Vi kom i god tid till vår kamrats begravning.

Läs mer...

Det har länge varit en allmänt spridd uppfattning att de mål som man sätter upp i ett företag, en organisation eller en myndighet måste vara konkret mätbara. Att ha som mål att förbättra samarbetet i något avseende skall därför testas med hjälp av exempelvis enkäter bland de anställda, för att kunna kvantifiera de förändringar man hoppas kunna åstadkomma. Tanken är att undvika situationer där verksamheten år efter år lurar sig själv att tro att allt är väl, och att måluppfyllnaden är god. Om en önskad förändring uteblir, kan man inte blunda för detta om det finns konkret statistik som visar hur det förhåller sig. I näringslivet kan detta synsätt ofta vara konstruktivt förutsatt att man mäter på rätt ställe i organisationsstrukturen. I den miljön går det mesta förr eller senare att koka ner till pengar.

Hur är det då i offentlig sektor? Här försvåras ofta mätandet av att det som skall "produceras" inte lika lätt låter sig mätas eftersom det inte bjuds ut på en marknad där enskilda både betalar och konsumerar. Vi har nämligen fått för oss att företeelser som grundläggande utbildning och sjukvård inte skall fördelas efter ekonomisk bärkraft utan efter behov. Högre utbildning skall på motsvarande sätt fördelas efter fallenhet och begåvning. Andra fält – som försvar och rättsväsende – går knappast alls att hantera med marknadsmekanismer. Om man här inför krav på mätbara mål i dylika verksamheter blir det lätt fel. Om trafikpolisens måluppfyllnad mäts i antal nykterhetsprov kommer alla kontroller att göras på kontorstid och i miljöer där ingen riskerar att åka fast. Man hinner ju testa fler om ingen åker fast. Byter man mål till antal infångade rattfyllerister eller den sammantagna mängden promille får man andra beteenden som inte heller behöver vara optimala för att fånga in de riktigt farliga förarna.

Hur blir det då i kyrkliga sammanhang? Det tror jag att du som läsare själv kan räkna ut. Vad som är mindre uppenbart är att man medvetet kan styra beteenden i en organisation genom att omforma de mätbara målen på lämpligt sätt. Om man har en kyrkoledning som – halvt i lönndom – har som sitt främsta mål, att så länge som möjligt behålla ett så stort skatteunderlag som möjligt (illa dolt bakom begreppet "kyrkoavgift") , kan detta få förödande långsiktiga konsekvenser. När saltet förlorar sin sälta kommer det visserligen inte att stöta bort någon, men till slut kommer vi till en punkt där det inte längre gör varken från eller till i matlagningen.

Låt er inte ryckas med i mäthysterin utan begrunda istället organisationens målformuleringsstrategier. Det är dags att kasta ut månglarna ur templet.

Jonas Lidén

För inte länge sedan avled Tysklands tidigare president Richard von Weizsäcker i en ålder av hela 94 år.

Läs mer...

"Klassisk kristen tro är fundamentalistisk, extremistisk och bör hållas stången"

Under rubriken "Tack och lov att inte alla måste tro lika" skriver biskop Åke Bonnier på sin blogg den 9 januari (det är samma inlägg som nämns i ledaren). Det är en mycket sorglig läsning. Bonnier inleder blogginlägget ironiskt men övergår sedan till att deklarera var han själv står.

Läs mer...

Söndagen den 9 mars meddelade Ulf Ekman vid en predikan på Livets ord i Uppsala att han tillsammans med sin fru Birgitta under våren ämnar konvertera till romersk-katolska kyrkan.

Läs mer...

Sida 1 av 17

Noterat Menu

Lämna feedback

  1. Inte valt något?
  2. Rubrik(*)
    Glömt ange ämne?
  3. Lämna dit inlägg(*)
    Glömt skriva något?
  4. Namn
    Ogiltig inmatning
  5. Email
    Ogiltig inmatning
  6. Lösen (1234) för att undvika spam(*)
    Ange 1234 som lösenord för att skicka

Sök på sidan