Söndagen efter Alla helgons dag

Det hopp som ligger framför oss. I det hoppet har vi ett säkert och fast själens ankare som når innanför förlåten, dit JESUS såsom vår förelöpare har gått in för oss i det Han blev en överstepräst efter Melkisedeks sätt till evig tid (Heb 6:19-20). Det är detta som är det enda hållbara hoppet.

Den här söndagen bär överskriften ”vårt evighetshopp”. Vi behöver pröva oss och se till att det är detta kristna hopp som blivit vårt eller Jesus Kristus själv, inget annat håller och bär i döden. Människor gör sig själva så många grundlösa förhoppningar och falska hopp: jag behöver inte oroa mig, finns Gud så är han ju kärleken och kan inte förkasta och fördöma någon, jag har gjort så gott jag kunnat, vad kan man mer fodra, jag är både döpt och konfirmerad och jag har varit i kyrkan många gånger och till och med gått till nattvarden, ja, det ska nog ordna sig. Och när oroande tankar i samband med sjukdom och lidande skakar om griper man efter halmstrået ”man får hoppas det bästa medan det värsta går över”. För att nu inte nämna andra religioners lögner och falska förhoppningar.

Allt detta blir till intet, även den som tycker sig vara en from kristen kommer att bli utkastad i det eviga mörkret eftersom han inte bär bröllopskläder det vill säga Jesu rättfärdighetsdräkt! Ja, världens hopp kommer på skam endast det kristna hoppet håller. Jesus Kristus gick i vårt ställe och led och dog för all vår synd, Han bar fram försoningsoffret för hela vår skuld, därmed öppnade Han vägen in genom förlåten in i det allra heligaste, det vill säga till Gud själv i himmelen, där har Han placerat hoppets ankare, detta får bli och vara säkert och fast för vårt hopp. Det kristna hoppet – vårt evighetshopp.

Det kristna hoppets grund och näring

Det kristna hoppet växer upp ur nådens medel: Guds levande ord och sakrament. I den gammaltestamentliga texten från Josua bok får folket befallningen ”Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, er Gud, ger er”! Om inte Gud hade gett oss Ordet med dess stora löften, så hade inte vi kunnat ha något verkligt hopp inför evigheten. Sitt egendomsfolk Israel hade Gud lovat ett land Kanaan som ”flöt av mjölk och honung”, nu skulle de göra i ordning proviant och om tre dagar gå över Jordan in i löfteslandet. Så har vår Josua – Jesus – berett ett land åt oss.

Men ska vi kunna ha ett fast och osvikligt hopp att få komma dit får vi också ha proviant, varje dag behöver vi få näring ur Guds eget ord, varje dag leva i vårt dop det vill säga i tro på Gud vår kärleksrike Fader, Jesus Kristus vår store Frälsare och Den helige Ande vår Hjälpare och Tröstare. Vi behöver också ofta få möta vår Frälsare i nattvarden till dess att Han kommer, det är ju i trons gemenskap med Honom som det fasta, trygga hoppet kan få rum i våra klentrogna hjärtan.

Det kristna hoppet – en sida av tron, NU men ännu icke

I dagens episteltext ur Hebreerbrevet 11 nämns trons vittnen i Gamla testamentet: ”I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade.” De trodde Guds ord och sträckte sig i hoppet mot löftenas fullbordan. Så är det också nu, när Jesus har kommit. Han ska komma igen och alla Guds löften går i uppfyllelse. I trosförtröstan får vi leva nu fastän det är mycket som sätter tron på prov. Är verkligen Jesus allsmäktig Gud och har all makt? Ja, nu under nådetiden utövar Han sin allmakt genom att förlåta och frälsa var och en som i tro tar emot Hans obegripligt stora kärlek. I trons nu får man det fasta osvikliga hoppet och kan börja längta efter ett bättre land, ett i himlen. Och främst av allt få se Frälsaren själv. I tron ser man Honom redan här och nu, men ännu icke ansikte mot ansikte. ”Jag Honom får möta till sist, när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad, befriad från ångest och brist. Ja öga mot öga, i klarhet och jubel och värme och friskhet och glans vi lever med Honom.” (ur Sv.ps. 313)
Det kristna hoppet: Uppståndelsen och det eviga livet

Jesus säger ”Jag är uppståndelsen och livet”, det är mycket mer än att Han är uppstånden från de döda. Han är själva Uppståndelsen som gjort dödens makt om intet. Hans egen uppståndelse visar oss att hans ord och verk är fullbordat Hans seger är fullständig, ingen syndaskuld kvar obetald, ingen död har längre någon makt över dem som är i Jesus Kristus, fienden djävulen har en kort tid kvar att rasa och plåga Jesu egna, men får inte gå längre än Jesus tillåter, och ju värre han rasar dess mera tydligt blir det att Jesus snart kommer tillbaka och uppståndelsens dag är inne.

Redan Mose talar om det eviga livet säger Jesus, ty när Mose kallar Herren Abrahams, Isaks och Jakobs Gud betyder ju det att dessa fortfarande lever, även när de inte lever kvar här på jorden. Hur skulle Gud kunna benämnas med de dödas namn, det skulle vara ovärdigt och smädande. Gud är livets Gud ja själva det fullkomliga Livet. Tänk att uppfyllas av detta Liv, denna Härlighet, den skönhet, den musik och sång som ljuder där! Allt, vad inget öga har sett, vad inget öra har hört, vad ingen människa har kunnat tänka, det Gud har berett åt dem som älskar Honom!

Sv. ps. 325

Per Petersson Solberga