Frukta inte – du har funnit nåd hos Gud!

Att likställa gudaföderskan, Herrens moder Maria, med alla kristna kan för många vara något av en anstöt. Någon kanske stöter sig på att Maria överhuvud taget lyfts fram som ett gott exempel som vi alla har mycket att lära av i rädsla för den Romersk-katolska läran om Maria. Andra kanske stöter sig på att hon, genom att likställas med övriga kristna, inte får den upphöjda plats som de menar att hon förtjänar, himladrottningen.

Hur bör vi då se på Maria, eller snarare; hur bör vi se på oss själva?

Ängels budskap till Herrens mor Maria säger väldigt mycket!

”Frukta inte, Maria.”

Att ängeln utgår ifrån att Maria fruktar kan vi förstå, ja, sannolikt vet ängeln att Maria blir skrämd av att möta honom.

Men varför ska Maria inte frukta?

Svaret ligger i ängelns fortsatta tal till henne.

”Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.”

Anledningen till att Maria inte behövde frukta var att hon funnit nåd hos Gud, en nåd som har med barnet som hon ska bära att göra. Det har med frälsaren att göra! Hon skulle bära sin egen frälsare under sitt hjärta och behövde därför inte frukta trots att hon nu stod inför en Herrens ängel.

Idag firar vi den fjärde söndagen i advent. Herrens fjärde ankomst. Den första advent får vi höra om nådens år från Herren – Herren kommer inridande och Hosianna-ropen ljuder! Frälsaren kommer! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!

Den andra advent blir vi påminda om evighetsallvaret. Tar du inte emot Herren när han kommer till dig här under jordelivet så går du förlorad eftersom han kommer för att hålla dom på den yttersta dagen.

Den tredje söndagen i advent för vi höra om Johannes döparen, vägröjaren. Han skulle komma och bana väg för Herren. Han var Guds budbärare och förkunnade omvändelse till folket och så beredde han marken för frälsaren. Och nu idag slutligen så står frälsaren här. Ljus efter ljus har tänts i adventsstakarna i takt med att Ljuset har kommit allt närmare och blivit allt starkare.

Johannes skriver:

”I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Det är alltså ljuset från frälsaren som alltmer tilltagit. Det är som en långsam soluppgång. Ljuset tilltar mer och mer för att slutligen helt förjaga nattens mörker och dagen gryr.

Ja, vi firar Herrens ankomst och nu är han här! På ett sätt är söndagen i fjärde advent den viktigaste söndagen i advent.

Ja, den är viktigt eftersom texten talar om ängelns löfte till Maria om att hon skulle föda Frälsaren och Herrens ord genom ängeln blev uppfyllt. Barnet, Jesus, växte upp och började på punkt efter punkt uppfylla alla de profetior som Messias skulle uppfylla. 

Sedan gick han mot korset, döden och graven, för dig som den frälsare han är.

Men denna söndag är också viktig ur en annan aspekt. Det är nämligen så att vi också får påminna oss om att Jesus också vill bo i dig, i ditt hjärta och i ditt liv.

Här kommer vi till det som förenar Maria med alla Guds barn. Gud sänder sina budbärare för att förkunna sitt ord också idag! Det är ett livgivande ord, ja livet själv, frälsaren själv, som sås ut för att slå rot i ditt och i mitt hjärta.

Och se, du som läser detta, Du ska bli havande. Guds Son tar genom tron sin boning i dig. Så kommer han i ringhet till oss då han kommer genom sitt ord; både det lästa och predikade ordet. Jesus själv inkarneras också i dig när du tar emot det. I dig ska Kristus växa till, han ska vara konung i ditt liv för evigt och hans rike som du, genom dopet och tron tillhör, ska aldrig få något slut!

Frukta därför inte! Du har funnit nåd hos Gud! Barnet, Jesus, den högstes Son bor i ditt hjärta därför skall också du prisas salig. Här handlar det inte om att du ska göra vare sig det ena eller andra eller huruvida du är värdig att ta emot Jesus. 

Maria utbrister i sin lovsång:

”Min själ prisar Herren,

och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.

Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet.”

Att frälsaren tog sin boning i Maria hade inget med hennes värdighet eller någon syndfrihet att göra. Hon var på allt sätt ringa och hade inget att komma med inför vare sig Gud eller människor. Marias salighet beror därför inte heller på några egna meriter, inte heller på graviditeten som måste vara den största uppgift en människa fått. Nej, hennes salighet hänger helt och fullt på sin Son – att hon tror att han inte bara är världens frälsare utan också hennes frälsare.

Du får alltså äga samma salighet som Herrens moder, men du kanske i perioder funderar på samma fråga som Maria: Hur ska det kunna ske?

Jo, när du hör Guds ord ska den helige Ande komma också över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Så föds Jesus din frälsare i ditt hjärta. Det är sant att du är ringa, att du har mycket som brister i ditt liv, synder, orenhet och mycket, åtminstone i ditt tankeliv, som inte tål dagsljuset. Men det är också sant att frälsaren har dött för alla dina synder och att orden från ängeln också får vara dina.

Frukta inte! Du har funnit nåd hos Gud!

Så får också du ställa dig tillsammans med Herrens moder Maria, den benådade och stämma in i hennes lovsång.

”Min själ prisar Herren,

och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.

Ty han har sett till sin

tjänarinnas ringhet.

Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.

Stora ting har den Mäktige

gjort med mig

och heligt är hans namn.

Hans barmhärtighet varar

från släkte till släkte

över dem som fruktar honom.

Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.

Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.

Härskare har han störtat

från deras troner,

och ringa män har han upphöjt.

Hungriga har han mättat

med sitt goda,

och rika har han skickat

tomhänta bort.

Han har tagit sig an

sin tjänare Israel

och tänkt på att visa

sin barmhärtighet

mot Abraham och hans barn,

till evig tid,

efter sitt löfte till våra fäder.”

Amen.

Gabriel Skilling