Joh 14:25-29

I lagar och almanackor räknas söndag som veckans sista dag. Men i kyrkan är söndagen första veckodagen, som den också var i almanackan till ganska nyligen, och i datorprogram ännu senare. Detta rymmer en rik symbolik. Lördagen, sabbaten, var Gamla testamentets gudstjänstdag. Den markerar avslutningen på det som varit. Söndagen, den första eller åttonde veckodagen, är Nya testamentets gudstjänstdag. Den markerar början på något nytt.

Men det fanns en stor högtid, som redan i Gamla testamentet firades på söndag, nämligen pingstdagen. Om denna står i Tredje Mosebok, att:

”Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; då skall ni bära fram ett offer av den nya grödan åt Herren.”

Pingstdagen skulle alltså vara början på något nytt. En ny vecka, en ny tid, en ny årsskörd. I förlängningen en ny tidsålder – Nya testamentets tid – och den nya tidsålderns skörd, en skörd av människor för Guds rike. ”Så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.” Det blev frukten av Jesu död och uppståndelse. En ny tid har kommit, Kyrkans tid. Liksom Kristus uppstod på en söndag, så blev söndagen också den Helige Andes nya dag. Och det var från början skapelsens nya dag – där det heter att Guds Ande svävade över vattnet, Gud sade ”Varde ljus!” och det vart ljus. Det ena mörkret efter det andra besegrades på söndagen. Intighetens mörker i tidernas morgon. Dödens mörker på påskdagen. Oförståndets, oförmågans och all mänsklig svaghets mörker på pingstdagen. Därför firar vi ihärdigt söndagen som Nya testamentets helgdag, och så ingår pingstdagen, som alltid varit söndag, i denna följd av ”nyfödelsedagar” i Kyrkan.

Men låt oss nu ställa några enkla frågor om pingstens huvudperson.

DEN HELIGE ANDE

I Varifrån?

II Vart?

III Varför?

I VARIFRÅN? Från Gud, Fadern. Jesus talar om den Helige Ande, som Fadern skall sända i Jesu namn. Det är ett av alla uttryck i Bibeln, som beskriver Guds treenighet. Den helige Ande utgår av Gud, Fadern. Han är samme oskapade gudomlige Ande, som vid skapelsen ryttlade över vattnet, för att tillsammans med Gud Fader och hans Ord ge världen liv. Gud har ingen annan orsak än sig själv. Den Helige Ande är en sida av Guds väsen. Vi kan inte begripa honom, inte fånga honom med våra händer eller våra tankar. Men vi kan märka att han finns till. VI kan bli gripna av honom, och han genomskådar oss. Därför måste vi framför allt stanna i vördnad inför den Helige Ande. Tillbe honom som Herren och Livgivaren. Och vi behöver liv och hjälp. Och vi får be honom om det. För när han nu kommer till oss, så finns det också något att säga om:

II VART? Den Helige Ande kom till apostlarna och Kyrkan på pingstdagen. Men han kom då också med sin eld in i en värld, som inte kunde ge oss gudomlig frid eller fred. Inte ger jag er fred som världen ger, säger Jesus. För vad är det för frid som världen ger? Tänk på alla som lever under krigets elände, eller som flyktingar, kanske hotade till livet. Eller alla som har svårt med sitt arbete, som inte kommer överens med sina närmaste och grannar, som blir sjuka, inte får ut vad de önskar sig av livet, eller inte ens vet vad de skall önska sig. Här är ingen ordentlig frid. Lugn och ro för stunden kan vi få, men ingen frid som varar i längden. Den enda beständiga frid som världen tycks ge, det är dödens frid. Men livet i världen är bräckligt, mödosamt och fyllt av besvikelser.

Till denna värld kommer den Helige Ande med hopp om nytt liv. Han kommer med Herrens frid, uppståndelsens frid, den frid som varar, också på andra sidan döden – även om den kan komma som genom eld, lik ett styng i hjärtat, som folket kände vid pingst, när de förstod att det korsfäst livets Herre – att de sågat av den gren, som deras liv vilade på. Ändå fanns det hopp. De förlorade blev räddade. De fick försoning i Jesu blod och liv genom Helig Ande.

Men vi bör akta oss här i världen. För det är inte bara den Helige Ande som kommit. Jesus fortsatte med att säga: ”denna världens furste kommer. I mig finns inget som tillhör honom”. Världen, vi själva och till och med kyrkan är ett slagfält för andemakterna. Men, säger Jesus: ”detta sker, för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern befallt mig”.

III VARFÖR? Varför-frågor har som regel flera rätta svar. Det har också skrivits många böcker om vad den Helige Ande uträttat i och genom Kyrkan. Han kallas Hjälparen, och har också hjälpt människor på många sätt. Han har gett dem själsstyrka och tålamod. Han har undanröjt faror, inspirerat jordiska hjälpare, botat sjuka och så vidare. Men allt sådant är i och för sig en tillfällig hjälp, som när Jesus uppväckte Lasarus från de döda. Lasarus dog ju igen. Ändå var det på sitt sätt bestående hjälp. 

Det var en del i det sammanhang, som den Helige Ande vill försätta oss i. Att vi skall tro och lita på Guds hjälp och på räddning genom Jesus. Att vi skall ta emot denna räddningsväg till himlen. Syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Allt som Anden gör med oss, det syftar till detta – att vi skall ha liv genom honom, i gemenskap med Gud och varandra. I en och samme Ande är vi alla döpta, säger aposteln, till att utgöra en enda kropp: det vill säga att arbeta, vila, glädjas och lida med varandra i världen för att slutligen nå evig härlighet hos Gud. Den Helige Ande kommer liksom Jesus från en obeskrivlig härlighet för att föra oss till något lika obeskrivligt. Men dessemellan har vi chansen att släppa in Anden i vårt eget liv, och dras med av honom på himlavägen. 

Amen.

Gösta Mellberg

Är artikeln läsvärd?

Dela den gärna med dina vänner!