Rubriken är ett idiomatiskt uttryck, som säkert alla vet betyder att misslyckas på grund av egna handlingar. Alla har vi erfarenheter av hur vi genom olika missgrepp försatt oss i besvärliga, pinsamma eller olyckliga situationer. Kanske var heller inte avsikten bakom vårt handlande den bästa.
Världshistorien är full av exempel på hur politiska ledare verkligen fallit på eget grepp och förlorat sin makt. Kanske att vi dessutom i dagsläget går och väntar på att någon av de ledare som vi bedömer som hot för den globala säkerheten ska falla på eget grepp. Vi tänker, att världen skulle vara mycket säkrare om dessa förlorade sin makt. Men hur det än går, så finns det en annan, som sitter på en högre tron och leder allt fram mot världshistoriens stora slutmål.
Vi som lever Kyrkans liv får tillfälle till särskild meditation, när vi gått in ” i heliga fastetider”. I den kommande söndagens evangelium (Tredje i fastan) dras vi in i ett verkligt drama: En dövstum blev befriad från en ond ande och kan börja tala. Jesus blir anklagad för att vara i maskopi med Satan. I sitt svar lyfter Jesus fram flera perspektiv på sin motståndare.
Hela passionshistorien kan ses ut denne motståndares perspektiv. Det blir extra tydligt när evangelisterna skriver, att ”Satan for in i Judas”. Ett mörker vilar över en av apostlarna, vilken Herren hade velat få utgjuta sin Ande – men Satan överväldigade honom. Och Judas öppnade för honom. Vid flera tillfällen hade Jesus också talat till fariséer, präster och skriftlärde och talat om att de var Djävulens barn, styrda av mörkrets furste.
Passionshistorien – sett ur ett perspektiv – är ett drama som drivs framåt av onda planer, mörka tankar, och av djävulska intentioner. Längs den vägen finns det mycket tragedi, men samtidigt faller Satan på sitt eget grepp. Han söker efter att döda Guds Son. Men den hemlighet som gömmer sig i de Heliga Skrifterna om Messias död, är just en hemlighet. Och den frälsningsplan som lagts redan före världens skapelse går i fullbordan genom den onda planen. När vår Herre Kristus hade uppstått på tredje dagen var hela ondskans plan fullständigt vänd upp och ner. Och dörren öppnad för syndiga människor in till ett evigt liv. Därför att den onda planen blev till synderns förlåtelse. I Guds Sons död.
Genom kyrkans historia finns många exempel på sataniska planer, som sett ut att stänga ute all Guds välsignelse. Här ska nämnas ett sådant, men där Satan mycket tydligt föll på eget grepp. 1865 beslutade EFS:s styrelse att sända sina första missionärer till Etiopen. Per-Eric Kjellberg, Lars-Johan Lange och Carl-Johan Carlsson var de tre första, snart åtföljd av ytterligare tre. Men de möttes av sjukdomar, död, mord och en lång rad tragedier. Här lyckades han som är en mördare från begynnelsen att få bringa de flesta av dessa pionjärer om livet.
Men likväl planterades Guds ord i landet. Idag är Mekane Yesus-kyrkan världens största lutherska kyrka, en kyrka som får uppleva den ena stora väckelsen efter den andra. Så ser vi på nytt hur Satan faller på eget grepp. Det är det som Lina Sandell tänker på, när hon skriver i missionssången ”Tillkomme ditt rike” (Sv.ps. 100, men den aktuella versen saknas):
Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, / vad nåd, vad osägelig ära! / Så framgår ditt rike, o Fridsfurste god, / och så vill alltmer du oss lära / att nederlag ofta är seger.
I vår tid sker i den världsvida kyrkan något som många av oss inte riktigt har klart för sig. Enligt Open Doors är det kanske så många som upp mot 100 000 kristna som lider döden för sin tro någonstans i världen – under ett år. Det betyder, att i den stund dessa rader skrivs, planerar några hur de ska röja ett antal kristna ur vägen. Ofta i en guds namn. Samme onde ande som for in i Judas, tar sin boning i dessa människor och de gör det som hör den onde anden till, ”slaktar och förgör”. Men likväl faller han på eget grepp. I samma ögonblick som de drar sitt sista andetag går de för att ta i besittning det eviga riket.
Detta betyder dock inte att Satan inte får några segrar. Tvärtom. I den del av kristenheten där man på så många sätt har goda dagar, finns det något helt annat: Han är bedragaren, som förvillar, kommer med falsk lära och bedrar många. Därför behöver vi be: ”Behåll oss vid ditt rena ord.” Och vi behöver be: Fräls oss från ondo (den Onde) – gör alla hans gärningar om intet, och ”låt honom falla på sitt eget grepp” när korsets evangelium blir predikat, som ska rädda oss, när han till sist ska falla i den grop han grävt för andra.
Med Guds församling ber vi (Sv.ps. 700:1):
”… och hjälp oss, så att allt det onda som djävulen, världen och vi själva tillfogar oss, genom din Andes kraft blir tillintetgjort.”
Bengt Birgersson