Det fanns en tid när Kyrkliga Förbundet för många var i det närmaste synonymt med kyrko­dagar. På senare år har antalet kyrkodagar minskat, dock utan att avta helt. Ett trendbrott ägde rum lördagen den 9 november när Kyrkliga Förbundet höll en första kyrkodag på länge i norra Halland och Varberg. Temat för dagen var ”Jesus i centrum”.

Kristusbekännelsen hänger intimt samman med kristendomen och att vara kristen. Utan Jesus ingen kristendom. Utan Jesu död och uppståndelse är människan utlämnad helt åt sig själv och har intet att sätta sitt hopp och sin förtröstan till. Ämnesvalet ”Jesus i centrum” var därför ingen slump, och som genom Guds försyn kom ämnet att bli än mer aktuellt än vad man hade kunnat ana när temat sattes tidigare i höst. Efter utfrågningen av ärkebiskopskandidaterna i början av oktober blev plötsligt frågan om Jesu särställning något högst aktuellt efter att flera av kandidaterna slirat på frågan om Jesu särställning i frälsningsavseende.

Dagen inleddes kl. 11 i Den gudomliga barmhärtighetens kyrka (tidigare Brunnsbergskyrkan) med högmässa ledd av km Olle Fogelqvist som celebrant och med km Rolf Pettersson som predikant. En till bredden fylld kyrksal stämde ljudligt in i Sv. Ps. 43 och dess ord ”Jesus är min vän den bäste, vilken like ingen är. Skulle jag då som de fleste övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär”. I predikan påmindes församlingen om att Gud när han ser på människan inte bara ser människans synd, skuld och ondska, utan att Gud också ser något annat, nämligen vad som var Guds tanke med varje människas liv. Det vill Guds Ande uppenbara och visa för människan. Gud ser den människa han tänkte att var och en skulle vara. Gud vill visa på den Frälsare Gud sände till oss. Den som kommer till Jesus kommer till den friska källan med evigt liv. Orden om Jesus som den friska källan kändes extra påtaligt då regnet öste ner utanför kyrkfönstren samtidigt som orden uttalades inne i kyrkan. På samma sätt som jorden utanför fönstret får ta emot det friska regnet får hjorden, lammen som går i bet, ta emot den friska källan i Jesus Kristus inne i kyrksalen. Efter predikan följde nattvard där församlingen erbjöds ta emot Jesu Kristi kropp och blod i bröd och vin.

Uppmuntrade av dessa ord följde enklare lunchförtäring och samvaro i kyrkans källarvåning. Eftermiddagen bjöd på två parallella föredrag. Dels ett föredrag som hölls av lektorn vid Församlingsfakulteten i Göteborg, Torbjörn Johansson, och som bar rubriken ”Pröva allt och behåll det som är gott. Analys av en brokig samtid”. Träffande satte Johansson ord på det som är kännetecknande för vår samtid. Hit kan räknas karaktäriserande drag som individualism, ifrågasättandet av allt och alla, obundenhet, behovet av bekräftelse liksom ”allt genast”. Flera var det som kände igen sig när Johansson förklarade på det sätt människan har gått från att vara pilgrim till att vara turist. Från att ha haft ett mål, en mening och ett (högre) syfte, ”råkar” människan idag befinna sig på en viss plats i vilken hon är satt att göra inget annat än att ta del av vad som finns och ägna sig åt maximal njutning och förlustelse. Även om flera av de samtidsbetecknande dragen vid en första anblick inger både bävan och fruktan, visade Johansson förtjänstfullt på hur kyrkan är kallad att finnas till hands i varje tid – även vår, och hur tidens karaktäriserande drag också på rätt sätt kan användas för att främja kyrkans sak.Kyrkodag-Varberg-Torbjorn-J

Det andra föredraget hölls av rektorn vid LM Engströms gymnasium i Göteborg, tillika Kyrka och Folks redaktör, Fredrik Sidenvall, och berörde utvecklingspsykologiska perspektiv på kristen tro under rubriken ”Att låta hjärtat tillhöra Jesus”. Sidenvall började med att visa en jämförande bild där flera av världens länder var placerade i ett tvådimensionellt mönster med motpolerna ”sekulärt – traditionellt” på ena axeln och ”fokus på överlevnad – fokus på självhävdelse” på andra axeln. Enligt detta mönster skulle Sverige utmärka sig genom att befinna sig i ytterligheten både vad avser sekulärt (på ena axeln) och fokus på självhävdelse (på andra axeln). Detta sattes sedan i relation till utvecklingspsykologi och mer specifikt till vad som går under benämningen anknytningspsykologi. När barn och unga istället för att anknyta till vuxna (föräldrar) anknyter till jämnåriga (kamrater) öppnar detta upp hos barn och unga att bli emotionellt skadade eftersom jämnåriga inte på samma sätt som vuxna (föräldrar) ger omsorg, tröst och självutgivande kärlek till ett barn eller en ungdom i de tillfällen hon eller han som bäst behöver det. Denna brist på (sund) anknytning leder till att mognadsprocessen blir störd och hindrad vilket får konsekvenser. Forskare inom området har visat på hur människan tycks vara designad att leva i rangordnade relationer med en inbördes tydlig rangordning.
Kopplat till kristendomen kan vi se hur Jesus framträder i en tydlig alfaposition där lärjungens anknytning är grunden för andlig växt. Trons innersta väsen är tillit.
Dagen avslutades med helgmålsbön ledd av kontraktsprosten emeritus Åke Reinholdsson. Allra sist stämdes in i Sv. Ps. 375 och orden ”Än vårdar och föder vår herde sin hjord, oss styrker och stöder med sanningens ord” vilket kändes som en träffande beskrivning över den dag vi fått vara med om. Det knappa hundratal människor, komna från olika kyrkor både inne i och utanför Varberg, torde nog alla kunna hålla med om att dagen varit lyckad och erbjudit god andlig föda mitt i en svår tid.

På väg ut ur kyrkan stöter vi på Andreas Karlgren, styrelseledamot i riksstyrelsen för Kyrkliga Förbundet och den som från styrelsens sida burit huvudansvar för dagen i Varberg. Han utstrålar glädje och tacksamhet över att ha fått vara med om kyrkodagen och närmare fått stifta bekantskap med kyrkfolket i Varberg. ”Att få vara med om en kyrkodag är en nåd fler borde få möjlighet till. Inte bara för att få andlig näring utan också för att det känns så angeläget att kristna hittar och lär känna varandra i en tid som denna.” Han förklarar vidare: ”Att hålla kyrkodag är något som ligger helt i linje med förbundets uppdrag att samla kyrkfolket i vår svenska kyrka kring dess Kristus-bekännelse. Därtill är det något Kyrkliga Förbundet har stor vana vid att göra efter att ha hållit en mängd kyrkodagar under förbundets 90-åriga historia. Skulle det finnas folk på andra orter som har önskemål om att arrangera en kyrkodag är vi tacksamma om vi får kännedom om det. Kanske kan vi ge en hjälpande hand, något vi gärna gör”.

Intervju & Reportage Menu

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan