egna palats och Peterskyrkan i Rom. Det är därför som Luthers teser på kyrkporten är en sådan provokation. Det finns ingen sådan kyrkans skatt (thesarus ecclesiae) som påven påstår, säger Luther, ”Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd” (62:a tesen). Detta var, fastän nog Martin Luther själv inte helt förstod det år 1517, en krigsförklaring mot den romersk-katolska kyrkans ledning som hade gjort avlatshandeln till en viktig del av sin maktapparat.

Mot denna bakgrund tycker jag att de osminkade lutherbiografierna, likt Cranes, är nyttiga att läsa för en lutheran. Cranes artikel har naturligtvis brister. Till exempel tycks han närmast ge Luther ensam skulden för 400 år av kyrkosplittring. Men när nu utbrottet av reformationen gällde den obibliska läran om helgonen och avlatshandel, får ju inte heller vi göra Martin Luther till ett ofelbart helgon. Han var en på många sätt svag och komplicerad människa, liksom många andra profeter i historien. Gud använde dock honom för att evangeliets härlighet åter skulle få lysa i kyrkans lära. Att vi betänker det kanske distanserar oss något från personen Luther, men det drar oss närmare tacksamheten till Gud – Han som inte kräver några perfekta människor för att hans goda verk ska ske genom dem.

Luther, Sverige och svenskheten

Tyngdpunkten när Axess magasin uppmärksammar luther­jubiléet ligger dock i lutherdomens och reformationens betydelse för Sverige i dag. Två artiklar fokuserar främst på detta: Kulturjournalisten Per Svenssons ”Gatlopp för Luther” och idéhistorikern Svante Nordins ”Luther bakom allt”.

Svensson konstaterar att Luther har dåligt rykte i Sverige. Han spekulerar i om det kan bero på att lutherdomen kommit att förknippas med politisk makt, kyrkans polisiära roll under 1600-talet eller att Ingemar Bergman föreställde lutherdomen som ond i sin Oscarbelönade film Fanny och Alexander. Men Svensson ser också delar i lutherdomen som ligger till grund för den moderna individualismen (ett projekt som han till stora delar omfamnar): Kyrkans oerhörda gärning att tidigt skapa ett läskunnigt folk som tänkte och ifrågasatte. Svensson kopplar också samman den svenska lutherdomen med teorin om statsindividualismen. Denna lyder att Sverige inte är ett kollektivistiskt land, trots vår enorma offentliga sektor och våra allomfattande socialförsäkringssystem. Sverige är tvärtom ett individualistiskt land, där dock staten används för att bryta upp individen från beroendet av släkt och familj. Svensson ser, tycks det, statsindividualismen och även socialdemokratin som sekulariserad lutherdom. Även svenskarnas benägenhet att vilja vara ensamma i grupp, att sitta tysta på bussen och att springa maraton i städerna om somrarna, härrör är enligt Svensson ett uttryck för den lutherska mentaliteten.

Svante Nordin tar ett mer direkt, och måhända mindre spekulativt, grepp på frågan. Det måste, hävdar Nordin, haft en enorm inverkan på svensk kultur genom århundraden att så mycket av denna skapats av präster och prästsöner. Den moderna svenskan skapades genom Gustav Vasas bibel; Svenska kyrkan har döpt, konfirmerat, vigt och begravt svenska folket under århundraden; den svenska förvaltningen, med framför allt Axel Oxenstierna och Karl IX som ingenjörer, hade lutherdomen som ideologisk bas. Dessutom säkerställde lutherdomen Sveriges tyska kulturella inflytande. Till skillnad från andra länder där utländskt kulturinflytande varit mer varierat har Sverige under nästan all tid från Gustav Vasa till Andra världskriget (förutom ett franskt avbrott under Gustav III) fått sitt dominerande kulturinflytande från Tyskland. Vetenskap, litteratur, konst, politik och militär har hämtat sina förebilder från Tyskland, i den mån svenskarna själva inte var pionjärerna (vilket vi tyvärr sällan var). Från det lutherska enhetssamhället drar Nordin även en linje till vår tids enhetssamhälle: värdegrundsdemokratin. Denna hyser han dock ingen tilltro till: ”Den omfattas huvudsakligen av svenskar (ehuru långt ifrån alla svenskar). Den kallas numera också ofta i den politiska retoriken ’svenska värderingar’. Naturligtvis är de importerade, liksom luther­domen var det. Något säger mig att de inte kommer att visa sig fullt så hållbara. Att skolorna skulle kunna lära ut dem kan man tvivla på.”

