Inför Bönsöndagen får vi ställa en enkel fråga? Vad är bön? Då får vi ett bra svar i Martin Luthers lilla katekes: ”Bön är hjärtats samtal med Gud, vår käre himmelske Fader.”

1. Det samtalet är alldeles självklart för varje kristen, Jesus säger inte ”Om ni ber”, utan ”när ni ber”.

Jesus stod närmare Gud än någon annan gjort eller kommer att göra. Han och Fadern var ett. Han hade alltid kontakt med sin himmelska far. Det ska vi också ha.

Det är inte naturligt om en far inte får träffa sina barn och barnen inte får träffa sin far. Detta gäller i vanliga jordiska sammanhang. Det gäller också vårt förhållande till Gud. Han är vår gode himmelska far, och han vill ha kontakt med alla sina barn. Den kontakten får vi när vi ber.

Då måste frågan bli: Hur är det med bönen? Är vi en bedjande församling, är vi bedjande kristna? Bönen är inte en kvarleva från en gammal tid. Bönen är själva livsnerven i vårt kristna liv. Vår kropp behöver mat och dryck för att kunna leva, och vårt andliga liv måste få kraft genom bönen. Annars dör det ut. Det kan gå ett tag utav bara farten, men sen stannar allt.

Visst ska vi vara glada över våra vackra kyrkor och att det fortfarande firas gudstjänster i många av dem, även om det glesas ut mer och mer. Men hur är det med bönen i våra församlingar och i våra hem?

Hur är det med dagens makthavare, ber de och vad ber de i så fall om? I dagens gammaltestamentliga text från Första Kungaboken får vi höra att rikets högste styresman, kung Salomo, ber om hjälp att bli en rätt kung och vi får också veta vad han ber om: ”Han ber om att få ett lyhört sinne inför Gud, att kunna skipa rätt till folket och skilja mellan gott och ont.” Det borde väl vara ett böneämne för de som idag har makten i samhället!

Det har hållits många högstämda förstamajtal, men var det någon av de politiska talarna som bad om ett lyhört sinne inför Gud? Den 17 september är det kyrkoval, och vi kan verkligen undra om frågan om vad Gud vill kommer att bli en viktig valfråga? Det är ju ändå den allra viktigaste frågan att ta ställning till, när Kyrkans folk ska gå till val.

vår lärofader Martin Luther har sagt många kloka ord om bönen. Så här säger han: ”När du stiger upp på morgonen, skall du slå det heliga korsets tecken över dig och säga: I Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Sedan läser du, knäböjande eller stående: Trosbekännelsen och Fader Vår.”

Prästen Bo Brander har gett ut en predikosamling tillsammans med journalisten Göran Skytte. Han säger så här i sin utläggning på Bönsöndagen: ”Om vi alla började be Fader Vår på morgonen och på kvällen, skulle det kunna bli en väckelse över hela vårt land. Det tar inte många minuter att be den bönen två gånger om dagen. Det måste vi kunna ta oss tid till. Så jäktade kan vi väl inte vara att vi inte har tid till detta.”

För att återvända till Martin Luther säger han också så här: ”När jag har särskilt mycket att göra, tar jag dubbelt så lång tid som jag brukar till bönen.”

Om vi har svårt att hitta de lämpliga orden, så kan vi gärna använda Bibelns egen bönbok, Psaltaren. Många av våra vanliga psalmer är också bönepsalmer. Vi har också många goda böner i En liten bönbok, som också finns i psalmboken.

2. Jesus ger oss idag några fasta råd om bönen. Först: Vi behöver en kammare dit vi kan gå för att be.

Jesus varnar för att man kan göra en uppvisning av bönen. Man ber för att bli beundrad. Då var det vanligt att man ställde sig upp i synagogan eller ute på gatan och bad så att folk skulle se det. Man bad inte för att tala med Gud utan för människor skulle se det. Den risken är nog inte stor idag. Det är väl knappast nån som själv ställer sig upp i kyrkan och ropar högt på Gud. Inte är det väl heller så vanligt att någon går ut på vägen eller på gatan och ropar på Gud. Då får man nog inga beundrande blickar utan ses som mer eller mindre tokig.

