I Daniels bok i Gamla testamentet finns både historiska milstolpar från Israels historia och profetior om framtida händelser. Men denna bok kan också ge oss andlig vägledning i den tid vi nu lever i – med en tidsanda vars krafter ofta står Gud emot.
Den babyloniske kung Nebukadnessar II intar Jerusalem år 597 f. Kr, vilket kom att leda till dess fall år 586 f. Kr. Han beskrivs vara präglad av maktberusning, storhetsvansinne och grymhet. Trots uppenbara skillnader emot nutida världsledare kan vi här även se likheter med dagens tidsanda, maktambitioner och starka ideologier. Ett totalitärt styre kräver underkastelse – och det kan även politiskt tankegods göra, underblåst av den Ondes verk. Ett omskakande exempel på detta finner vi i Danielsbokens tredje kapitel.
Den gyllene statyn
Kung Nebukadnessar lät göra en 30 meter hög och tre meter bred guldstaty, som restes i provinsen Babel. Därefter kom befallningen:
Den som inte faller ned och tillber kommer genast att kastas i en brinnande ugn. Och så snart de hörde ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och alla andra slags musikinstrument, föll alla ned, alla folk, nationer och språk, och tillbad den gyllene staty som kung Nebukadnessar hade rest (Dan 3:6-7).
Den gyllene statyn som fenomen
Fenomenet med Nebukadnessars gyllene staty kommer igen också i vår moderna historia. Det gäller inte minst i ämbetsfrågan, äktenskapsfrågan, abortfrågan och i frälsningsfrågan, om huruvida Jesus är världens unike Frälsare. Alla kallas att falla ned inför de politiskt korrekta beslut som de med makt och inflytande har fattat. Annars blir man kastad i den brinnande ugnen eller i lejongropen – åtminstone i psykisk och själslig mening – och med tiden kan ugnen göras sju gånger hetare än den förut var och ”lejonen” bli alltfler och alltmera rytande. Då måste vi också komma ihåg att alltsammans handlar inte bara om världsliga maktdemonstrationer, utan också om den andliga kampen som pågår här på jorden. Ingen människa är undantagen denna strid, som skall pågå och bli alltmer intensiv fram till tidens slut och Jesu återkomst – nej, inte heller Daniel själv och hans tre judiska vänner: Hananja, Mishael och Asarja (Shadrak, Meshak och Aved-Nego) var undantagna. Dock gjorde de inte som alla andra gjorde.
Att stå inför ”gyllene statyer”
När befallningen om att falla ned inför Nebukadessars staty ljöd, var det några som inte föll ned inför statyn och tillbad. Varifrån fick då dessa judiska män kraft, mod och frimodighet att trotsa den babyloniske kungens befallning? De ägde inte styrkan i sig själva, som om de var några mänskliga hjältar. Men de var förankrade i tron på Herren och hade kärlek till honom i hjärtat. Den bar de mitt i ett samhälle som var främmande för Herren Gud och hans bud. Nebukadnessar försökte att hjärntvätta dem, så att deras judiska tro och kultur skulle raderas ut, för att det babyloniska skulle ta dess plats i stället. Men Nebukadnessar lyckades aldrig ta Gud ur Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, trots att de tilldelades nya Babyloniska namn som anspelade på andra gudar i stället för på Herren. Men med Herrens hjälp kunde de stå fasta, trots det massiva trycket som fanns emot dem, från makthåll och från fientliga angivare. I vår tid utkämpar kristna samma andliga kamp – i vissa länder emot totalitära ledare och politiska system, i andra länder, som i vårt land, emot en tidsanda, som i så mycket har lämnat den kristna tron, läran, buden och etiken för helt andra inflytelser.
Konsekvenserna av att inte falla ned inför ”gyllene statyer”
Troheten emot Gud får i alla tider konsekvenser och kallelsen till Guds folk och varje enskild lärjunge är densamma: Endast Gud skall tillbedjas och äras. Ingen annan i stället för Honom eller vid sidan av Honom. Men just denna lydnad och efterföljelse innebär ofta motstånd, trakasserier, ifrågasättande, men även förföljelse och dödshot. Trycket emot Guds folk och enskilda kristna är också starkt idag. Många blir uthängda i media eller blir av med sina tjänster i kyrka, på sjukhus eller i skolan, för att de följer sina samveten, utan att falla ned för samtidens gyllene politiska statydogmer.
Samtidigt med detta svåra, innebär troheten emot Gud förr eller senare välsignelse. Det stärker den egna tron. Det kan bli till ett vittnesbörd för andra, då en levande tro omsätts i konkret handling och i lydnad för Gud.
Nebukadnessar fick respekt för Herrens tjänare, efter att Herren räddat dem ur den brinnande ugnen. Han förstod att detta var ett tecken och ett Guds under. Den levande Guden hade visat sin makt och Nebukadnessar hade fått se den. Till sist skulle han dock få bli ödmjukad till marken, för att kunna inse att det är Herren som äger all makt och ära och inte han själv (Dan 4:31-33).
Hur Guds folk kallas att agera inför de ”gyllene statyerna”
Kristi kyrka är den stridande kyrkan här på jorden. Dess osynliga lemmar får på många sätt utstå kamp och motstånd ifrån omgivningen och av djävulens lömska attacker. Men deras böner till Gud och deras efterföljelse av Kristus är aldrig förgäves. Var och en som faller ned inför Jesus kommer att få den andliga kraften till att stå upprätt, vad som än skulle hända. Låt oss då också påminna oss om Jesu ord till sina lärjungar:
När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga (Luk 12:11-12).
Vi ska i all motgång och ansatthet inte förlora vår frimodighet. Paulus skriver: Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp (Gal 6:9).
Vi ska inte tröttna på att göra det som är rätt och gott i Guds ögon. Det står fast oavsett tidsanda och rådande ideologi. Det kan visserligen se ut som om västvärldens värdegrunder och tänkesätt kommer att bestå, men de kan oväntat falla eller överges – för här på jorden är politiken något flyktigt, medan det som är från Gud skall bestå och till sist segra. Denna världens makt är därmed som en koloss på lerfötter, men Gud och hans Ord är vår fasta och bestående klippa för evigt.
Bevara, Herre, var och en
som här ditt ord försvarar,
din lära bibehåller ren,
din sanning rätt förklarar.
Då skall ditt ord i all vår strid
ge kraft till seger, skänka frid
som evigt, evigt varar.
(SvPs 374:2)
För vidare studier utifrån Daniels bok rekommenderas boken I Guds händer – vad som än händer, Bengt Pleijel, SESG-media och Vetekornets förlag, 1998.