”Skriftens absoluta auktoritet och dess unika ärende i kyrkans liv, och att det behövs en prästväckelse”, lyfter den nyblivne doktorn i systematisk teologi, Jakob Appell, fram som exempel på sådant vi kan lära av biskop Bo Giertz i vår tid.
Nybliven doktor i teologi
Jakob Appell är lärare i praktisk teologi på Församlingsfakulteten i Göteborg. Den 26 mars försvarade han sin avhandling
om Bo Giertz homiletiska program, vilken han skrivit inom ramen för doktorsprogrammet på Concordia Theological Seminary i Fort Wayne, Indiana, USA. Titeln på avhandlingen är Theocentric Anthroposensitivity: Bishop Bo Giertz’s Homiletical Program. Formellt mottog han doktorsgraden vid en högtid i Fort Wayne den 15 maj.
Bo Giertz fortsatta inflytande
1999 röstades Bo Giertz fram av Kyrkans tidnings läsare som 1900-talets viktigaste kristne ledare. Jag frågar Jakob Appell om han har några reflektioner kring det.
– Det är lite överraskande att det så lång tid efter Giertz tjänande fortfarande är han som får flest röster. Han var ju ändå profilerad i ämbetsfrågan och när det gäller bibelsynen. Jag tror att mycket kretsade kring hans böcker, och att många, särskilt de äldre, hade hört honom och tagit intryck. Även de som hade en annan ståndpunkt i stridsfrågor uppfattade hans evangeliska ärende.
Kyrkohistoriska upptäckter
Avhandlingsarbetet har lett just till många aha-upplevelser kring 1900-talets svenska kyrkohistoria.
– Wow, vilken intressant upplevelse det har varit! Detta att Svenska kyrkan de första årtiondena var på dekis och hade låg status bland folk i allmänhet. Med Bo Giertz och hans generation kom det verkligen ett uppsving, och 40- och 50-talen blev något av en guldålder i Svenska kyrkans historia, trots alla problem. Fler gick i kyrkan och det var bra folk vid akademierna. Från 60-talet gick det sedan snabbt utför, säger han och fortsätter:
– Det var jätteintressant att läsa brevväxlingar mellan Bo Giertz och Gunnar Rosendal, och så komma på insidan av högkyrkligheten. Men också hans dialoger med Gösta Nelson inom gammalkyrkligheten. Det förklarade också en del av mitt eget arv och min egen uppväxtmiljö.
Predikan som rannsakar och bygger upp
När det gäller Bo Giertz tänkande kring homiletiken (läran om predikan) tycker Jakob Appell att den är både rannsakande och uppbygglig på samma gång.
– Som predikant kan jag undra över vad jag har ägnat mig åt i 20 år. Samtidigt har han den uppfattningen, som man märker i Stengrunden, att Gud använder dem han har, men att han kan fostra och forma till mer än vad man var från början. Det gör Giertz egen livsberättelse väldigt intressant och man förstår att den ligger bakom mycket av det vi läser i Stengrunden.
Från människocentrering till Gud i centrum
När Bo Giertz kom ut som ung präst hade han ett antropocentriskt drag (att människan står i centrum) från ungkyrkligheten, noterar Appell. Deras metoder var inriktade på att skapa intresse och engagemang bland människor, och då blev bibeltexten något underordnad. Samtidigt var det ett sätt att hantera bibelkritikens problem, då bibeltexten kunde fungera som illustration för det man ville förmedla.
– Giertz tyckte efterhand att det var ganska tröttsamt, då det krävdes kreativitet att komma på nya saker människor kunde vara intresserade av. Men det var framförallt när han själv erfor Ordets inneboende kraft som lag och evangelium, som han kom att misstro sig själv och tron på olika metoder.
Teocentrisk och antroposensitiv
När Giertz mött Ordets kraft att både ta död på all egen rättfärdighet och samtidigt ge Kristi rättfärdighet, då blir han teocentrisk, säger Appell. Då får han en helt annan angelägenhet om att noggrant lägga fram bibelordet för människor och låta det som texten tar upp belysas utifrån Bibelns helhet.
Man kan inte vara teocentrisk och antropocentrisk samtidigt. Det finns bara ett centrum i en cirkel, och det är Gud och hans ord som ska stå i centrum. Men när Gud står i centrum, så kan man fortfarande vara antroposensitiv, alltså känslig och lyhörd för människan. Det kan handla om vilka ord man använder, att vara uppmärksam på om något missuppfattas och liksom går förbi.
– En församlingsherde som känner fåren märker också vilken typ av synder de kan sitta fast i, eller vilken typ av tillämpning, konkretion och exempel som behövs. Detta för att åhöraren ska uppfatta att det gäller min värld, min situation. För Giertz var det också en angelägenhet att Guds ord ska gå genom prästen själv innan det går ut från predikstolen.
Ordet genom predikanten
Det handlar inte om, betonade Giertz, att prästen ska stå och tala om sina egna erfarenheter. Men det blir skillnad och ger en trovärdighet när det märks att den som predikar har erfarenhet av det Guds ord säger.
Skriftens auktoritet och ärende
Är det något av det du funnit hos Giertz som du tänker är särskilt viktigt att lyfta fram i din uppgift som lärare i pastoralteologi och i pastoral formering?
– Det är att framhålla Skriftens absoluta auktoritet och unika roll i kyrkans liv. En auktoritet som inte enbart gäller enskilda stridsfrågor, utan som Hebreerbrevet framhåller det, är ett tveeggat svärd som tränger igenom och dömer hjärtats tankar och motiv. Det väcker samvetet på allvar och visar att det är värre ställt med oss än vad vi tror. Här kommer också den lutherska antropologin in, som är realistisk.
Evangeliet som okända nyheter
Doktor Appell fortsätter med att peka på att Guds Ord väcker avgörande frågor, som hur man ska bli frälst. Det är först då Skriftens unika ärende kommer in som goda, helt okända nyheter. Nyheter vi inte ens kunnat drömma om, om de inte blivit förkunnade för oss, nämligen evangeliet om Kristus och rättfärdiggörelsen som sker genom tro.
– Bibeln handlar om Kristus och honom som korsfäst. Detta enligt Jesus själv. Om man inte har sett det som Ordets centrum och nödvändighet, så får man läsa lite till. Det var tre saker som Giertz lyfte fram: Om de allmänreligiösa talar om Gud, dygd och odödlighet, så talar vi om Kristus, korset och om Kyrkan som förmedlare av Guds nåd genom Ordet och sakramenten. Detta ord har kraften att skapa den rättfärdiggörande tron, säger Appell och framhåller att det antroposensitiva också behöver lyftas. Alltså om att förstå människan och hennes situation för att kunna använda rätt ord.
Behovet av en prästväckelse
– Men den största nöden är att vi i hög grad saknar övertygelsen och tron på Skriftens auktoritet och unika ärende i kyrkan. När det gäller pastoral formering skulle Giertz vara den första att säga att det behövs en prästväckelse. Han beskrev hur det var med prästväckelsen på 40-talet när ett gäng unga präster ställde sig under Skriftens auktoritet och ärende. Då märkte han vad som hände, nämligen att syndernas förlåtelse och försoningen blev något angeläget som han ville predika.
Kyrka & Folk gratulerar Jakob Appell till avslutade doktorandstudier och önskar Guds välsignelse i tjänsten!