I ljuset av Jesu uppståndelse blir det tydligt att Kristi kyrka och varje enskilt Guds barn har fantastiska framtidsutsikter. Detta oavsett hur man har det sett till det yttre, fattig eller rik, om man är vid god hälsa eller är mycket sjuk, om man bor i Sverige eller i Nordkorea, där kristna lider under fruktansvärd förföljelse. Ett Guds barn är oändligt rikt också mitt under den värsta finansiella kris. Aposteln Petrus skriver: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” (1 Pet 1:3f)
Jesus uppstod och lever för evigt, han kan inte dö igen. Genom hans uppståndelsekraft föder Gud människor på nytt till ett levande hopp. Arvet kan inte förstöras och inte heller medlet som föder på nytt. Det sker genom en oförgänglig säd, Guds levande ord som består (1 Pet 1 :23) Ordet konstituerar de övriga nådemedlen. Det kommer till vattnet så att det blir ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande (Luthers lilla katekes). Den som lever i sitt dop, lever i tro på Jesus, ”skall leva om han än dör” (Joh 11:25).
Under våren kan vi glädja oss över att det är så grönt och vackert i naturen. Samtidigt vet vi att när hösten kommer vissnar det återigen och dör. Något annat är det med det himmelska arvet. Det fläckas eller vissnar aldrig och det är förvarat i himlen. Arvet är utom räckhåll för alla nedbrytande krafter och från alla våra fiender. Det är i säkert förvar. Vi har anledning att tänka på Jesu ord: ”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:20f)
Vissheten om att det väntar något bättre för Guds barn i himlen gjorde att Jesu apostlar, och de övriga lärjungarna, med stor frimodighet vittnade och predikade om Jesu uppståndelse. Inte för att som fanatiker kasta sig in i döden utan för att Guds levande ord skulle få skapa tro på Jesus i många nya människor. Men när de blev hotade, fängslade och dömda till döden gjorde det ”levande hoppet” att de höll fast vid bekännelsen och fortsatte vittna om Jesus. De till en början tvivlande lärjungarna hade mött den uppståndne och blivit övertygad om att han levde. Denna övertygelse ledde till att samtliga apostlar utom Johannes led martyrdöden. De visste att de hade fantastiska framtidsutsikter: ”ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna.”
Detta är ett levande perspektiv för tusentals kristna runt om i världen, människor som lider av hård förföljelse för att de bekänner att Jesus är deras Frälsare och Herre. Är detta ett levande perspektiv för oss? Inte så att vi inte ska njuta av och glädja oss över naturen och allt det fina Gud ger oss här i livet, men så att vi inte fäster oss så hårt vid det så att vi samlar skatter på jorden i stället för i himlen. Så att vi håller fast vid Guds levande ord, även när det kostar och när det ifrågasätts. Så att vi ber och arbetar för att nya människor genom Jesu Kristi uppståndelse ska bli födda på nytt till ett levande hopp.
Att vi påminner oss om det oförstörbara arvet, skatten som är förvarad åt oss i himlen, som alla Guds barn för Jesu skull har rätt till, är inget som gör oss världsfrånvända utan något som ger djup glädje och mening i livet. Något av det viktigaste vi som vill vara Jesu efterföljare kan göra, är att hålla fast vid och fördjupa oss i Guds ord, den oförgängliga säden. Vi behöver, både för egen och andras skull, i bästa mening bli, eller förbli, ”läsare” så att vi prioriterar rikligt med tid för bibelstudium och bibelundervisning. Genom Guds ord stärker den helige Ande tron och hoppet. Våra prioriteringar hamnar i rätt belysning och kanske får vi på nytt vända oss till Gud i bön och fråga: Vad är min kallelse, vad är min uppgift? Hur ska jag leva och prioritera för att på bästa sätt vara en del av Guds stora missionsarbete? Det som har målet att mina medmänniskor inte ska gå evigt förlorade utan i stället få del i Kristi kyrkas fantastiska framtidsutsikter.
Gunnar Andersson