Jonatan är sedan 2009 gift med Evelina och de har barnen Agnes, Joel, Gabriel och Elise. Sedan några år bor de på ”Va-
raslätta”.
– Där är det platt, säger han med ett skratt, och fortsätter: Det är nog det svåraste med att bo där. Jag arbetar dagligen med att lära mig att uppskatta det platta och får låtsas att det är hav jag ser när jag tittar på slätten.
I Slättåkra församling i Halland, där han växte upp, är det trots namnet mycket kuperat, vilket han hade stor glädje av som liten på cykel i skogarna och med klättring i bergen.
– Där är jag född och uppvuxen. Pappa var kyrkoherde i Slättåkra-Kvibille församlingar, sedan två år innan jag föddes. Han var i tjänst där fram till sin pensionering. Ganska snart efter blev han vigd till biskop i Missionsprovinsen 2019.
Jonatan berättar att han upplevde en kallelse att bli präst redan under tonåren. På grund av ämbetsfrågan var det dock aldrig aktuellt att försöka bli det inom Svenska kyrkan.
– Genom mina föräldrar fick jag upp ögonen för Församlingsfakulteten. Jag tänkte att jag åtminstone får läsa så bra teologi som möjligt, så får väl Gud ha en plan och lägga saker till rätta om han tänkt det så. Så jag började på FFG och fick också direktkontakt med Missionsprovinsen, säger Jonatan som nu även är präst i dess församlingsplantering i Skara.
Efter åren på FFG ledde stegen till Finland och Åbo Akademi, där han under ett år kompletterade vad som behövdes för att få en finsk teol kand. Att doktorera var däremot ingen självklarhet, då det framstod som väldigt jobbigt att leva på ovissa och kortsiktiga stipendium. Men när professorn gav signaler om att det fanns goda möjligheter att under några år få en avlönad doktorandtjänst, om han avverkade magisterprogrammet på ett år, gav det motivation. Institutionen hade ett projekt på gång som behandlade Adam ur olika perspektiv (Where Are You, Adam?).
– Så då jobbade jag på och blev sedan antagen som doktorand. Jag började doktoranstudierna hösten 2014 innan vårt tredje barn, Gabriel föddes, och jag disputerade bara några veckor före hans tioårsdag.
Jonatan deltog med ett bidrag i samlingsvolymer med rubriken ”The Gentiles in Adam: Adam in Amos 9:11-12”, men huvudfokus har legat på avhandlingen med titeln ”Adam Outside Genesis – Connecting Texts: Three Studies on Rabbinical Reception of Adam”. Han har granskat hur judiska texter från senantiken, 300-600-talet efter Kristus, förstår Adam. Utgångspunkten var hur texter om Adam utanför de första kapitlen i 1 Mosebok tolkades, för att tydliggöra tolkningsprocessen.
En sådan text är Psaltaren 8 där det heter: Vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?
– I judisk tolkningstradition förstår man denna text som att den handlar om Adam. Man lägger dessa ord i änglarnas mun, att de kritiserar Gud för att han skapade människan. För syndafallet visar ju att det inte gick så bra med människan.
– Ett annat exempel är Hosea 6:7: ”Men liksom Adam har de brutit förbundet, de har svikit mig där”. Just detta ställe använder man och jämför det parallella förhållandet mellan Adam och Israel. Hur de motsvarar varandra och är trolösa mot Gud och syndar.
Eftersom det hebreiska ordet Adam kan förstås både om personen Adam och kollektivt om människan, så finns det översättningar där det står att människor har brutit förbundet, så att saken inte syns.
Jämförelsen mellan Adam och Israel är vanlig. Liksom Gud talade sitt ord till Adam och förde honom till lustgården, så gav han Israel sitt ord vid Siani och förde dem till det utlovade landet. Adam bryter mot Guds bud och blev förvisad i exil från lustgården och Israel gör det samma och får leva i exil i Babylon.
