Hej biskopar
Jag skriver till er ett brev, i förhoppning om att ni ska lyssna. Det jag undrar är om ni inför ställningstagande till Jesper Eneroths motion i kyrkomötet ändå inte ska begära särskild beslutsordning. Ni sade ju inget om det när ni satt där i läronämnden. Men än finns det tid!
Skälet är för det första juridiskt. Även om äktenskapet inte är ett sakrament, så är det precis som överheten och föräldraskapet en gudomligt inrättad ordning. Äktenskapet, där man och kvinna lever tillsammans och uppfostrar de barn som Gud ger dem, utövas i det samhälleliga livet på Guds befallning. Gud vill att äktenskapet ska finnas, även om det inte är ett nådemedel på samma sätt som Guds ord, dopet och nattvarden. Utanför Guds ordningar får vi inte leva. Det kallas synd.
Jesper Eneroth vill ändra ytterligare några steg vad Svenska kyrkan lär, och statskyrkan innan dess lärde, i fråga om äktenskapet. Han vill ändra på Guds ordning. Det är ju klart att ni ska begära den särskilda beslutsordningen.
Det andra skälet är moraliskt. Det finns många präster i kyrkan -- kanske flera hundra -- som anser att det kristna äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, inrättat för deras gemensamma barns uppfostran i samhället. Präster som i vart fall tänker det självklara att oavsett hur den enskilda familjer ser ut, så har precis varenda barn en mor och en far någonstans där ute. De vill inte lära något annat. De fann stöd för sin uppfattning i förarbetena till 2009 års beslut ända fram tills ni degraderade dessa uttalandens status. När ni kräver av dem att ”erkänna” alla "äktenskap" uppstår frågan på vilka sätt man kan erkänna och bekänna något som är felaktigt. Det går ju inte.
Dessa präster, ni har säkert träffat några av dem, är samtidigt lojala med Svenska kyrkan. Ja nästan maskinmässigt lojala. De kommer inte starta något hugenottkrig. Någon enstaka av dem kommer ansluta sig till något annat lutherskt prästkollegium. Ytterligare några kommer övergå till den romerska kyrkan efter sin pensionering. Men majoriteten kommer kvarstanna, ännu lite tystare än tidigare, för att fortsätta med vad de hittills gjort: att skicka in själar i himmelriket genom att förmedla det heliga dopets sakrament och undervisa de döpta i den kristna tron (de huvudstycken där det är möjligt).
Dessa prästers samveten plågar ni, genom att inte hindra Jesper Eneroths motion. Ni tvingar dem att uthärda något som deras samvete säger att de inte borde tåla. De vanliga kristnas samveten i er kyrka plågar ni samtidigt, eftersom de måste överväga om de ska överge sina präster när de inte vet om prästerna kan förkunna Guds ord. Det är ju inte prästerna egentligen det är fel på, utan att ni, deras biskopar, förbjuder dem att undervisa i Guds ord. Men varje kristen måste ju söka sig dit där Guds ord förkunnas.
Jag ber er alltså att begära den särskilda beslutsordningen.
Om ni inte begär den särskilda beslutsordningen vill jag vända mig till er var och en för sig: Du behöver faktiskt inte instämma i ditt kollegium! Ingen tvingar dig att sätta din kråka på något papper eller hålla med om ett, av kompromisser frammejslat, yttrande som nästan ingen förstår vad det i detaljerna innebär. Även om det inte blir någon särskild beslutsordning, så kan du höja din röst i plenum och protestera om du egentligen tycker att motionen är dålig. Endast några enstaka ledamöter behöver avvika från partilinjerna för att motionen ska falla på majoritetsskäl. Öppna din mun! Det du bekänner inför människor är det du bekänner inför Gud.
Anders Lundberg, Jur kand. Teol mag. Nacka