Kyrkans Tidning redovisar i nr 9/2017 en undersökning om prästers syn på lärofrågor och bibeltolkning. Det är Svenska kyrkans forskningsenhet som genomförde undersökningen år 2012. Men först nu når resultatet allmän­heten. Präster har fått besvara en större enkät om i vilken grad de instämmer i olika påståenden om kristen tro. Ett exempel – ett nog så viktigt – är påståendet: ”För mig innebär orden om Jesu uppståndelse att Jesus uppväcktes av Gud, och att hans döda kropp fick liv så att han kunde lämna graven.” I detta påstående instämmer i huvudsak 75,5 % av de svarande prästerna, 15,1 % instämmer i viss mån, 5,8 % svarar att de är mycket tveksamma till påståendet och 3,6  % svarar att de inte alls instämmer. Den som är van att ta del av Kyrka och Folks kritik av Svenska kyrkan kan sannolikt bli glatt överraskade av att det ändå är så stor andel som tre fjärdedelar av Svenska kyrkans präster som bekänner Jesus uppståndelse från de döda.

I en kristen kyrka borde förstås varje kandidat till prästämbetet ha prövat sig och prövats av biskop och domkapitel inför frågan om Jesu uppståndelse. Det finns goda skäl att fastslå att endast den som stämmer in påskens bekännelse kan vara präst i en kristen kyrka med någon slags trovärdighet. Övertygelsen om Jesu uppståndelse växer ju i vår tid fram ur tilltro till Bibeln som sann gudomlig uppenbarelse. Tror man att Jesus uppstod från de döda såsom Bibeln vittnar, ja, då bekänner man ju också att Jesus är både Gud och människa och att Gud har makt att utföra under, och till och med har besegrat döden. Där med ligger fältet öppet för en helgjuten kristen bekännelse. Låt oss alltså tacka Gud som uppehållit uppståndelse­tron hos en stor andel av Svenska kyrkans präster och låt oss be att den tron får verka i dem och deras åhörare en växande fasthet i bekännelsen.

Undersökningen sammanfattas i Kyrkans Tidning i ett koordinatsystem där den lodrätta axeln betecknas med begreppet ”Formell tolkningsmönster” och den vågräta får beteckningen ”Fri tolkningsriktning”. Låt oss lägga märke till att en av de ledande krafterna inom Svenska kyrkan för att motverka en frimodig biblisk tro, pastoralinstituts rektor i Uppsala, Ann-Louis Eriksson, har styrt undersökningen.

Dessa synnerligen tendensiösa begrepp ”formell” eller ”fri” är förstås mycket medvetet valda. De som ännu håller fast vid biblisk kristen tro och därmed vid sina prästvigningslöften, ska smetas ner med beskrivningen att de är formella i sin tro. Vi anar alltså att de måste vara stela, hämmade och ytliga människor som inte har nått fram till något personligt och levande utan endast till det formella.

De andra, de som är en växande grupp som snabbt tilltar bland de som prästvigts efter 1990, de instämmer i stor utsträckning i påståenden såsom: ”Jag tror inte att orden om ’evigt liv’ ska förstås bokstavligt. När man dör är man död på riktigt.” Dessa som i sin prästtjänst mer eller mindre är bundna till tidsandan och innestängda i en materialistisk världsbild, dessa som aldrig personligen förstått friheten i att ha Jesus Kristus som herre, de betecknas som de fria.

I bakgrunden fanns förstås begreppet liberal men det svenska ordet ”fri” ger ofrånkomligen och avsiktligen andra och långt positivare kopplingar. Av statistiken framgår vidare att prästerna i Stockholms och Västerås stift har kommit långt bort från kyrkans bibliska bekännelse. Det är i den riktningen som prästerskapet rör sig när man får avläsa hur de olika prästvigningskadrarna positionerar sig. Det är en radikal förskjutning i synen på läran mellan de präster som är vigda mellan 1960-69 och de prästvigda mellan 2000 och 2012. De är ju lätt att inse hur detta har åstadkommits. Något år in på 1990 har biskop Bertil Gärtner lagt ner sin stav och biskopsmötet är sedan sammansatt av män och kvinnor som i skiftande grad bejakar vad som godkänns av sekulära politiska krafter. Avskaffandet av samvetsklausulen 1982 och prästvigningsstoppet från 1993 har betytt mycket. Kyrkoordningens förändring vad gäller äktenskapet utesluter många prästkandidater från kyrkans fromhetstraditioner. Kvar blir, i en inte liten utsträckning, religiöst intresserade akademiker som inte fullt ut uppmärksammats på att där finns en skillnad mellan religionsvetenskapliga studier och att företräda en evangelisk-lutherska kyrka som förutsätter att man instämmer i en given bekännelse och bygger upp församlingar på Guds ords grund.

Några spår av kyrkofromheten skymtar fortfarande. Prästerskapet i Visby, Skara, Luleå, Göteborgs och Växjö stift visar störst prov på trogen och frimodig bekännelse.

Den aktuella kurvan som undersökningen resulterar i är förstås en stor uppmuntran för dem som vill ha en kyrkoorganisation som till slut endast förkunnar en allmänreligiös ateism. För dem pekar tendenserna åt rätt håll. Att så många som 75 % av prästerna ännu visar någon fasthet i den kristna bekännelsen måste samtidigt vara frustrerande för dem som i så många årtionden arbetat för bryta ned kyrkan utifrån och inifrån. Låt oss hoppas och be att vad som ännu utgör en tyst, men kraftig majoritet, med ökade frimodighet vågar verka för att Svenska kyrkan ställer sig fri att ta emot de gåvor och leva det liv som Jesus vunnit åt oss.

Fredrik Sidenvall

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan