”Var inte rädda. Jag har bud till Er om en stor glädje, en glädje för hela folket.”
Julnattens mörker skingras av ljuset från himlen, en Herrens ängel kommer med glädjebud från Gud till oss människor. Nu är den långa väntetiden slut, Dagen är kommen …
Det stora glädjebudet
Det stora glädjebudet är historisk verklighet. Lukas nämner när Frälsaren blir född. Han är noga med att berätta både när det hände och var . Det är inte någon vacker sägen eller saga utan en sann och livsavgörande händelse.
Det stora glädjebudet är undret över alla under. ”Ett barn varder oss fött, en son blir oss given.” Den gamla profetian går i uppfyllelse och Gud blir människa för att frälsa oss människor från fienden Satan.
Herdarna blev rädda och det är alls inte underligt, det blev Maria också när Gabriel gav henne löftet att hon skulle föda Jesus Frälsaren. Detta om något borde få väcka glädje en överflödande och överväldigande glädje. Man brukar ju säga om ett litet barn: hon eller han är en riktig solstråle. Jesus är den sanna solen. Dagen är kommen …
Det stora glädjebudet ger Frid, frid mellan Gud och människan. Många har försökt tolka vad Gud ville säga med att ge det stora glädjebudet till herdarna först av alla. Det var just de herdar som vaktade de lamm och fårhjordar som skulle offras i Jerusalems tempel. Dessa kunde aldrig upprätta frid och gemenskap med Gud, men de var förebilder och löften om Honom som skulle komma och stifta frid med Gud själv. Detta hade nu skett. Guds rena Lamm vilade nu i krubban. Ja, Han är det sanna påskalammet som med sitt blod skyddar och renar oss syndare. Så får våra hjärtan frid och glädje.
Det stora glädjebudet förblir alltid och i evighet. När herdarna hade varit vid krubban och sett sin Frälsare vände de tillbaka under det att de i sin glädje lovade och prisade Gud. De hade fått vara med om något som fyllde dem med glädje, allt stämde så väl, det de fått höra med det de fått se och uppleva.
Så håller Herren alltid sina nådelöften, alla tiderna igenom får göra samma upplevelser som herdarna. Herren håller sitt ord och hjärtat kan fyllas med glädje och lovsång. Det är inte snart förbi som med glädjen över många julklappar, som kan gå sönder redan dagen efter. Nej, glädjen över och lovsången till Frälsaren tar aldrig slut, den är gemensam för herdarna/troende tiderna igenom – helgonen däruppe:
”Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör Tacksägelsen, Lovet och Priset i evigheternas evighet!”
Det stora glädjebudet gäller Dig och mig. Förunderligt och märkligt omöjligt att förstå, men ack så ljust och verkligt, och tryggt att lita på. Det stora glädjebudet blir Ditt när Du låter Jesus födas i Ditt hjärta!
Sv. ps. 122 versarna 1, 4 och 5.
Per Petersson