Tvärtom kan det vara så att man inte vågar be så att andra ser det. Man vill ju inte vara för religiös eller för märkvärdig. Då får det hellre vara. Inte ska vi skämmas för att vi ber!

När Jesus talar om kammaren som vi ska gå in i och dörren som vi ska stänga till, så kan det också vara en plats därhemma. Det kan vara ett rum, där vi tänder ett ljus, tar fram Bibeln, eller en bönbok och blir stilla i bön.

Den kammaren kan också finnas på annat sätt. Jesus menar också den inre kammaren, hjärtats innersta rum. Där kan vi samtala med vår himmelska far om allt. Där kan vi stänga till om oss, även om det är massor med folk i vår närhet. Den kammaren kan finnas på bussen, på flygplanet på väg till Mallorca eller Teneriffa. Den kammaren kan finnas på arbetsplatsen, i skolan, på sammanträdet, i föreningslivet. Den kammaren kan finnas i kassakön på ett varuhus eller i ett köpcentrum. Man kan hitta den inre kammarens samtal med Gud mitt i allt buller och i all stress. Gud hör alla böner som kommer från vår inre kammare.

3. Jesus ger oss ett råd till. Vi ska inte rabbla tomma ord som hedningarna, som tror att de ska bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de!

Detta är ett gott råd och väldigt befriande. Vi behöver inte tänka ut en massa ord. Vi ska inte rabbla tomma fraser. Gud lyssnar på oss ändå, därför att han är vår gode himmelska far och han vill alla sina barn så innerligt väl.

Nu säger Jesus något som kan förefalla väldigt märkligt. Han säger att ”Vår himmelske far vet vad vi behöver redan innan vi har bett honom om detta”. Om nu Gud redan vet vad vi behöver, varför ska vi då be honom om något? Bönen betyder inte att vi ska informera Gud om hur vi har det och vad vi vill ha. Han vet redan allt, men han vill ha kontakt med oss alla.

Vi får be om allt och för alla och vi får tacka för allt. Vi får be för våra medmänniskor och för vår värld. Men det djupaste i bönen är ändå det som kallas tillbedjan. Det betyder kort och gott att i stillhet bara vara nära Gud. Ibland behövs inga ord. I episteln idag från Romarbrevet säger aposteln Paulus att den helige ande hjälper oss att be och att vi får lämna över bönen till honom. Han får vara vår hjälpare med bönen. Det är ett gott råd, som vi får ta till oss.

Visst får många barn idag det som inte ens kunde drömma i gamla tider. De kan få massor med julklappar, presenter på födelsedagar och namnsdagar. De kan få vara med på resor över hela jorden. De kan få vara med pappa och mamma i båten, i sommarstugan, i husvagnen. Men det bästa av allt är inte detta, utan att pappa och mamma finns: Att få en kram, att krypa upp i knäet och känna sig trygg.

Gud klarar sig utan våra böner. Det är klart att det smärtar honom om vi inte vill ha med honom att göra. Men vi kan inte klara en enda dag utan att be.

Gud ger mig mycket gott utan att jag ber om det. Vi får hälsa och krafter, regn och solsken. Gud slösar sin kärlek över onda och goda, över ateister och fromma kristna. Men det finns särskilda gåvor som han ger oss om vi ber om det. Vi får syndernas förlåtelse, liv och salighet. Vi får frid med Gud. Vi får en glädje som inte finns någon annanstans.

Det bästa till sist: Vi får be om att få komma hem. Det sista Jesus bad sin himmelska Fader om var att få komma hem: ”Fader, i dina händer befaller jag min ande.”

Det får vi också be om. Vid varje begravning ber prästen till sist en slutbön: ”Giv den döde, o Herre, din frid och låt ditt eviga ljus lysa för honom och henne in i det eviga livet.” Det kan vi lita på om vi lämnat vårt liv i Guds händer.

”Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet.”

Amen

Nils Hjertén, Vänersborg

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan