”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det.” (Jes 65:17)

Det väntar en obeskrivligt härlig framtid för Guds folk på den nyskapade jorden! ”Fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar”, säger Herren. Inte bara folket kommer glädja sig, utan Herren fröjdar sig över sitt folk! Då är all sorg för evigt bytt till glädje! 

Men innan dess kommer domens dag, då Herrens basun ljuder och tiden plötsligt tar slut. De döda kallas ut ur sina gravar och alla människor ställs inför Guds domstol. Det blir antingen en fruktansvärd dag eller en glädjens dag.

Vi hör ofta frågan: Varför tillåter Gud att så mycket ont sker i världen? Varför sätter han inte stopp? Domsöndagen talar till oss om att det kommer att ske. Att Gud dröjer beror på att ondskans rötter sitter i våra hjärtan. Därför har han tålamod. För att vi ska få tid till omvändelse. Gud vill att alla genom dopet och tron ska bli iklädda Jesu rättfärdighet, så att vi med frimodighet och glädje kan möta honom i domen. 

Både evangeliet och episteln talar tydligt om att alla ska dömas efter sina gärningar. Men lägg märke till att Jesus börjar med att dela människorna i två grupper. De som står skrivna i livets bok som tillhör Lammet, ställs på höger sida. Jesus känner sina får. 

Bilden Jesus använder med skiljandet mellan får och getter var välkänd för åhörarna. De hade många gånger sett herdar göra så. Det är förstås ingen slump att de olika grupperna liknas just vid får och getter. 

Får är hjälplösa, utlämnade utan sin herde. Getter däremot är självständiga och egensinniga. Det är här den andliga skiljelinjen går mellan män­niskor. Fåren är de människor som insett att de gått vilse, som inte klarar sig själva. De förstår att de aldrig kan möta den helige Guden ensamma. Därför gläder de sig över att Jesus, den gode herden, gett sitt liv för dem och att han söker upp dem och förlåter och helar dem. De inser att det är helt och hållet Hans förtjänst att de inte fortfarande är vilse och bär på skuld (Jes 53:6). 

Getterna är de som vill klara sig själva, som menar att de inte behöver någon frälsare. Kanske de tänker att de borde bli godkända av Gud på grund av egna meriter. 

På domens dag kommer förhållandet till Jesus vara det avgörande. Jesus säger till de frälsta: ”Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.” Hur har den himmelske Fadern välsignat dem? Jo, genom att skänka dem Jesus. I Efesierbrevet lovprisar aposteln Fadern, ”som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen”! Jesus är och har den välsignelse som Gud Fadern vill att alla människor ska få del av. 

Ja, Gud vill verkligen att alla ska bli frälsta. Lägg märke till att riket är berett åt människor från världens skapelse, medan den eviga elden är beredd åt djävulen och hans änglar. Gud har aldrig önskat någon människa till det eviga straffet, utan han vill ge alla del av välsignelsen i ­Kristus. Jesus säger i Joh 3:36, ”Den som tror på Sonen har evigt liv”. Men så fortsätter han, och vi förstår att det är med smärta han säger det: ”Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” 

Hur hänger ovanstående ihop med att vi döms efter gärningar? Jo, i en domstol finns alltid vittnen eller bevis som vittnar om att en person är skyldig eller oskyldig. Så är det också i Kristi domstol. Gärningarna hos de rättfärdiga, trons frukter, vittnar om att de äger trons gemenskap med Jesus. De förtappades gärningar visar på det motsatta. 

De frälsta känns inte vid sina goda gärningar. De har inte tänkt att de gjort något som är värt att lyfta fram. De har själva varit så fokuserade på vad Jesus gjort för dem, så att allt de själva gjort framstått som obetydligt. De har oftast bara sett svaghet och brist hos sig själva och känt ett stort behov av Jesu nåd. Men just det behovet har gjort att de burit frukt. Och Jesus gläder sig över att han fått bära frukt i deras liv. 

Samtidigt ligger det i dessa ord en kallelse. Vill du tjäna Jesus, så tjäna din medmänniska! Först och främst dina medkristna. Den tjänsten tar Jesus emot som gjord mot honom. 

Vi kallas att se Jesus i vår medmänniska, i familjemedlemmen, i den nödlidande, i den besvärliga personen och så vidare. För att Gud vill det och våra medmänniskor behöver det. För den som i Guds ord ljus lärt känna sig själv blir den tjänsten aldrig något man berömmer sig av inför Gud. Nej, tvärtom visar det sig ofta också då att det egna hjärtat är fyllt av själviska motiv. 

Tänk då så stort för Guds barn att, på Guds ords fasta grund, veta att då böckerna öppnas finns ingen ond tanke eller gärning upptecknad. Du som litar på Jesus kan veta att allt är utstruket, raderat av Jesu blod. Där står bara Jesu goda gärningar och de frukter han fått verka i ditt liv. 

Men, hur ska jag svaga människa kunna bli bevarad och nå målet? Det är ju så mycket både inom mig och runt omkring som talar emot. Du och jag känner inte framtiden, men du får vila i att Han som köpt dig med sitt eget blod och därför inte kan överge dig gör det. Så håll dig till Jesus och lyssna till honom i Ordet. Han säger: 

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.” (Joh 10:27f)

Gunnar Andersson