Adam som kung och präst är exempel på andra teman som berörs. Adam sattes till herre över skapelsen och namngav djuren. När Adam får i uppdrag att bruka och vakta lustgården så används två ord; shamar och avad. Det är nyckeltermer i 3:e och 4:e Mosebok för vad leviter och präster ska göra i tempeltjänsten.
– Då liknar man det vid vad Adam gör, att han på något sätt även fungerar som den förste prästen, säger Jonatan.
Ett viktigt perspektiv i arbetet har varit att ta reda på det som biskop Anders Nygren kallade ”det självklaras roll i historien”. Det har varit lite av ett detektivarbete att utröna vad som var så självklart för judiska utläggare under senantiken, att de inte behövde säga det.
– Det är lite som att komma in för sent i ett samtal där en grupp står och skrattar åt något internt skämt. Du är inte en del av den interna miljön och försöker komma på vad i hela världen de skrattar åt, säger Jonatan och förklarar att han ägnat mycket tid åt att försöka förstå varför författarna kopplat samman olika saker som de gjort. Just när det inte finns så mycket förklaringar till tankestegen har det ofta att göra med något som alla läsare på den tiden förutsattes känna till. Det kan handla om vissa teman eller om nyckelord som används, eller upptäckten av att ett bibelställe utlagts på samma sätt under olika tidsepoker och att det därför inte behövde förklaras utan man kunde hoppa direkt från ”A till D”.
Jonatan pekar på att de judiska författarna hade en gemensam förståelse av Adam som var självklar för dem, och man kunde därmed göra olika kopplingar till honom som alla förstod. De kunde använda Adam både som avskräckande exempel och som ett stort föredöme.
– De kan varna Israels folk och säga att de inte ska bete sig som Adam, för han gjorde sig till en oomskuren. Då hänger vi inte riktigt med i tanken. Vad var då en oomskuren? Jo, en som bryter förbundet. Den som inte omskär sig bryter förbundet, och om vi via en en annan text kan konstatera att Adam bröt förbundet, då var han ju som en oomskuren. Alltså måste han ha varit omskuren från början, går resonemanget.
När man å andra sidan vill lyfta fram Adam som ett positivt exempel kan man tala om hans visdom och jämföra med kung Salomo, som då är ännu visare. Jonatan nämner att de i första hand inte tycks betrakta Adam för att lära känna honom bättre utan för att förstå sig själv bättre och att exempelvis kunna varna för något.
Kopplingar mellan Adam och Jesus finns naturligt nog inte i de judiska skrifterna, men vi kommer in på frågan i samtalet. Hur Jesus t ex är den andre Adam, den nya mänskligheten och det fullkomliga Israel, den sanne kungen och prästen. Jonatan pekar på att rabbinerna är otroligt duktiga metodmässigt och att det finns mycket att lära av dem i hur man läser parallellhänvisningar på ett berikande sätt.
Jag frågar slutligen om det finns någon lärdom han särskilt vill lyfta fram från sitt arbete.
– Det är nog egentligen det här, och det låter kanske tråkigt, att allt tänkande sist och slutligen är association eller koppling. Alltså att man kommer att tänka på något vid läsningen, vilket man både får glädjas över och vara vaksam för. Varför vill jag koppla ihop dessa ställen? Så får man tänka igenom ett extra varv. Det har hjälpt mig i min egen bibelläsning, då man ofta är förprogrammerad att koppla samman vissa bibelställen eller vissa läror med något bibelavsnitt, utan att man tänker på det. Då kan man få anledning att fördjupa sig i frågan på nytt.
Jonatan menar också att insikten kring associationer och kopplingar gör det lättare att förstå andra, genom att försöka förstå hur man kopplat samman olika tankar.
– För mig har det varit väldigt hjälpsamt, både i att reflektera över min egen förståelse av saker och ting och när jag försöker förstå andra. Men också när jag ska försöka få andra att förstå mig. Det är förstås särskilt aktuellt när man ska förmedla evangeliet.
Jag tackar för samtalet med förhoppningen att vi får del av olika uppbyggliga lärdomar utifrån studierna kring vår förfader Adam i Kyrka & Folk framöver.