I Sverige finns fortfarande några enskilda personer, några familjer och släkter som betraktar sig som evangeliska kyrkokristna. Dessa kristna är ofta döpta och konfirmerade i Svenska kyrkan. De bygger sitt inre andliga liv på att i synliga och hörbara handlingar möta och ta emot Kristus, i bibeltrogna predikningar, i sakrament förvaltade av präster vigda i apostolisk ordning.

Vare sig man har lyckan att bo i närheten av en svenskkyrklig församling där man ännu känner igen den tro ”som en gång för alla blivit överlämnad till de heliga” eller om man har funnit sig nödsakad att forma en fristående gudstjänstgemenskap, så kan man känna sig rätt ensam. Bland etniska svenskar födda på 1900-talet finns det visserligen fortfarande en rätt djupt rotad kulturell samhörighet med Svenska kyrkan. Kyrkoåret som Svenska kyrkan format det och högtider som dop, konfirmation, vigsel och begravning vet man tillräckligt mycket om för att ta vara på möjligheterna eller skoja om det eller ta direkt avstånd. För att uttrycka det rått: DEN KRISTENDOM SOM DE FLESTA SVENSKAR MEDVETET ELLER OMEDVETET ÖVERGER ÄR FORTFARANDE EVANGELISK-LUTHERSK KYRKOKRISTENDOM.

De som inte vill överge Svenska kyrkan utan troget hålla fast vid hennes bekännelse, liturgi och andliga arv får istället uppleva att den officiella kyrkan överger dem. De som är lojala med den svenska kyrkokristendomen som under 900 år var själva den svenska majoritetskulturen har idag anledning att känna sig som en marginaliserad minoritet, eller – för att uttrycka det bibliskt – känna sig som pelikaner i öknen. I denna situation är det naturligt att man ser sig om efter stöd och allianser. Nyligen spreds nyheten om att en pingstförsamling i Malmö, som sedan några år tillbaka kallar sig ”United” (förenad) under ledning av pastorn Magnus Persson valt att anslut sig EFS. Församlingen har nämligen under de senaste åren utvecklats i riktning mot evangelisk-luthersk kyrkokristendom. För ”pelikanerna” är detta verkligen ett tecken till uppmuntran. De skatter som vi håller fast vid men som så många förkastar och trampar på, så att vi frestas att tro att skatterna har blivit värdelösa, har nu upptäckts utifrån av några som betalar ett pris för att få del av dess skatter. Det är betydelsefullt.

Den som söker allianser utanför Sveriges gränser blir lätt nedslagen: våra systerkyrkor i Norge, Danmark och Finland följer samma utvecklingslinje bort från Bibeln och bekännelsen som Svenska kyrkan. Church of England, den anglikanska kyrkan som sedan 1500-talet format en bibelcentrerad kyrkokristendom, ligger i ruiner. Orsaken är till lika delar att de övergett sin trohet mot Guds ord som att folket har övergett dem.

Finns det då inget annat än öken utanför Sverige? Är den romersk-katolska kyrkan eller den grekisk-ortodoxa kyrkan de enda som kunnat stå emot tidsandan? Hur pass ståndaktiga den romersk-katolska kyrkan är gentemot tidsandan blir under påven Franciskus alltmera osäkert. De ortodoxa kyrkorna och de orientaliska kyrkorna har klarat sig bättre mot modernismen men är sedan årtusenden intimt sammanvävda med och splittrade mellan olika nationers och folkgruppers etniska folklore. Det kräver en enorm kulturell, mental och språklig ”omskolning” för att man som svensk ska kunna göra sig hemmastadd där.

Är vi då hänvisade bara till små öar av troget kyrkfolk i Sverige? Nej, det finns faktiskt oaser här och där i världen. På andra sidan Östersjön återuppbyggs våra lutherska systerkyrkor i Ingermanland (med dotterförsamlingar i Sibirien) i Estland, Lettland och Litauen, på Bibelns och bekännelsens grund. Nu finns det ju också en ur vår egen krets som är biskop i Liepaja, Hans Jönsson – en gång ratad som prästkandidat i Svenska kyrkan. I Tyskland finns den Självständiga Evangelisk Lutherska kyrkan (SELK). Den visar idag sin livskraft genom att föra många hundra muslimer till Kristus genom predikan av evangelium, undervisning och dop. Att fira högmässa med hundratals iranier och hazarer som sjunger både lutherska koraler och sin egna schlagersånger med kristna texter är outsägligt gripande. SELK är den kyrka som vår drottning Silvia konfirmerades inom av sin farbror Professor Ernst Sommerlath.

SELK i sin tur ingår liksom den lettiska kyrkan i ILC (International Lutheran Conference). Detta bekännelsetrogna alternativa till Lutherska världsförbundet samlar kyrkor med sammanlagt över 3,5 miljoner medlemmar. Störst bland dessa är den amerikanska kyrkan Lutheran Church – Missouri Synod. Den kyrkan har ensam över två miljoner medlemmar och cirka 10000 präster. Missionsprovinsen i Sverige och Missionsstiftet i Finland är på väg in som medlemmar i ILC. Flera av de kyrkor i tredje världen som är dotterkyrkor till Svenska kyrkan genom århundraden av mission rör sig nu i riktning mot ILC, bland annat den väldiga Mekane Yesu kyrkan i Etiopien med drygt 7 miljoner medlemmar.

Sammantaget finns det så mycket hoppfullt som sker i det lilla här hemma i Sverige och Norden och runt om i världen. Växande kyrkor och församlingar som firar gudstjänst på Bibelns grund i enlighet med en luthersk bekännelse är med och reser upp mäktiga bevis för att den kyrka som har Kristus-bekännelsen som sin klippa aldrig någonsin ska besegras, inte ens av Dödsriket portar. Det finns strömmar av levande vatten för pelikaner att fiska i.

Fredrik Sidenvall

Är artikeln läsvärd?

Dela den gärna med dina vänner!