Beredskap börjar före krisen. Det som då ska bära kyrkolivet måste redan ha människor som tar ansvar, gemenskaper som håller samman och redskap som kan tas i bruk. Den tredje delen handlar om hur en sådan uthållighetsplan byggs medan tid och handlingsutrymme ännu finns.
När stridsviljan väl har fått sin grund måste den omsättas i handling. Den som säger att motståndet aldrig ska uppges förpliktar sig att göra fortsatt kyrkoliv möjligt när den ordinarie kedjan inte längre bär. Först måste människorna och deras gemenskap kring Ordet och sakramenten värnas. Sedan måste de samband, ledare och resurser som tjänar dem finnas. Tiden före avgörandet ska användas till mer än analyser.
Människor före strukturer
Samla de heliga. Om fem familjer på en ort delar samma tro behöver de känna varandra före krisen. Börja med bibelstudium, aftonbön, katekesundervisning, gudstjänst där det är möjligt och gemensamma måltider. Vänta inte på den perfekta organisationen. Det fria krigets första tillgång är människor som ber tillsammans och vet att de hör samman.
Ta vara på missionsföreningarna – men bygg församlingar. Missionsföreningarna har burit bön, undervisning och gudstjänstliv genom generationer och kan bli avgörande när gamla strukturer sviktar. Men föreningsformen är inte målet. Målet är levande församlingar kring Ordet och sakramenten.
Bygg samband och ledarskap
Präster behöver känna andra präster, familjer veta var andra gudstjänstgemenskaper finns och lokala föreningar stå i levande förbindelse med större kyrkliga sammanhang. Sambanden måste finnas före sammanbrottet. Den som först när en gudstjänst upphör börjar leta efter andra står sämre rustad än den som redan har bett, arbetat och firat gudstjänst tillsammans med dem.
Visa gästfrihet. Samband byggs när missionsföreningar, missionshus, församlingar och enskilda hem tar emot präster, predikanter, lärare och andra som reser i det fria krigets tjänst. Ge dem en säng, en måltid, en predikstol och hjälp med resan. Upplåt kyrkolokaler för gudstjänster, undervisning och nätverkssamlingar, så att Ordet förkunnas och de heliga samlas kring sakramenten. Kyrkans nätverk hålls inte samman av kartor och kontaktlistor, utan av människor som öppnar sina hem och sina gemenskaper för varandra.
Utbilda ledare. Sök framtida präster, predikanter, kateketer, kyrkomusiker, söndagsskollärare och församlingsledare. Fråga inte bara vem som ska bära arbetet nästa år, utan om tjugo eller femtio år. Ge dem undervisning, uppmuntran, praktik och ekonomiskt stöd. En församling som inte förbereder nästa generation ledare förbereder sitt eget slut.
Ekonomi och rum för kyrkoliv
Ge tionde och bygg ekonomisk uthållighet. Avsätt en verklig del av inkomsten till de fria kyrkliga strukturer som kan behöva bära dig, din familj och din församling i morgon. Präster ska avlönas, teologistudenter utbildas, resor betalas och församlingar planteras. Ett alternativ måste finansieras medan resurserna ännu finns.
Den präst som ännu stannar därför att familjen är beroende av lönen ska inte föraktas. Ansvaret för familjen är verkligt. Men beroendet bör inte romantiseras eller göras permanent. Den som kan bör stegvis ordna sitt liv efter den ekonomi som ett friare kyrkligt arbete faktiskt kan bära och samtidigt bidra till att den ekonomin byggs. Det handlar inte om att överge sitt ansvar utan om att skapa framtida handlingsfrihet.
Gläds åt missionshusen – men minns vad Herrens tempel är byggt av. Missionshusen är en dyrbar gåva från tidigare generationer. Ta vara på dem. Öppna dem för gudstjänst, undervisning, måltider, övernattning och församlingsbildning. Men Herrens tempel byggs av levande stenar. Ett tomt hus bevarar inget kyrkoliv. Ett missionshus som bärs av en bedjande gemenskap kan däremot bli både hem, mötesplats och utgångspunkt för nya församlingar.
Organisationen ska tjäna uppgiften
Gör inte organisationen till ett självändamål. Ingen organisation – hur gammal och ärorik den än är – är mer värd än dess förmåga att tjäna kyrkans uppgift. När formen inte längre bär uppgiften måste den omstöpas; när en gammal struktur inte längre kan användas måste en ny byggas. Var därför beredd att reformera, förena, dela, flytta och börja om. Troheten gäller inte den invanda organisationsformen, utan Herren, bekännelsen och den uppgift han har gett sin kyrka.
Förbered nästa position. Om en gudstjänst upphör ska människor redan känna varandra och veta var de kan samlas. Om en präst inte längre kan verka ska en kyrklig gemenskap kunna ta emot honom och dem han betjänar. Om en institution går förlorad ska en annan kunna bära uppgiften.
Detta är inte en reträttplan utan en uthållighetsplan. Först människorna, sedan gemenskapen och sambanden; därefter ledarna, ekonomin, lokalerna och de organisatoriska redskap som tjänar dem. Där en position inte längre kan hållas ska nästa redan vara förberedd. Men uthållighet kräver också något mer: att vi inte förbrukar varandra genom interna strider.
I seriens fjärde artikel prövas därför beredskapens kanske svåraste villkor: om olika bekännelsetrogna miljöer kan bära varandra trots skilda strategiska vägval.
Tidigare artiklar i serien:
Det fria Kriget I - Om linjen bryts
Det fria kriget II – Stridsviljan måste byggas