Med en högtidlig högmässa i Vasakyrkan i Göteborg och efterföljande föredrag och gemenskap på LM Engströms gymnasium markerades det lördagen den 16 november att Kyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro blivit 90 år. Kyrkodag-Kyrkliga-Forbundet-Vasakyrkan skriftetal

Din spira, Jesus, räckes ut så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut, det står då allt försvinner. Högmässan inleds med att de ca 100 deltagarna sjunger Sv Ps 35. Magnus Skredsvik talar sedan i skriftetalet om att ödmjuka sig inför Gud. Utifrån Fil 2:3ff målas hur Jesus gjort den allra längsta resan i ödmjukhet. Han lämnade den himmelska tillvaron och blev människa, avstod från gudomlig makt och offrade sig själv för oss. Paulus uppmanar oss att vara så till sinnes som Jesus var. Vi får påbörja resan påverkade av Honom. Vi har den gamla naturen kvar som göra att högmodet reser sig. Det avgörande är att vi erkänner Jesus och hans frälsning. Vi inbjuds att ödmjuka oss inför Gud och bekänna vår synd.
Torvald Petersson tjänstgör vid orgeln och Inese Johansson leder kören som bl a sjunger: ”Jubla i Herren ni rättfärdiga.” Även gossopranerna Lukas och Markus Johansson deltar med sång.

Kyrkodag-Kyrkliga-Forbundet-Vasakyrkan-predikanFredrik Sidenvall som också leder högmässan predikar utifrån Joh 20:24-28 där det beskrivs hur aposteln Tomas, en vecka efter de övriga, får möta Jesus och då han bekänner om Jesus: ”Min Herre och min Gud.”
Med utgångspunkt i 1 Joh 4:2 var temat för predikan ”Antikrists ande skiljer Kristus från kroppen men Guds Ande förenar dem”. Under historiens gång har då och då tanken att bejaka Jesus som en historisk person, som profet och vishetslärare, utan gudomlig natur dykt upp. Andra har tvärt om menat, såsom flera nu ledande biskopar, att det är betydelselöst om Kristi ande verkligen haft en mänsklig kropp. Att det inte är avgörande om evangeliernas berättelser om Jesus är sanna, utan det viktiga är att människor idag förs fram till en känsla av tillit och förtröstan. Predikanten slår fast att båda delarna är ett verk av Antikrists ande som förför många.
Guds Ande däremot vittnar om mittpunkten i tillvaron, att Ordet, han, genom vilken allt blivit till, han som är Väldig Gud och Evig Fader, har blivit kött, blivit människa. Genom den uppståndnes mänskliga kropp i förening med Jesu ord ”Och tvivla inte utan tro” kom Tomas till tro.
Denna hemlighet har under århundraden varit vår kyrkas styrka, att Jesus idag möter oss genom yttre ting, som vi kan höra, se och beröra. Guds Ande visar oss till prästers predikan, till dopets vatten och till nattvardens bröd och vin. Målet är att Jesus ska bevaras i våra hjärtan och att vi ska få en salig uppståndelse då kropp och ande blir ett. Då ska alla som inte såg men ändå trodde få skåda Jesus ansikte mot ansikte och i jublande lovsång ropa till honom: ”Min Herre och min Gud!”

Under eftermiddagen får vi höra två intressanta och uppbyggliga föredrag. Daniel Johansson svarar på frågan om de första kristna trodde att Jesus är Gud. Utifrån fem olika perspektiv med begynnelsebokstäverna GLANS visade han att så var fallet och att Nya testamentets vittnesbörd är långt mer omfattande än det verkar vid första anblicken.
Gärningar: Exempelvis att han gick på vatten och förlät synder. Sådant alla visste var förbehållet Gud. Lovsång: Jesus lovsjungs och tar emot lovsång som Gud (ex Upp 5). Attribut: Jesus har Guds egenskaper, såsom att vara allestädes närvarande (Matt 18:20, Kol 1:17). Namn: Jesus tillskrivs det heliga Gudsnamnet (Rom 10:13, Matt 28:19). Sittande: Jesus sitter på Guds tron såsom vi bekänner i trosbekännelsen (Ps 110:1).

