Psalmer: 112:-, 164:-, 1:5-9

En klassisk uppgift

Maria är Guds Sons mor. Du ska bli havande och föda en son, sa ängeln till Maria. I våra dagar är det många som kallar Gud för fader och moder. Men om Gud skulle vara både fader och moder, varför behövde Han då använda Maria för att få sin Son att komma till världen? Moderskapet är en klassisk uppgift.

En klassisk relation

Marias storhet ligger i att hon ställde sitt liv och hela sin person till Guds förfogande. Därför ska alla släkten prisa Maria salig! I Bibeln får vi lära känna Maria som en ödmjuk och eftertänksam människa. Om vi dessutom beaktar att evangelisten Lukas troligen hämtat sina uppgifter från Maria, nära han skulle skriva de två första kapitlen av sitt evangelium, så finner vi mycket till tröst och vägledning för vår egen relation till Gud av Maria.

Om vi vill visa oss ödmjuka och eftertänksamma som Maria här i världen så räcker det inte med att vi ändrar attityd till Gud och få ett nytt umgänge. Det fordras i stället att vi låter Guds vilja ske med oss, i oss och genom oss, så att Guds ord får forma oss efter Guds vilja. Guds ord erbjuder oss en klassisk relation med Gud.

En klassisk reaktion

När vi ställs inför Gud händer det att vi blir förskräckta liksom Maria blev när ängeln kom med sitt budskap från Gud. Vi ser allt som skiljer oss från Gud och att skiljemuren har sitt fäste i våra hjärtan. Vi ser vår egenrättfärdighet och förstår att vi inte kan bestå inför Gud så länge vi är utlämnade åt oss själva.

Då händer det att vi försöker i egen kraft och med egna medel undanröja rädslan genom att försöka förbättra oss själva. Det kan också verka som om vi lyckats. Men bäst som vi står där, i vår egen andliga kamp, får vi se, att den rening vi själva försökt göra har totalt misslyckats. Det visar sig att vi fortfarande står och stampar utanför paradiset och inte har kommit en enda millimeter närmare nådens rike här på jorden eller härlighetens rike i himmelen. Vi är och förblir oförbätterliga och det gör att vi känner oss misslyckade och står på gränsen till förtvivlan och misströstan när det gäller vår tro på Gud.
Men då skall vi komma ihåg vad aposteln Paulus skriver: Den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som ingen ångrar, 2 Kor.7:10. Därför är detta en klassisk reaktion.

En klassisk tro

Ängeln sa till Maria: Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Herren lämnar aldrig en förkrossad människa åt sitt öde. Gud möter oss istället med sina stora löften om nåd, förlåtelse och upprättelse – för Jesu skull! Herren säger: Var vid gott mod! Och så tar Han liksom oss i handen, reser oss upp och går vid vår sida för att leda oss hela vägen ända hem till Guds rike.

Efter den första skräcken kunde Jesus komma in i Marias liv. På motsvarande sätt kommer Jesus in i våra liv, när vi öppnar oss för evangelium, att ett barn blivit oss fött, en Son har blivit oss given, och på Hans skuldror skall herradömet vila och Hans namn är: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste. Detta är en klassisk tro.

Ett klassiskt tvivel

Knappast något i Bibelns berättelser har blivit så motsagt, förnekat och hånat, som att Jesus föddes av Maria utan någon mans medverkan. Knappast något har blivit så ifrågasatt som detta att Jesus skulle vara avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria.

Därför har också de som försöker anpassa kyrkans budskap efter otron kommit med alla möjliga bortförklaringar av detta under och hävdat att det inte har någon betydelse för tron hur det egentligen gick till. Men om den springande punkten faller – vad blir det då kvar? Samtidigt vet vi av Guds ord: Ingenting är omöjligt för Gud – det ligger liksom i sakens natur! Låt därför inte tvivlet bli klassiskt.

Ett klassiskt namn

Maria fick uppgiften att ge sin Son namnet Jesus. I det namnet ligger hela frälsningsverket. Jesus betyder: Frälsaren. Skriften menar detta bokstavligt. Det finns inget annat namn bland människor givet, genom vilket vi kan bli frälsta. I Jesu namn skall en gång alla knän böja sig och alla skall bekänna: Jesus är Herren!

Jesus har fullgjort vad vi borde och har blivit vår rättfärdighet. Nu kan vi få nåd och förlåtelse, vi kan bli och vi får vara Guds barn och evigt saliga – redan här och nu – för Jesu skull! I Jesu namn kan vi skåda frälsningen. Därför är Frälsarens namn klassiskt.

En klassisk fråga

Måste vi tro att Jesus är avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria? Ordet ”måste” ger oss fel utgångspunkt för att komma vidare. Så länge vi talar om måste handlar det om villkor och egenrättfärdighet. När vi talar om Jesus handlar det om nåd och en tillräknad rättfärdighet genom tron på Guds enfödde Son, vår Herre. Undanröj den klassiska frågan med tron på Jesus Kristus.

Tron saknar inte argument. Men när vi börjar med argumenten ställer vi upp villkor för tron och kommer aldrig till någon tro. Därför måste vi börja med att ta emot tron. Genom tron öppnar sig våra hjärtan för argumenten och vi finner den frid som övergår allt förstånd. Och då kan vi säga med Maria: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Amen.

Ulf Jonsson, Gällstad

Är artikeln läsvärd?

Dela den gärna med dina vänner!