Det är svårt att tala eller skriva om bönen på ett bra sätt. Bön skall i första hand tillämpas och praktiseras. Att teoretisera hjälper här ingenting. Alla fina ord om bön, som inte omsätts i praktik är meningslösa. Bönen måste vara igång.
När ni ber, säger Jesus. Inte om ni ber. Jesus räknar med att vi har ett böneliv. Han räknar med att vi är bedjande kristna. När lärjungarna bad: ”Herre, lär oss att be!” då gav inte Jesus dem en lång invecklad instruktion, utan han gav dem en bön att be och praktisera. Han gav dem, och oss, bönen Fader Vår. Därför har den bönen en självklar särställning för alla kristna.
Lärjungarna såg att Jesus bad. Han hade ett självklart böneliv, inte bara på sabbaten i synagogan. Bönen fanns med som en bärande del av Jesu liv, när han skulle genomföra sin kallelse och sitt uppdrag; att bli vår Frälsare.
Jesus var mån om att lyssna in sin himmelske Faders vilja, när han stod inför viktiga beslut. T.ex. när han skulle utse dem, som skulle bli hans lärjungar och apostlar. Natten före detta var han i bön inför sin himmelske Faders ansikte och lyssnade in hans vilja. Jesus arbetade i bön, när han stod inför viktiga beslut.
Ska vi komma rätt i bönelivet skall vi se på Jesus och lära av honom. Jag har givit er ett föredöme, för att ni skall handla på samma sätt som jag (Joh 13:15). Jesus sa det när han tvättat lärjungarnas fötter. Men orden gäller också bönelivet. Föredömet innebär att Jesus visar oss hur vi ska göra, också i bönen.
Jesus bad i konkreta situationer, t.ex. när han skulle uppväcka Lasarus från de döda. Fader jag tackar dig att du har hört mig. Jag visste ju, att du alltid hör mig. Men för de många människornas skull som står här har jag talat, för att de skall kunna tro att du har sänt mig (Joh 11: 41–42). Jesus bad när han var i svår nöd i Getsemane. Där kämpade han en bönekamp. När det var svårt för Jesus, då ville han tala med sin Fader.
Sonen, Jesus Kristus, lovprisar sin Fader. Jag prisar dig Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de små och olärda (Matt 11:25). I denna underbara lovsång får vi veta att Guds Son, Jesus Kristus, vill göra Fadern i himmelen känd för oss. Han vill ha oss med i sin gemenskap med Fadern.
Han, Jesus, Guds Son, går in i förbönstjänst inför sin Fader i himmelen i Johannes kapitel 17. Slå upp och läs den stora underbara förbönen. Jesus ber för sina lärjungar i alla tider. Han ber där för de första lärjungarna och för alla dem som skulle komma till tro genom deras ord. Där ingår vi! Denna förbönstjänst fortsätter Kristus nu inför Faderns tron i himmelen. Han sitter på Guds högra sida och manar gott för oss (Rom 8:34).
Jesus hade Psaltaren som sin speciella bönbok. Han bad Psaltaren vid synagogans gudstjänst. Han sjöng de fastställda lovsångerna vid påskmåltiden, Psaltaren 115-118, innan han lämnade nattvardssalen och gick till Oljeberget (Matt 26:30). När det är som allra svårast för Jesus på korset, då är det ord från Psaltaren 22 som kommer över Jesu läppar. Och när Jesus citerar ett ord: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?, då är det hela psaltarpsalmen det handlar om. I den psaltarpsalmen finns det både död och uppståndelse!
Vi ska se på Jesus och lära av honom för vårt böneliv. Vi ska be regelbundet, gärna med Psaltaren. Det gjorde Jesus. Vi ska be i de speciella situationer, som vi hamnar i. Det betyder att vi ska vara konkreta i vår bön. När det är svårt i livet, då får vi göra som han och vi får lovprisa vår Fader i himmelen, som Jesus gjorde.
Och vi får tillsammans med Jesus gå in i förbönstjänsten för andra. Gud är allsmäktig och kan gripa in och handla, precis som han vill. Men han gör det väldigt många gånger som svar på vår bön. Vi får ropa ”Herre, förbarma dig” och lägga andra människors nöd i Guds goda och barmhärtiga händer.
Att leva ett böneliv är en spännande hemlighet. Inför Guds ansikte får vi bära fram alla våra önskningar och behov; allt från vårt andliga liv till vardagliga och jordiska bekymmer och frågor. Gud är himmelens och jordens skapare och vi får komma med allt mellan himmel och jord till honom. Hela vårt liv angår honom. Han bryr sig om stort och smått. Vårt dagliga liv angår honom.
Att vara inför Guds ansikte innebär inte bara att komma med alla konkreta behov och önskningar utan också att vara i stillhet och tystnad inför Herren och möta hans blick och lyssna efter vad Han vill säga. Vi är så ofta fyllda av alla skall och måste, att vi lätt glömmer att lyssna in vad Gud vill.
Gud talar till oss i sitt Ord. Det är det första och viktigaste. Men sedan talar Gud också till oss i bönen, rakt in i våra hjärtan, medan vi ber. Därför behöver vi lära oss att lyssna till vad Gud säger till oss.
För att vi ska komma rätt i detta är vi helt beroende av Guds Helige Ande. Anden kommer vår svaghet till hjälp. Han manar gott för oss inför Gud och stöder oss (Rom 8:26-27). Anden är vår Hjälpare i bönens liv. Det är Guds Ande som lär oss att be och lyssna, att tala och tiga. Allt i rätt tid.