En gång på 1960-talet kom det en grupp från den anglikanska kyrkan till Sverige för att se hur vi genomförde vår konfirmationsundervisning. De fick se alla varianter av det som då var avancerad pedagogik: overheadbilder, gruppövningar, flannelograf, tipspromenader. Efteråt fick en av dem frågan vad som gjort mest intryck. Han svarade. ”Det var Per-Olof Sjögren. Han stod bara mitt på golvet och talade med ungdomarna.” Engelsmannen hade sett utstrålningen. Men vad sade Per-Olof Sjögren? Det kunde ju engelsmannen inte förstå, men vi vet att han nästan alltid frågade på detta sätt: ”Ni vet ju att Jesus dog på Långfredagen och uppstod på Påskdagen. Men när dog han för gott?” Då blev det ofta en stor tystnad, ända till någon av konfirmanderna kom på svaret: ”Han dog aldrig mer! Han lever än!”
Det är den stora verklighet vi kristna lever med: Vi har en Herre, som lever än! Inte nog med det, vår levande Herre är sann Gud och sann människa. Det betyder att han som människa har del i Faderns allestädesnärvaro. Jesus Kristus – Faderns Son – är lika närvarande hos oss i kyrkan, på centralstationen, i skolan som hans himmelske Fader är. Och Han som är levande och närvarande här och nu, på den plats, där du just nu är, han är den himmelske Konungen och Översteprästen. Det är så Eva Spångberg har avbildat honom på det berömda korset i Guldhedens kyrka, där Per-Olof Sjögren började sitt epokgörande arbete. Han samlade sina erfarenheter i boken Bygga inifrån. Det är som den levande Herren och Konungen, den himmelske översteprästen och förebedjaren vi möter Jesus i Hebreerbrevet:
”Han har ett prästämbete som är oföränderligt. Så kan han helt och fullt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan träda in som deras förebedjare.” (Heb 7:25) •