Att leva eller inte leva för evigheten
I
Med berättelsen om den rike mannen ville Jesus varna sina åhörare. Inte för att denne var rik, men för att rikedomen fick honom att glömma evigheten.
Den rike mannens likar önskar leva i glädje och fest, bli firade och berömda. De offrar all tid och kraft på att vinna jordisk rikedom. De stänger också hjärta och hand för nödens barn. Alla går väl inte så långt i själviskhet som den rike mannen. Ett har ändå alla hans likar gemensamt: Jordiska framgångar gläder dem mer än att få ha det gott med Gud. Sorgen över jordiska förluster är större än förlusten av Guds nåd. Ärenden till människor i det jordiska är viktigare än till Gud i det andliga. Den ovissa morgondagen bekymrar dem mer än den vissa evigheten.
Skulle de nås av ett Guds Ord och uppmanas till omvändelse, slår de dövörat till. Somliga resonerar som den rike mannen: Får de bara ett tecken ska de omvända mig. Men när inget särskilt sker, blir de kvar i sitt förakt för Ordet och sin likgiltighet om hur evigheten ska bli. Men hör vad Jesus säger: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.” Blir det ingen omvändelse genom Ordet, hjälper inget annat heller. På en illa använd levnadstid måste då följa en evighet utan Gud och Hans nåd.
”Även den rike dog och begravdes.” Slutet tycktes lika lysande som hans levnad. Men Jesus talar om en man som vaknade upp, men för sent. Hans synder som han inte gjort upp med Gud om, blev i evigheten som brinnande pilar i samvetet. Förgäves ropade han till Abraham om en droppe vatten att svalka sin tunga med. Det enda vatten som hade hjälpt – Herren själv, källan med det levande vattnet – hade han ratat.
Må den rike mannens slut och evighetslott varna dig för att illa använda din levnadstid och få dig att hörsamma psalmens ord: ”Så sök i dag då år och hälsa än ge dig tid och kraft därtill, sök Herrens nåd som vill dig frälsa, blott du på Honom trösta vill.” Då lever du för evigheten.
II
Om den fattige Lasarus säger Jesus bara hur han hade det i jordiskt avseende. Indirekt får vi ändå veta något också om hans andliga tillstånd: ”Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.” Att han fick det gott i evigheten antyds genom att Jesus endast nämner den fattiges namn. Genom det beskriver Jesus mannens andliga levnadshistoria.
Lasarus betyder ”Herren hjälper”. Det var inte i jordisk rikedom han hade sitt högst goda. Han var fattig. Inte heller i hälsa. Han var full av sår. Inte heller i arbete. Hans sår gjorde att han bara kunde tigga. Inte heller i mat och dryck. Han fick bara några smulor. Inte heller i goda vänners lag. De enda som brydde sig om honom var hundarna som slickade hans sår. Nej, att Lasarus fick det gott i evigheten var att Herren var hans högsta goda.
Det hade Mose och profeterna lärt honom. Och det höll han fast vid i stilla väntan på att Herren skulle hjälpa. Och han väntade inte förgäves. Han dog, han som den rike. Och säkert var hans slut lika eländigt som hans levnad. Men vad gjorde det när han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida – dit där alla trognas själar efter skilsmässan från kroppen åtnjuter salighet hos Gud i väntan på uppståndelsens stora dag, då deras kroppar ska uppväckas och förenas med deras själar i en salig evighet.
”Nu får han tröst.” Här fattig på allt jordiskt gott, där delaktig av all himlens rikedom. Här hungrande och törstande, där evigt mättad av det fördolda mannat och det levande vattnet som utgår från Guds och Lammets tron. Här i tåredalen, där alla tårar torkade av Gud själv. Vilken salighet!
Den saligheten kan bli också din – för Jesu skull som lämnade himlens salighet och led helvetets kval för att du inte skulle gå förlorad utan ha evigt liv. Och den blir det genom att du lyssnar till Mose och profeterna – lagen med dess krav att du ska vara helig som Gud, evangeliet med dess erbjudande om syndernas förlåtelse i Jesu namn för var och en som tror på Honom. Har lagen fått avslöja din fattigdom på allt andligt gott och dina syndasår som gör dig värd en evig fördömelse? Då får du tro och hålla fast vid Ordets vittnesbörd om Jesus: att Han som var rik blev fattig för din skull för att du genom Hans fattigdom skulle bli rik, och att ditt syndastraff blev lagt på Honom för att du skulle få frid, och att du genom Hans sår är helad. Men då är också din sak med Gud god, och du lever för evigheten.
Är den saligheten din, då gör det inget om du inte kan klä dig i purpur och fint linne och leva var dag i glädje och fest. Du är ju klädd i skinande rent linne, de heligas rättfärdighet, Kristus själv, och äger den glädje som består när all annan glädje tar slut. Inte heller gör det så mycket om svårigheter möter. Det går snart över, och du har löftet att allt samverkar till ditt bästa. Och när din tid är ute, sänder Gud sina änglar för att hämta dig till den eviga glädjen. Amen.