Reformationen har i år fått långt mycket mer uppmärksamhet än vanligt och i vitt skilda kretsar. Det är långt ifrån bara de som troget vill hålla sig till den evangelisk lutherska bekännelsen, en bekännelse till Guds ord, som markerar 500-årsjubileet utan också sådana som använder reformationen till andra syften.
Inte så få tar reformationen till intäkt för att kunna förändra kyrkan och dess budskap enligt sina egna och tidsandans önskemål och tankar. Då sysslar man inte med reformation utan med deformation. Deformationen har gått så långt, inte minst i de nordiska folkkyrkorna, att evangelium snart inte går att finna. Det man presenterar under beteckningen evangelium är ofta ett budskap som på olika sätt bekräftar människors liv borta från Gud och i strid med Hans vilja. Det har till exempel hävdats att införandet av ”könsneutrala äktenskap” är en naturlig fortsättning på reformationen.

Andra ifrågasätter hela reformationen med hänvisning till att den bara ledde till splittring. Det är verkligen sant och smärtsamt att de senaste 500 åren inneburit mycket splittring, men att reformatorerna ensidigt skulle ha skulden för det är långt ifrån sant. (Läs gärna ledare i nr 5 av Hälsning från Församlingsfakulteten där Rune Imberg belyser frågan.) Luthers syfte var som bekant inte att splittra utan att sätta ljuset på missförhållanden för att evangeliet skulle få lysa i sin klarhet.
Men som alltid när det trösterika evangeliet om att Jesus gjort allt färdigt och öppnat himlen för alla syndare ljuder så angriper själafienden på olika sätt. Den onde vill inte att människor ska finna vila hos Jesus. Han sätter in alla medel för att det inte ska ske, eftersom han vet att han är besegrad av Jesus och aldrig kan vinna mot någon som håller fram Jesus och hans blod.

Reformation, som innebär att återge något dess ursprungliga form, behövs mer än någonsin i kyrka och församling. Det handlar om människors frälsning och om frälsningsvisshet. Luther visste av egen erfarenhet vad det innebar att sväva i ovisshet om sin relation till Gud. Avlatshandeln, som Luther ville få upp till diskussion med de 95 teserna, hade det inte funnits någon marknad för om evangelium hade förkunnats tydligt till visshet om att allt som krävs i relation till Gud redan är ordnat av Kristus.

Även om vår kyrkliga kontext skiljer sig mycket från den på 1500-talet så är den centrala frågan om evangeliets klarhet lika angelägen. Här finns anledning att uppmana till studium av reformationstidens källskrifter. Tänk om vi skulle få se en lång rad studiegrupper av Bekännelseskrifterna, Om den trälbundna viljan eller Om den kristna människans frihet. Vilka upptäckter skulle inte det kunna leda till! Där blir man hela tiden hänvisad till den heliga Skrift, till frälsningens levande källa, till ordet som är fyllt av Ande och liv.

När inte Bibeln hålls högt inom kyrkan är det inte konstigt att människor utanför får intrycket att det är en oviktig bok. När prästutbildningen monterat ner tilltron till Bibeln är det inte att förvånas över att förkunnelsen saknar tonen av ”Så säger Herren”. Bibelns skildring av den helige Guden har ersatts av personliga gudsbilder och tankar om hurdan ”min” gud är.

När man i förkunnelsen inte får möta den helige Guden, som inte kan ta in syndare i sitt rike, får man inte heller se sitt behov av frälsningen i Jesus Kristus. Och om en människa plötsligt inser att hon ska stå till räkenskap inför Herren på domens dag, hur ska hon finna hjälp om ingen kan visa henne till Bibelns löften och förklara att Bibeln är Guds ord som står fast till evig tid?

Det vi mer än allt annat behöver be om och arbeta för är att Guds ord kommer i svang. Inte minst bör alla Ordets tjänare, och deras arbetsgivare, lära av apostlarna som för egen del prioriterade bönen och ordets tjänst (Apg 6:4). Det är i och genom Guds ord vi har löften om den helige Andes närvaro och verkan. Målet för varje förkunnare ska inte vara mindre än att människor ska bli ledda till den trygga vilan i ”att det som göras skall är redan gjort” av Jesus. Det bästa sättet att markera reformationen på är med en biblisk förkunnelse som leder till frälsningsvisshet.

Gunnar Andersson