Det är sannolikt många som upplever att det är dåligt med kraft och frimodighet både i församling och i det personliga livet. Generellt sett står kyrkorna svagt både när det gäller tydlighet om vad som är Guds vilja för oss människor och när det gäller förkunnandet av det enda frälsande budskapet, evangelium om Jesus Kristus. Däremot kommer ofta frågor om miljö och klimat liksom mänskliga rättigheter högt upp på agendan. Dock är det tämligen tyst om den oerhörda situation som råder med alla fostermord, vanligen kallade aborter. Tystnaden, och än mer bejakandet, gör att man blir medskyldig…

Miljöfrågorna är viktiga, men det är inte för kyrkan unika frågor utan sådant som ligger på skapelseplanet och som vi har gemensamt med alla människor av god vilja. Kyrkan har kallelsen att tala om det ansvar som Gud lagt på oss att förvalta och vårda skapelsen, men framförallt har hon ett budskap som är helt unikt och som ingen annan än de kristna kan förmedla: Att det finns förlåtelse och evig frälsning hos Jesus.

Vi har verkligen anledning att glädja oss när någon gör nya upptäckter eller nya uppfinningar som kan bidra till en bättre miljö. Samtidigt vet den som läst sin Bibel att det inte hjälper den människan på domens dag, hur stora insatser hon än gjort för mänskligheten, om inte Jesus känner henne som sin.

Jesus säger till och med att det ska komma människor på domens dag och säga att de har profeterat och gjort kraftgärningar i hans namn, men att han ska svara: "Jag har aldrig känt er." De har byggt sin frälsning på sin egen tjänst för Jesus och inte på Hans tjänst för oss. Jesus känner den människa som han känner igen sig själv i. Alltså, i den som i insikt om sin egen synd har haft Jesus, hans rättfärdighet och renande blod, som sitt enda hopp och tillflykt. Den människan står rättfärdig och felfri på domens dag, oavsett hur hennes liv sett ut i andra människors ögon.

I ljuset av detta stora och allt överskuggande perspektiv för mänskligheten är det en oerhörd tragik att vi kristna i så stor utsträckning blivit inomvärldsliga både i budskapet som förmedlas och i våra prioriteringar i livet. Det finns ingen genväg eller några metoder som gör att församlingar kan bli kraftfulla redskap i Herrens hand eller att enskilda kristna kan bli brinnande för människors frälsning. Det är bara Den helige Ande som kan åstadkomma det.

Emmausvandrarna konstaterade efter att Jesus försvunnit ur deras åsyn: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" Plötsligt fick de se de stora sammanhangen och hur Jesus i sin person och gärning var uppfyllelsen av hela Skriften. Deras hjärtan blev brinnande av iver att berätta för andra.

Den helige Ande vill göra samma under med oss i vår tid. Hos vem av oss behöver inte det ske?! Men det förutsätter också att han ges möjlighet till det. Att vi prioriterar tid med Guds ord, att inte allt annat får gå före, utan att det får vara det enda verkligt nödvändiga (Luk 10:42).

Inte minst är det viktigt att Ordets tjänare får och tar sig tid till djuplodande bibelstudium och bön. Detta behöver han för egen del, men också för att kunna vara ett redskap för god bibelundervisning, predikan och själavård. Samtidigt behöver vi ha klart för oss att den andliga kampen ofta står just här. Vår gamla natur, även hos prästen och pastorn, liksom vår andlige ärkefiende djävulen, är starkt ogillande till att vi sitter stilla vid kraftkällan Guds ord. Därför behöver den enskilde kristne, och inte minst Ordets tjänare, stöd, uppmuntran och förbön i denna helt avgörande syssla.

Gunnar Andersson

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan