Med tacksam röst och tacksam själ?!

Idag tycks vi i hög utsträckning ta välståndet som en självklarhet och glömmer, även kristna, att allt kommer från Gud och Hans helt oförtjänta välsignelse.

Skriven av: Gunnar Andersson
Publicerad: 29 aug, 2019

Att slarva med det finstilta kan vara ödesdigert. I detta fall innebar det bara en övernattning i en stuga utan indragen el och med utedass. Den efterlängtade duschen gick att klara sig utan. Det hela blev en nyttig påminnelse om hur mycket vi har att vara tacksamma över. 

De allra flesta i våra nordiska länder har ett bekvämt boende och rikligt med mat och kläder. Levnadsstandarden har ökat enormt under de senaste 100 åren och de flesta har betydligt mer än det allra nödvändigaste. Möjligheten att tjäna ihop levebrödet under trygga förhållanden har också radikalt förbättrats. 

Ett samtal med en äldre fiskare längs den nordnorska kusten påminde om en tid då lönen tjänades in under stora umbäranden. Och ändå måste varje krona vändas för att få ekonomin att gå ihop. Fiskarna i generationen före honom visste att varje fisketur kunde vara med livet som insats. Men man hade inget val, om man skulle få mat på bordet. Båtarna var små och väderomslagen kunde komma hastigt. Då fanns det många änkor längs kusten. Liknande berättelser kan hämtas från andra håll. 

Idag tycks vi i hög utsträckning ta välståndet som en självklarhet och glömmer, även kristna, att allt kommer från Gud och Hans helt oförtjänta välsignelse. Istället för tacksamhet finns det så mycket av otacksamhet och klagan, också bland oss som har det bra. Liksom det var för Israels folk, när Herren välsignade dem, är det för oss. Gud välsignade dem och gav dem medgång, för att de skulle tacka honom. Istället gjorde välståndet att de slog sig till ro och glömde alla goda gåvors givare. Hur är det med oss? Är psalmens ord våra? 

”Med tacksam röst och tacksam själ min lovsång sjunger jag: o Gud, du alltid gjort mig väl och gör det än i dag.” (Sv.ps. 24)

När vi i dag ser att våldet breder ut sig i landet, att det inte går en dag utan att det finns skjutningar eller andra våldsbrott och inbrott att rapportera om, är det lätt att vi bara pekar ut skyldiga till utvecklingen och glömmer den andliga sidan. Vi kan peka på politiker som fattat felaktiga beslut och som inte tycks vilja se problemen i vitöga, rätts-väsen som inte räcker till för att stävja brotten och grupper eller gäng som begår brott. Och vi kan ha helt rätt. Men samtidigt finns det djupare orsaker. 

Psaltaren 127 gör det tydligt att allt beror på Guds välsignelse. Om inte Han välsignar är allt vårt eget arbete förgäves. Under lång tid har den som haft ögonen öppna kunnat se hur Herren välsignat vårt arbete och hållit tillbaka ondskan. Han gör det fortfarande i hög utsträckning! Herren har varit och är tålmodig. Men samtidigt ska vi inte vara förvånade att det får konsekvenser att vi som folk, och ofta med kyrkan i spetsen, föraktfullt avvisar Gud och Hans goda vilja. 

Domen som följer beskrivs i Skriften, att bli utlämnad åt våra egna hjärtans ondska. Följden blir orättfärdighet, girighet, elakhet, mordlust, stridslystnad, svek, illvilja och så vidare (Rom 1:28ff).

Under alla omständigheter kvarstår Guds folks kallelse att söka vårt lands bästa. Herren säger att hans lärjungar är jordens salt och världens ljus. För att saltet och ljuset ska kunna bevara sin kraft är det alldeles avgörande att vi håller oss vakna och ber. Vi behöver mer än något annat leva i daglig omvändelse, vara lyhörda för Herrens ord, så att vi inte själva dras med och låter våra onda hjärtan sätta dagordningen. 

Låt oss inte glömma att Herren Jesus, han som friköpt oss från våra synder med sitt blod, fortfarande sitter på tronen och ber för oss. Det ger glädje och hopp! Det ger också frimodighet till att troget fortsätta vår i kallelse och till att be, för oss själva, och för kyrka och folk i vårt land. 

Vi vet, att om vi än skulle ha ett aldrig så gott hem här på jorden, så finns det ett av Herren bestämt utflyttnings­datum. Det enda nödvändiga är då att vara känd av Honom som berett plats åt oss i Faderns hus. Låt oss be och arbeta för att Guds ord ska predikas och att vi själva och vårt folk ska få öppnade ögon för vad Herren gjort: 

”Du syndabördan, tung och svår, har sänkt i nådens hav och hjärtesorgens bittra tår från ögat torkat av.” 

Så att sången kan tillta: 

”Så sjunger själen glädjesång, dig, Herre Gud, till pris, till dess jag sjunga får en gång ditt lov i paradis.”

Gunnar Andersson