Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Det var påsktid. Jesus var i Jerusalem dagarna före lidandet. Han undervisade på tempelplatsen och satte sig nu mitt emot offerkistan. 

Ordningen med offerkista var gammal. På 800-talet f.Kr. hade kung Joas instruerat prästerna att samla in medel för att rusta upp templet: 

”Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor … och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de skall rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus.” (2 Kung 12:4-5) 

De gjorde en kista, med hål i locket, som ställdes på tempelförgården, invid rökelsealtaret (2 Kung 12:9).

1. Änkans gåva

Många rika gav mycket. Det rasslade nog av stora silvermynt. Men en fattig änka lade i två små kopparmynt, två ”lepton,” det minsta myntet i Judeen (mindre än hatten på ett nutida häftstift). Ett sådant mynt var värt 1/128 av en arbetares dagslön. Det var småpengar.

När Jesus såg vad hon gav, kallade han till sig lärjungarna och sa till dem: 

”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på.”

För en rik behöver en stor gåva inte kosta. Visst kan det svida i snåltarmen, men vardagslivet drabbas inte. Änkan, däremot, gav hela sitt livs­uppehälle. Hon hade två mynt – och gav inte bara ena, utan båda! Vi får tacka Gud för rika kollektgivarna som skänker stora belopp till Guds rikes arbete, men Jesus lär oss att en dåligt bemedlad som ger över förmåga har gett ännu mer. 

Varför gav hon allt? Nog är det besynnerligt! Kanske hade de skriftlärde med sin undervisning om givande skrämt upp hennes samvete. I så fall är berättelsen ett exempel på hur de under fromma förtecken åt ”änkorna ur husen” (Mark 12:40), vilket Jesus skarpt kritiserat. Även i dag kan man läsa tragiska exempel på hur falska förkunnares påståenden får dåligt bemedlade människor att ge allt de har, så att de inte kan betala räkningar utan måste lämna sitt hem. Sådant var inte skattesystemet i Gamla testamentet. Där pålades israeliterna att underhålla leviternas tjänst, avsätta matprodukter för den egna familjens tempelfester – och hjälpa landets fattiga (se t.ex. 3 Mos 27:30-33, 5 Mos 14:22-29). Men på Jesu tid fick tydligen de skriftlärdas undervisning fattiga änkor att bli ännu fattigare! Vilken parodi på Guds ordningar! På de skriftlärda själva gick det däremot ingen nöd. Men de ”ska få en så mycket strängare dom”, säger Jesus (Mark 12:40).

Det är likväl även möjligt att änkan gjorde denna oerhörda uppoffring av tacksamhet till Herren och hans tempel. Bibeln ger exempel på hur Guds kärlek och förlåtelse kan skapa stor givmildhet. Några dagar tidigare hade Maria smort Jesus med parfym värd en årslön! (Mark 14:3-4) Och aposteln Paulus beskriver att ivern hos vissa att samla in en gåva till de fattiga trossyskonen i Jerusalem fick dem att ge ”över förmåga”:

”Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga.” (2 Kor 8:1-4)

Hur kan även vi bli mer givmilda? Om vi känner olust mot att ge ordentligt till kollekten, fastän vi har möjlighet, vad den olusten annat än synd? Vad ska vi ta oss till med vårt snåla hjärta? Precis som med alla andra bekymmer får vi gång på gång vända oss till Herren med det. Vi får be som publikanen: ”Gud, förlåt en syndare som mig.” (Luk 18:13). Till vem skulle vi annars gå? I ­Kristus förlåtelse tvättas alla syndaskulder bort inför Gud. 

2. Evangeliets kraft

Templet och dess altare påminde om folkets brott mot Guds rättvisa krav på kärlek till honom och nästan. Djur måste dö för att blidka rättvisan. Men templet påminde samtidigt och framför allt om att Herren är nådens och försoningens Gud. Folket fick här möta Gamla förbundets nådemedel, de offer som pekade fram mot det stora offret i tidens fullbordan – den store översteprästen fullkomliga soning av alla synder, en gång för alla tider:”Guds Lamm som tar bort världens synd.” (Joh 1:29)

Det kan vara svårt att ta ifrån ett mindre barn en leksak utan att det blir gråt. Om man försöker, knyter barnet ofta händerna hårdare runt leksaken. Men om man sträcker fram något annat, bättre och roligare, så släpper barnet ofta den första leksaken. På liknade sätt kan vi hålla hårt på våra pengar. Men när Gud låter oss klarare se vilken rikedom vi fått i Kristus – Guds nåd och evigt liv! – så kan hjärtats snålgrepp om bankkontot släppa. Vi har fått något annat, som är mycket bättre: 

”Så kommer evangeliets hälsosamma ord i rätt, behaglig tid och säger: Var vid god tröst, min käre son, dina synder förlåtas dig: Tro på Jesus Kristus, som är korsfäst för dina synder. Känner du synder, så vet, att de är tagna ifrån dig och lagda på Kristus, vilkens sår helat dig, Jes. 53:5, l Petr. 2:24.” (Luther)

Genom evangeliets tröst och glädje får vi förnyad lust att göra gott. På det sättet skapar Guds Ande vilja hos oss att ge, trots att den girige ”gamle Adam” i oss förvisso inte upphör att göra motstånd (jfr Gal 5:17). Girigheten, som är en rot till allt ont, får inte sin vilja fram. Evangelium är trons kraft. 

Vi har ständigt anledning att be Gud att han ska öppna våra ögon, så att vi genom nådemedlen åter och åter ser frälsningen i Kristus och den härlighet som väntar (Ef 1:17-18). ”Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor 8:9) För hans skull får vi bo i Herrens hus evinnerligen, för alltid. 

3. Givande

Någon specifik nivå av givande finns inte i det nya förbundet. Utifrån frihetens lag säger aposteln: ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller tvång.” (2 Kor 9:7) Vi uppmuntras att ge. Naturligtvis behövs ekonomiska medel för att driva församling, missionsarbete, diakoni. Så fungerar skapelsen. ”Så har Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.” (1 Kor 9:14) 

Aposteln instruerar pastor Timoteus: ”Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig.” (1 Tim 6:17-18) 

Vi får vara med och göra stor nytta med de pengar Gud gett oss. Låt oss ge med glädje, eftersom Gud genom Kristi fattigdom gjort oss evigt rika! Herrens Jesu nåd vare med oss alla. 

Daniel Brandt, Karlstad