Förkunnelsen om omvändelsen

”Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel. Jord och hav och allt som är i dem. Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får.” (Apg 14:15-17)

Vanliga människor – inte så sällan politiker och andliga ledare – kan bli föremål för gudsdyrkan. Vi kan se detta fenomen när en toppolitiker, som samtidigt är en fullfjädrad retoriker, ställer sig i talarstolen. Också i samband med TV-utsända andliga möten, kan talarna få nästan gudomlig uppmärksamhet. Denna människodyrkan råkade även Barnabas och Paulus ut för.

De var på sin första missionsresa i Mindre Asien, i en hednisk stad kallad Lyktra. Där hade en från födelsen lam man botats genom den gudomliga kraft som getts åt Paulus. 

Det ledde till att hedningarna i staden i sin vidskepelse antog att de två främsta gudarna i den grekiska mytologin stigit ner från himlen i människogestalt. Den storvuxne Barnabas antogs vara Zeus, gudarnas gud, medan den betydligt kortare, men pratglade Paulus ansågs vara Hermes, vältalighetens gud. Att apostlarna ansågs som gudar, väckte apostlarnas upprördhet.

”Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni!” ropade Paulus ut över folkhopen, som redan stod i beredskap att skaffa fram tjurar, smycka tjurarna för att sedan kunna bära fram de offrade tjurarna till de båda ”gudomligheternas” ära.

Det var denna vidskepelse som väckte apostlarnas avsky till den grad, att Barnabas och Paulus gjorde det som varje from jude gjorde i den situationen: De rev sönder sina kläder. Och inte nog med det! Apostlarna tog vara på tillfället att predika omvändelsen, omvändelsen från de falska gudarna till tron på den ende sanne Guden, som skapat himmel och jord. 

Man kan inte låta bli att beundra apostlarnas mod, en oräddhet som verkas av den Helige Ande.

Men det som ytterligare slår oss vid genomläsningen av Barnabas och Paulus korta besök i Lystra, är innehållet i de apostlarnas omvändelseförkunnelse.

Precis som vid andra tillfällen när Paulus hade hedniska åhörare, predikade han det budskap som även hedningar kunde knyta an till. Paulus predikar alltså för hedningar omvändelse till första trosartikelns Gud, den Gud som skapat allt, som styr världen och från vilken allt gott kommer.

”Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar.” Nästan ordagrant samma sak äger Paulus i sin predikan för hedningarna/grekerna i Athen (Apg 17). Och Paulus fortsätter: ”Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärta med glädje över maten ni får.” De orden kan även hedningar stämma in i.

Paulus var alltså mån om att för en hedning tala så att en hedning förstod.

När däremot Paulus hade att göra med judar, som var bekanta med Gamla testamentets böcker, predikade han Kristus som Skriftens fullbordan och uppmanade judarna att omvända sig till Jesus Kristus, till andra trosartikelns Gud. Som Paulus för hedningarna var en hedning, var han för judarna en jude, allt för att vinna så många som möjligt.

Vill vi i dag vara paulinska i vår predikan ska vi följaktligen göra som Paulus. I en tid som vår när nyhedendomen gör sig påmind, gäller att presentera evangeliet med tanke på vem som lyssnar. Amen

Bengt Djupsjöbacka, prost, Vasa