Plötsligt kan det hända

I Sverige har Kyrkan det senaste århundradet haft först det liberala, sedan det socialistiska och sist det kapitalistiska projekten som medtävlare om folksjälen. Den tävlan har inte varit framgångsrik.

Skriven av: Fredrik Sidenvall
Publicerad: 10 jan, 2019
Medan tider och tankar växlar i världen har Kyrkan att hålla sig till Guds eviga ord. Ibland och här och var innebär det att Kyrkan kommer med ett budskap som människor längtar efter att få höra. Då går väckelsen och missionen fram som en skogsbrand och det kraftfulla livet som bryter fram förmår forma ordningar och traditioner som verkar århundraden fram i tiden, utan att kraften att ge tro, hopp och kärlek klingar av.

I andra tider och på andra platser hamnar Kyrkans budskap inte endast i frontalkollision med tidsandan, dessutom står den stora majoriteten fullständigt likgiltig inför Kyrkans allra värdefullaste gåva – evangeliet om Jesus Kristus.

I Sverige har Kyrkan det senaste århundradet haft först det liberala, sedan det socialistiska och sist det kapitalistiska projekten som medtävlare om folksjälen. Den tävlan har inte varit framgångsrik. Det är inte bara så att de stora skarorna har funnit andra budskap långt mer intressanta och användbara än Kyrkans, utan Kyrkan har för flertalet framstått som ett besvärande hinder som krånglat till eller i värsta fall blockerat de vägar till lycka som de andra budskapen lockat med.

Hur ska man bli trovärdig som förkunnare av det glada budskapet när man istället framstår som livsfientlig? När människor vill bli fria talar Kyrkan om Guds bud. När människorna driver jämställdheten hävdar Kyrkan särarterna och underordningen. När välfärd och konsumtion tillgodoser alla människors behov eller åtminstone försöker få dem att glömma dem som inte kan tillfredsställas, försöker Kyrkan hävda att man först ska söka Guds rik och Guds rättfärdighet.

Inte så få kyrkliga företrädare har insett omöjligheten i den här ekvationen. Så har man funnit den bästa lösningen vara att i grunden byta ut det egentliga evangeliet om syndernas förlåtelse genom tron på Jesus Kristus mot de andra budskapen, ett byte som nödtorftigt döljs bakom bibliska begrepp och traditionella kyrkliga fraser och riter som omtolkas till en ny innebörd. De som inte går den vägen utan håller fast vid lag och evangelium som de har getts åt oss i Skriften, de får finna sig i att höra till seklets tydliga förlorare med allt vad den positionen innebär av yttre press och inre stress.

Men tiderna skiftar och skrider och ingen kan långt i förväg förutse hur en kultur, en generation, ett folk, ska förhålla sig till Kyrkans budskap.

Vad vi kan konstatera om vad som präglar vårt här och nu i Sverige är att moderniteten med dess strävan efter jämställdhet mellan människor, dess vördnad för natur­vetenskapen och dess hyllning av det universella nu har fått konkurrens med helt andra projekt.

Universalismens strävan efter det globala blev aldrig allas vision. Kvar står en växande världsvid konflikt mellan en ekonomisk och kulturell elit som gärna identifierar sig som ”anywheres”, (alltså sådan som vill känna sig hemma överallt) och växande skaror som har tröttnat på föraktet och förändringarna som hotar deras hem i vidaste mening.

Dessa ”somewheres” (som känner sig hemma på en viss plats, i en viss kultur) börjar nu förena sig med varandra trots stora olikheter. De känner sig svikna av en kyrka som bara tycks intressera sig för eliten och deras universella projekt. Förhållandet mellan man och kvinna och frågan om kön i Kyrkans ämbete och Gudsbild är områden där Kyrkan lidit de allra största nederlagen under seklet efter första världskriget. Men nu ställs människorna i västvärlden i allmänhet, och i Sverige i synnerhet, inför nya projekt. Modernisterna och globalisterna har gett livsrum åt stora grupper muslimer som står helt främmande för de frigörelse- och jämställdhetsprojekt som präglat Europa i två hundra år.

När en påstått gudomlig uppenbarelse i Koranen tas till intäkt för våld mot kvinnor och mot människor med av­vikande sexuell läggning, då har Kyrkan något av­görande viktigt att säga om hur Jesus bemöter kvinnor och de skambelagda.

När postmodernism fått politiker och forskare att tro att hela tillvaron är en mänsklig konstruktion i syfte att ge makt åt de vita männen, då har Kyrkan ett budskap från världens Skapare, som både skänker oss en ordnad tillvaro och ett förnuft som hjälper oss att orientera oss i den.

När en växande skara barn mellan tolv och femton års ålder får för sig att de har ett annat kön än vad deras kromosomer och kroppar bevisar, har Kyrkan ett budskap om helande och identitet i Kristus som kan skydda dem mot kirurgernas knivar och mot psykiatrikernas hormonbehandlingar.

Kyrkans budskap om Jesus Kristus är det samma igår, idag och i evighet. Men med historiens växlingar infaller också de lägen nu och då, här och där, då Kyrkan välkomnas som en moder som söker upp sitt barn som gått vilse och tröstar det i sin famn – plötsligt kan det hända! Hur befolkningen i Sverige än kommer att förhålla sig till Kyrkan och hennes budskap detta nya år gäller för Kyrkan samma stående order som alla år: var trogen intill döden!

Betraktelser