Låt mig här flika in en sak. Att lutherdomen haft en enorm påverkan på Sverige och även svensk nutida kultur är ställt bortom allt rimligt tvivel. Även om man inte håller med Svensson och Nordin i allt är deras ansats lovvärd. Miljoner svenskar har lärt sig katekesen – det har säkerligen påverkat oss och vår plats i världen. När det kommer till det direkta sambandet mellan lutherdomen och samtidens politiska situation hyser jag själv tvivel på om ett sådant direkt samband egentligen finns. Däremot kan jag anta att den liberaliserade lutherdomens felaktiga betoning på individens särställning i skapelsen kan ha gett denna utveckling. En annan kritik bör också framföras mot framför allt Svenssons utgångspunkt – att reformationen huvudsakligen var ett politiskt projekt i Sverige. Det är värt att notera att vi först 1686 fick den kyrkolag som gjorde fursten till överhuvud över kyrkan. Och även efter det fanns det en stor respekt från kungamaktens sida i förhållande till kyrkans och prästernas intressen. Svensk kungamakt må i perioder ha varit stark. Men i själva verket har alla svenska kungar och drottningar varit beroende av stöd underifrån, och där har prästerna haft en viktig roll.

Luther och dagens Svenska kyrkan

I en avslutande artikel utvärderar prästen, teologie doktorn och den moderate pressekreteraren Annika Borg dagens Svenska kyrka. Borg har på många sätt sin förankring i den moderna liberala lutherdomen samtidigt som hon på flera punkter har kritiserat Svenska kyrkans otydlighet i olika bekännelsefrågor. I sin artikel utvärderar hon dagens Svenska kyrka genom Luthers kritik av påvekyrkan – ett för kyrkoledningen minst sagt provokativt grepp. Borg inleder i Juluppropet 2015 där bland annat Svenska kyrkan var drivande. Uppropet önskade en annan flyktingpolitik än dagens, vilken kyrkans ledning menade kännetecknades av ”teknifiering, empatilöshet och avhumanisering”. Borg nämner vidare ett av alla de anti-israeliska utspelen som Svenska kyrkan gjort: en julkrubba som ärkebiskopen presenterade år 2011 där Jesus inte kunde födas, eftersom det gick en israelisk blockad genom Betlehem. Borg beskriver detta som en ”självpåtagen och icke efterfrågad auktoritet med anspråk på att vara ett moraliskt och politiskt rättesnöre i den sakpolitiska samhällsdebatten”. I undersökningar har det visat sig att många medlemmar inte uppskattar de politiska utspelen. Man vill ha en kyrka som är engagerad för utsatta människor, men kyrkan ska inte lägga sig i det politiska livet. Enligt Borg uttrycker dessa medlemmar samma sak som Luthers åtskillnad mellan andligt och värdsligt regemente: Kyrkan ska vara en andlig gemenskap och inte en politisk gemenskap. Och alla dessa utspel, som tenderar att göra goda gärningar och generös bidragspolitik till kristendomens ärende, skymmer evangeliet. Borg sammanfattar: ”En kyrka som förkunnar gärningslära – lag – men glömmer evangeliet. Kyrkliga ledare som tror sig veta bäst och anser sig bara rättfärdiga, men glömmer att de själva också är syndare, precis som alla andra. En kyrka som genom upprop och aktivism invaggar människor i en tro att de är friköpta genom en handling eller genom att omfatta en politisk åsikt.” Här, antyder Borg, finns stora likheter mellan 1500-talets påvekyrka och dagens Svenska kyrkan.

Avslutande omdöme

Axess magasin ska ha all heder för att man uppmärksammar reformationsjubiléet. Mycket av det skrivna är tankeväckande, och man kan verkligen hoppas att präster och personer på ledande befattningar läser och försöker ta till sig det som skrivs.

Några övergripande problem vill jag dock nämna. Flera artikelförfattare tar för givet den uttjatade tesen att det skulle råda en rak linje mellan protestantismen och den europeiska upplysningen och moderna sekulariseringen. Sambanden finns förvisso, men de historiska processerna är mycket mer komplexa än så. Inte alla protestantiska länder har genomgått en omfattande sekularisering – här är USA ett framstående exempel. Dessutom finns det en sekularism med starka band till romersk-katolska länder. Upplysningsfilosofen Voltaire, som fick sin utbildning i den jesuitiska skolan Collège Louis-le-Grand i Paris, skrev sina mest kontroversiella verk i det romersk-katolska Frankrike. Någon har sagt att sekulariseringen är ett oäkta barn till reformationen, och detta lite mer problematiserande perspektiv tycker jag har mer för sig.

Vidare har flera av författarna en tendens att tolka reformationen i rent moderna termer. Jag tänker här främst på tendensen att koppla samman reformationen med den moderna individualismen. Annika Borg skriver till exempel att Luther menade att kyrkan som ”fastlagd institution” inte var nödvändig för människors frälsning utan, tycks Borg mena, att Luther ytterst gav myndighet åt individen att forma sin egen gudsrelation. Detta skulle förebåda den moderna individualismen. Min invändning här är att reformationens teologi inte var så ”modern”. Jag tror att detta är att övertolka Luther utifrån ett modernt frihetsbegrepp. Luther hade en stark betoning både på nådemedlens roll som bränsle och ankare för tron, och att dessa förvaltas inom kyrkans hägn. Att utveckla detta kräver dock en helt egen artikel.

Anders Lundberg

Intervju & Reportage Menu

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan