”Jag tror på kristendomen såsom jag tror att solen gått upp, inte bara för att jag ser den, utan för att jag genom den ser allt annat”.
Denna träffsäkra beskrivning om den kristna trons upplysning är given av C.S. Lewis. Denna genialiska professor, författare och kristen apologet. För oss som vandrat vägen från otro till tro, lögn till sanning, mörker till ljus sätter Lewis – som själv gjorde denna resa – fingret på hur världen förvandlas med Jesus Kristus. Med S:t Pauli ord: ”Ty Gud som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram från Kristi ansikte, skall sprida sitt sken” (2 Kor 4:6 FB-98).
Med Jesus ändras både perspektiv och världsbild och allt läggs till rätta – livet, döden, evigheten. Allt blir upplyst med den sanna upplysningen genom Guds Ande och Ord. Då vandrar man i ljuset från honom som är ”världens ljus”. Då är den Andens eld tänd som kan sätta ett människohjärta och en värld i brand när Andens folk är på färde.
En lärjunge skall både ”upplysa” och ”salta” sin omgivning, vare sig det är skola, arbete, eller fritid. Det skall vara smakfullt att umgås med en kristen.
”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?” (Matt 5:13).
Mycket smaklöst har det blivit när de kristna inte följer i martyrernas och helgonens fotspår och visar en vilsegången mänsklighet på Jesus. Om de första kristna skulle varit smaklösa och urvattnade, ett ”minsta gemensamma nämnares”-folk, och inte den tomma gravens, hade det varit osaltat och ännu mörkt. Inget imperium hade förvandlats inifrån och ut via apostlar och martyrers salta evangelieljus. Ingen kristen civilisation. Se där vad lite krydda kan göra!
I en värld fylld av så kallade ”influencers” som idag fyller våra sociala medier med tveksamma budskap, måste de kristna vara de sanna påverkarna som influerar den tid vi nu lever i. Här behövs det rätta saltet och det sanna ljuset – Kristi kyrkas ”påverkare” i en värld av mörker. Då kan också förföljelsen komma. När Kyrkan upplevde svåra förföljelser av det romerska riket under de tre första århundradena växte dock kyrkan. Trots att inte ett vapen lyftes av de kristna och inga jordiska försvarsarméer fanns att uppbåda, växte Kristi Kyrka, inte sällan genom martyrernas blod. De som gav sitt liv för sin bekännelse till den sanne Herren och Guden, Jesus Kristus, och inte den romerska kejsaren och alla imperiets avgudar. Makten såg det samhällsomstörtande i de människor som inte bekände sig till jordiska riken och härskare, utan himmelens och jordens Skapare och Herre, Israels Gud, kommen till jorden som en av oss, i Honom som vi bekänner vara: ”Sann Gud av sann Gud”.
Genom den heliga Skrift och kyrkans historia möter vi dessa vår tros fäder och mödrar, hjältar och hjältinnor som med sina liv visat att Jesus lever, vilket är en god definition om vad ett helgon är. Åter till ljuset.
”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg”
(Matt 5:14).
När Jesus säger dessa ord i sin bergspredikan kanske han sveper med handen bort över galileiska sjön mot de städer som syntes och som låg högt på berg av försvarstekniska skäl. Dessa städer med tempel och pelargångar fanns högst upp vid synranden. När solen gick upp såg man siluetterna och om aftonen lyste de guldgula i kvällsljuset.
Så skall ni vara, mina lärjungar! I mörka tider skall ni reflektera mitt ljus, likt månen solens. För ingen lärjunge lyser av egen kraft. Kristi ljus skall reflekteras i dopets vapenrustning.
”Så har Gud satt sin kyrka i världen. Lärjungen kan inte gömma sig med sin tro. Det vore som att tända den lilla oljelampan och sen stjälpa träbyttan (skäppan man mätte mjölet med) över den. Då slocknar den.” Kommenterar Biskop Giertz.
Jesaja liknar Messias, Herrens tjänare, alltså Jesus som ”ett ljus för hednafolken” (Jes 49:6) S:t Lukas har bevarat Sakarias lovsång, som först beskriver hur Johannes Döparen skall bereda vägen för ”vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg” (Luk 1:78–79).
Så fäst blicken på Jesus och kämpa den goda kampen, strid och spring ihärdigt och uthålligt på lärjungens löparbana. Låt inte någon eller något, allra minst den Onde, fresta och få dig att tappa målet ur sikte. Före har vägen trampats av alla kristtrogna som gått före och som fått fullborda sitt lopp och bevarat tron. Kämpa när synden tynger ner dina steg, ”När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss” (Heb. 12:1).
När kallelsen att vara salt och ljus känns oöverkomlig i en fallen värld. Var uthållig. Du springer inte mörkret, utan du i ljuset av Kristus. Likt martyrerna och helgonen kända som okända, de heliga som tecknats med korsets tecken, så ser du mer och längre än de människor som inte tagit emot Guds Andes upplysning. Därför kan vi säga så som C.S. Lewis på Bibelns grund: ”Jag tror på kristendomen såsom jag tror att solen gått upp, inte bara för att jag ser den, utan för att jag genom den ser allt annat”.