Rune Söderlund hade fått ämnet ”Hur den Helige Ande för en människa fram till bekännelsen: Jesus, min Herre och Gud”. Han inleder med att konstatera att Daniel Johansson talat om ”den tro som tros” medan han ska tala om ”den tro med vilken man tror”. Under reformationstiden gjorde man skillnad på den historiska tron och den rättfärdiggörande eller frälsande tron.
Den historiska tron består av ett försanthållande av kristna dogmer, men den är inte frälsande. Jesus själv konstaterar att många ska säga ”Herre, Herre” till honom på domens dag, men att han ska svara att han aldrig känt dem. Man kan vara hur renlärig som helst utan att vara bekant med Jesus i sitt hjärta. Den rättfärdiggörande tron, som inkluderar ett försanthållande, förtröstar på Kristus och sätter sin tillit till honom.
Att bli förd till tro är det största som kan ske i en människas liv, säger Söderlund och visar med hjälp av olika bibelavsnitt, inte minst Joh 9 och den blindfödde mannen, på två avgörande delar i hur den helige Ande för till tro.
Kyrkodag-Kyrkliga-Forbundet-Daniel-JohanssonDet första är att han ger insikt om att man behöver hjälp. Församlingen i Laodiceas ljumhet bestod i att de menade sig vara rika och inte behövde något. Det samma gällde den rike mannen i Luk 18. Det räcker inte med något viljebeslut, för jag tror att jag inte kan tro, som Luther utlägger det i förklaringen till tredje artikeln.
Men bara för att en människa inte själv kan komma till tro ska vi inte säga att de bara ska vänta och se om det behagar Den helige Ande att ge tro, utan: Ja, du ska veta att du inte själv kan upptända tron, men i Guds ord finns den övernaturliga kraft som kan föra dig till tro. Vill du komma i kontakt med den helige Ande så sök dig till de mötesplatser Anden bestämt; Ordet och förkunnelsen.
Söderlund påminner också, med Tomas som exempel, om hur barmhärtig Jesus är mot dem som tvivlar. Han stöter inte bort den tvivlande, utan vi blir hänvisade till Ordet som är den rätta medicinen också mot tvivel.Kyrkodag-Kyrkliga-Forbundet-Rune-Soderlund

I den avslutande vespern som leds av Bengt Birgersson predikar Jan-Erik Appell om Jesus som Vägen, Sanningen och Livet. Vi avslutar med Sv ps 624:4-6.
Så somnar jag glad i ditt heliga namn, Du vakar tills dag sig tänder. När morgon upprinner, Då är jag i hamn, Jag skådar mitt hemlands stränder Och griper med outsäglig fröjd De genomborrade händer.

Jag ber den sistnämnde, Kyrkliga Förbundets ordförande Jan-Erik Appell, att ge några intryck från jubileet.
”Det är med stor tacksamhet jag tänker på all god undervisning som gavs. Jag är förvissad om att den fick bli oss som lyssnade till stor hjälp i kampen för tron på Jesus som Herre och Gud. Jag tänker då både på den kamp det innebär för mig som enskild kristen att hålla fast vid att Jesus är min Herre och Gud, och på den kamp mot alla otrons angrepp på Jesus som Herre och Gud vi är kallade att kämpa.
Det är också något att tacka för att vi fick fira den på allt sätt mäktiga jubileumshögmässan i den kyrka där Kyrkliga Förbundet bildades den 9 oktober 1923. Ett varmt tack till Vasa församling!”

Text: Gunnar Andersson
Foto: Stefan Nyholm

Intervju & Reportage Menu

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan