Vilka ska bära vidare den kristna tron, vilka ska fortsätta att leva det kristna livet i Sverige i framtiden? Besöker man gudstjänster runt om i vårt land så kan man lätt konstatera att en stor andel av dem som samlas kring Guds ord på söndagsförmiddag inom kort kommer att ha lämnat det jordiska livet.

Varför ser det ut så? Flera förklaringar finns som vi inte hinner reda ut här. Men en viktig förklaring är att de kristna under mycket lång tid hade lärt sig att lita på att det samhälle de levde i var ett kristet samhälle.

Det här gällde inte minst skolan. Även om läroplanen i kristendom förändrades radikalt 1919 fortsatte skolan att förmedla så mycket av kristen kunskap och kristen andakt att de kristna i vårt land tryggt kunde veta att deras barn hade samhällets stöd för sin tro. Biblisk historia, Jesu bergspredikan, psalmsång som speglade kyrkoåret – allt detta gjorde att kyrkor och kristna familjer kunde lita på att en kristen fostran i hem och församlingen inte försatte barnen i konfliktsituationer i skolan. Denna tillit var så stark att skolan hade de kristna familjernas förtroende långt in på 1960- och 1970-talen trots att kristendomsämnet då avskaffats och nya generationer av lärare trädde in med helt andra ideal. Den sociala och den intellektuella press som de kristna barnen utsattes för under den radikalisering av den svenska skolan som uppstod när DDR utgjorde förebild för svenska skolan är en viktig förklaring till ett kraftigt avbrott i den kristna traditionsförmedlingen bland dem som är födda från slutet av 1950-talet till 1980-talet. De och deras barn finns inte längre i kyrkan – bara grånande far- och morföräldrar. Dessa gamla och en del mycket unga familjer och tonåringar.

Hur kommer det sig? Situationen i Sverige har påmint om vad som hände i Israel under den grekiska ockupationen på Alexander den stores tid. Judarna avkrävdes offer till människogudar. De som vägrade dödades. En del flydde undan och såg faran i tid men när de anfölls på en sabbat gjorde de inte motstånd. I Första Mackabéerboken 2 beskrivs hur prästen Mattathias och hans söner beslutar sig för att göra motstånd.

”När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda. Och de sade till varandra: ’Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.’ Den dagen fattade de detta beslut: ’Om någon angriper oss på sabbatsdagen skall vi bjuda honom strid, vem han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så som våra bröder dödades i grottorna.’”

Självklart får vi i det här sammanhanget inse att likheten i vår egen tid inte handlar om fysiskt dödande utan om statligt styrda krafter som vill döda tron hos våra barn och det handlar om församlingsledare och föräldrar som inte alltid förstår vikten av att göra motstånd.

Hur kan då motståndet se ut? Först och främst i att kärleksfulla föräldrar med stöd av sina släktingar förmedlar till sina barn glädjen och rikedomen både i naturens och nådens rike. Med Guds ord, bön och mycket kärlek gäller det att stärka sina barn så att de är trygga inte bara i sig själva utan i Gud.

Men för varje kristen förälder i Sverige idag smyger sig frågan på, ”hur långt vågar vi gå? Hur särpräglade kan våra barn bli innan de bli mobbade och trakasserad av jämnåriga och vuxna i skolan?” Det är här de kristna skolorna i kommer in bilden. Det återstår att forska vad det betyder idag för kristenhetens framtid med de tiotusentals kristna familjer som i sin kristna fostran har haft stöd av kristna skolor. Vi människor är skapade för gemenskap. Att veta som förälder att det finns platser och sammanhang där barnen självklart kan passa in och få fortsätta att utvecklas tryggt stimulerade, är av stor betydelse. Kanske är barnen för små under en tid för att åka till en avlägsen kristen skola men bara vetskapen om att en sådan finns, om än kanske först på gymnasienivå, är tillräckligt för barnen och föräldrarna att vet att i framtiden kan de komma in i sammanhang där de möter fler likasinnade.

På Sveriges största kristna gymnasium upplever man nu att andelen kristna elever i vissa klasser är större än någonsin. Säkert är detta en frukt av att kristna föräldrar har förstått att de inte längre går att tänka sig den allmänna skolan som en allierad i barnens kristna fostran. Men det är också en frukt av det växande antalet kristna grundskolor där fler barn från kristna hem bevaras i sin tro.

När vi nu ser vilken skillnad detta gör och när vi i Sverige har fått de fantastiska möjligheter som friskolereformen ger borde det vara av största betydelse för kristna kyrkor och samfund och för kristna föräldrar att främja kristna friskolor. De som finns behöver förbön och hjälp att rekrytera elever. Men nya kristna skolor behöver grundas och utvecklas från förskola till gymnasium så att kristna föräldrar överallt i vårt land kan känna stödet för deras barn och omsorgen om hela människan.

Fredrik Sidenvall

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan