”Vi ska inte sitta fast i kyrkan, vi ska ju vara ute bland människor.” Ibland kan man höra uttalanden som signalerar att kristna nästan kan ha dåligt samvete för att samlas i kyrkan till gudstjänst, bön och gemenskap. Att man istället borde vara ute bland folk och försöka nå dem med evangeliet. Det ligger förstås en god tanke bakom. Man vill inte behålla evangeliet för sig själv eller riskera bli en klubb för inbördes beundran. Men kanske är det tvärt om så att vi behöver vara mer inför Herrens ansikte och Hans ord?!

Vid resor genom vårt avlånga land passerar man många kyrkor. Ofta kommer tanken: Tänk om det hade firats verkliga gudstjänster i alla dessa helgedomar, med klar och biblisk förkunnelse. Tänk vad det hade betytt, även om det bara kommit ett fåtal, om gudstjänstdeltagarna verkligen hade fått ett möte med Herren genom nådens medel. Då hade de kunnat få vilja och kraft till att leva som Jesu lärjungar i sin vardag. Nästa tanke: Det har funnits tider då det i hög utsträckning varit så. Vilken välsignelse det var för land och folk!

I takt med att landet avkristnats har det kommit fler och fler tankar och idéer om vad vi kan göra för att evangelisera landet. Inspiration hämtas allt oftare från reformert håll och kristendomen tycks därmed präglas mer och mer av våra aktiviteter, både i och utanför gudstjänsten. Vi verkar ha kommit längre och längre bort från den ”modell” som varit verkligt välsignelsebringande genom hela kyrkans historia, att huvudfokus ligger på Guds aktivitet med och för oss genom nådemedlen.

Ovanstående kanske uppfattas som en felaktig motsättning, men frågan är om vi inte i vår tid har många fler kristna som är trötta och utslitna än tidigare. Som inte känner att de får frid och ro med att de faktiskt tjänar Herren i sin vardagliga kallelse, att församlingen uttalat eller outtalat förväntar mer än de orkar. De behöver uppmuntras till att fokusera på vad de behöver för sitt andliga liv, att delta i bibeltroget gudstjänstfirande och ha ett regelbundet andaktsliv därhemma.

Därmed inte sagt att det inte behövs människor som engagerar sig i församlingen på olika sätt, men man ska inte behöva känna sig som en B-kristen om man inte har tid och kraft.

Vi behöver verkligen ett förnyat gudstjänstliv i vårt land, för det finns inget viktigare eller andligt kraftfullare än att så få möta Herren Jesus själv. Då arbetar han med oss genom sin Ande och varnar, förlåter, upprättar och ger ny frimodighet och glädje. Så kan vi i väntan på hans återkomst tjäna honom och våra medmänniskor i den kallelse vi fått.

Just läran om kallelsen behöver också en renässans i vår tid. Detta att det är en verklig gudstjänst att utföra de uppgifter vi var och en har fått. Vi kan tänka på det stora att vi går Guds ärenden, är hans medarbetare i det fortsatta skapandet och främjandet av våra medmänniskors liv. Det sker när vi ger mat åt barnen, fostrar och undervisar det uppväxande släktet hemma eller på skolan, när man arbetar som städare, tekniker, bilreparatör, chaufför, musiker, inom vården, jordbruket osv, osv.

Herren kan förstås ge oss nya kallelser under livet. Men det är viktigt att minnas att Han inte ger kallelser som hindrar oss att slutföra de vi redan har. Tydligaste exemplet är kanske om vi har barn som behöver vår närhet och omsorg.

Under allt kan vi lita på att Herren leder oss där vi går bedjande fram. Vi får sträva efter att bygga relationer med alla människor och vara goda medmänniskor. Samtidigt får vi be för dem, att de också ska upptäcka Guds nåd och omsorg och få ett frälsande möte med Jesus i hans ord. Vi får be om och söka efter möjligheter att berätta om Jesus och samtidigt tänka på att om de inte visar något intresse förändrar inte det vår kallelse att vara deras goda granne eller vän.

För att återkoppla till inledningen: Prioritera tiden vid Herrens fötter, i gudstjänsten och vid Guds ord hemma. Det är inte bara din nästa som behöver möta Jesus, utan det är alldeles nödvändigt för att du själv ska bli bevarad i den levande tron. I det mötet får du på nytt del av ”Guds frid, som övergår att förstånd” (Fil 4:7) och påminns om att du kan ”tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar”. (Luk 1:74-75)

Gunnar Andersson