För några veckor sedan drabbades några människor av plöstlig död i attentatet på Drottninggatan i Stockholm, förmodligen initierat av någon del av terrorrörelsen IS. Det kunde ha drabbat vem som helst av de många Stockholmare och huvudstads­besökare den dagen. Stockholmarnas medkänsla med de drabbade har varit mycket stor, vilket blommorna och alla färgglada minneslappar, som pryder platsen för dådet, vittnar om. Om och om igen kommer rapporter om dödliga attacker i olika städer i Europa och på andra håll. Och vi undrar: vad kommer härnäst. Men vem ställer den existentiella frågan: Hur går för dem som mister livet i dessa dåd – sett i evighetsperspektiv?

På många olika sätt firas reformationen detta år, 500 år efter det att Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina teser. Den inre djupa frågan som låg bakom de 95 teserna gällde möjligheten att få äga full visshet om syndernas förlåtelse liksom visshet om att få det eviga livet. Hela reformationsverket startade utifrån denna själavårdsfråga.

Sin kamp utkämpade Luther gentemot en kyrka som på många sätt hade lämnat frå­gan om människans frälsning men kämpade om hennes pengar – eller för egen världs­lig makt. Sådan har ofta den falska kyrkan varit. Men reformatorerna liksom alla äkta väckelserörelser har gjort frågan om evigheten brännande och sökt att besvara frågan om hur man får visshet om syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det var i sitt skriftstudium, i förberedelser för föreläsningar, i gudstjänsternas och tidebönernas skriftläsning, som han fann att människan verkligen har behov av att få svar på frågan om hur hon ska kunna bestå på domens dag. Den frågan ställer inte människan idag på det sättet. På visst sätt kanske, när hon frågar efter om hon duger inför människor. Men inte inför Gud.

För Luther blev det helt avgörande att finna ett hållbart svar – och han fann det. Och det var då som hela hans egen tillvaro förvandlades – och detta blev början till den reformatoriska vårfloden. Det svar han fann i Skriften var att Kristus var allt! Kristi seger över synden, döden och djävulen trängde fram som glada nyheter. Kristi ställföreträdande död i vilken han gick in under Guds vrede – i Martins ställe – blev det ofatt­bara budskapet.

Guds ords svar på den avgörande frågan gick helt på tvärs med det som den omgivande kyrkan gav. Botövningar, långa böner, avlat – nej, det var inte svaret. Luthers stora återupptäckt i Skriften gällde Guds fria nåd, eller syndernas förlåtelse genom tro på Kristus, som lidit offerdöden för varje syndares räkning.

I enlighet med vad fornkyrkans fäder hade lärt förkunnade nu Luther att den finns en väg till full visshet om syndernas förlåtelse och evigt liv – därför att detta har Guds ord lärt. Detta förstod Luther var Skriftens stora hemlighet. Han läste Skriften i gemenskap med kyrkan genom alla tider – men klargjorde att det som kommit till under vägen och inte hade sin grund och klara bevisning från Skriften kunde inte åberopas som gudomligt.

I Stockholms Storkyrka hölls för ett antal dagar sedan en minnesstund för de drabbade i attentatet den 7 april. Ärkebiskop Antje Jackelén predikade. Hon lyfte fram några drag från Emmauslärjungarnas vandring tillsammans med Jesus. Hon beskrev dem som ett sambopar(!), till vilka Jesus gick hem för kvällsmat. Därmed är hon med om att skapa full visshet om att det på tröskeln till evigheten inte föreligger någon fara för vilken livsstil som helst.

Jesu undervisning av lärjungarna på vägen till Emmaus innehåller en avgörande nyckel till förståelsen av vem Jesus är. ”Måste inte Människosonen lida detta för att så gå in sin härlighet?” Genom sin död öppnade han dörren till sin härlighet för alla som tror på honom. Det är detta som är Kyrkans budskap till alla som lider i denna sargade värld, som terroriseras av både inre och yttre makter. Men Jesus ensam är vägen till hopp och evigt liv.

Genom förkunnelse, avlösning – i gudstjänsten och i biktkammaren – och nattvardens firande är det Kyrkans ämbetsbärares uppdrag att erbjuda full visshet inför död och dom. Detta inte minst nu på den söndag som i de svenska evangelieböckerna handlar om det eviga livet.

                                                                                       Bengt Birgersson

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan