Bo Giertz om tidens stridsfrågor
Hur kan kyrkan komma fram till att det som tidigare betraktades som oförenligt med Skriften plötsligt är ett uttryck för evangeliet och den kristna kärleken?
Frågan är högaktuell i vår tids stridsfrågor, inte minst när det gäller äktenskap, sexualitet och ämbete. Men själva sättet att argumentera är långt ifrån nytt.
Redan 1979 beskrev Bo Giertz fenomenet i Att tro som apostlarna. Han kallade det ”omformning via en formel”.
Giertz utgår från hur ”kärleken” används som argument i kyrkliga debatter. Man börjar med något som Skriften säger och frågar sedan vad detta egentligen handlar om. Därefter formuleras en överordnad princip – exempelvis ”kärlek”, ”jämlikhet” eller ”frihet” – som får bestämma hur det bibliska budskapet ska förstås. Resultatet kan bli att den nya slutsatsen säger motsatsen till det som faktiskt står.
Giertz skriver:
”Man får bara se till att man inte bedriver den kristendomsförfalskning som kallas ’omformning via en formel’.”
Problemet är alltså inte att kristna talar om kärlek. Tvärtom hör kärleken till centrum av den kristna tron. Problemet uppstår när man först bestämmer vad kärleken måste innebära och därefter använder denna definition för att upphäva sådant i Skriften som inte passar in. Giertz påpekar att man då kan använda ”kärleken” som argument för att göra sådant som Jesus och apostlarna faktiskt har förbjudit.
Hans invändning är enkel: ”Vad kärlek är, det kan vi lära oss av Nya Testamentet, och vi behöver hela dess budskap för att få en riktig bild.” Annars riskerar man, skriver han, att med kärlekens hjälp bygga upp ”en annan tro och en annan etik än den som är Jesu och apostlarnas”.
Det är en träffande beskrivning av mekanismen bakom många av vår tids kyrkliga stridsfrågor. Först säger Skriften A. Därefter fastslår man att Skriftens egentliga ärende är en viss överordnad princip. Sedan hävdas att denna princip i vår situation kräver B. Till sist framställs B inte som ett avsteg från A utan som A:s djupare och sannare innebörd.
A har blivit B.
Det märkliga blir då att den som fortfarande hävdar att A betyder A kan anklagas för att ha missförstått själva kärnan i det bibliska budskapet. Den som däremot hävdar motsatsen kan framställa sig som den som tagit evangeliets verkliga intention på allvar.
Giertz skrev detta i en diskussion om kvinnan och ämbetet. Men hans analys gäller själva tolkningsmönstret, och därför är den högst relevant för tidens stridsfrågor. Oavsett vilken fråga som står på dagordningen är varningen densamma: kyrkan får inte skapa en princip ur Skriften och sedan använda denna princip för att upphäva Skriftens konkreta innehåll.
För då är det inte längre Skriften som får korrigera oss. Det är vi som med hjälp av vår egen ”formel” korrigerar Skriften.
Bo Giertz, Att tro som apostlarna (1979), s. 24–25.