Döden i livet

Döden är något som de flesta har en erfarenhet av. Antingen för länge sedan eller nyligen, där sorgen nästan blivit det som får styra hela ens tillvaro. Och som grädde på moset lever vi i ett samhälle som försöker hitta lycka genom att tiga om allting som inte är lycka. Och där är döden en sådan sak. Glädje har blivit avsaknad av smärta, att slippa sorg, att inte vara sjuk och så vidare. Ja, man beskriver glädjen med ord som är en massa inte: man är inte sjuk, inte fattig, inte hungrig. För är man det, så kan det inte finnas någon glädje. Säger man.

Där ska vi nog börja, i att våga se att mitt i livet finns faktiskt döden hos oss. Ungdomar lever i den förvissningen att de är odödliga. Men du och jag är ju vuxna. Ändå är vår syn på döden ibland ganska konstig. Hur många gånger har inte du hört någon börja med att säga: Om jag dör, så… – om jag dör. Döden existerar inte förrän den plötsligt ramlar ner över oss från ingenstans. Och så länge den saken inte har hänt oss eller de vi står nära, då ska vi ”hålla tyst om sådant hemskt”. För blir man allvarligt sjuk, då är ju livet slut. – Nej, så är det inte, inte alls.

Livet i döden

Många finner hjälp i den tanken att ALLT levande delar de villkoren att livet har ett slut – vare sig man nu är frisk eller sjuk. Hur länge vi får hänga med vet ingen av oss. Så detta att få ett besked om en dödlig sjukdom behöver ju inte förändra ens liv mer än det måste. Man kan kanske inte göra allt det som man brukar, ­eftersom man har ont och orken tryter, men för övrigt bör man leva som man brukar. För även om jag varit frisk hade jag ju inte haft någon garanti för att jag fortfarande är i livet i morgon. Men det som gör att allting kommer på rätt nivå i våra liv, det är inte våra egna tankar om döden eller livet, utan det är vår relation till Herren Kristus.

Döden och livet

Död och liv finns samtidigt i vår tillvaro. Både död och liv. Överskriften idag var ju inte döden eller livet, utan döden och livet. I episteln står det om Kristus, att Han ska ”… befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri i hela sitt liv”. För har jag en levande gudstro, då fylls varje dag i mitt liv av evighet, om jag är sjuk eller frisk; och jag har samma hand att hålla i både här och i evigheten. I liv eller död hör jag Herren till. Jag är inte ensam vad som än händer. Varken död eller liv har ju så skarpa gränser som vi ofta vill tro. Det är inte antingen eller. Med en levande tro på Gud följer faktiskt att de flyter samman till en enhet som inte är död utan liv. Tron på är Gud det viktigaste för oss människor. Och det är den vi är kallade att hjälpa varandra med.

Evangeliet idag visar oss på just den saken – genom Maria. Hon hade ju tidigare stigit fram i bibeln som den som sitter vid Jesu fötter och lyssnar. Var tog hon vägen i evangeliet? ”Men Maria stannade kvar hemma.” Det är allt vi får veta. Hon litade på Jesus. Han var inte bara vad faktiskt också Marta hade fattat: Messias, Frälsaren. Utan Han var en god vän. Han var den som hade omsorg om både systrarna och deras bror – och var på väg för att hjälpa. Han var för Maria symbolen för livet. Och fastän han inte var där när Lasaros hade dött var Maria helt på det klara med att Han fanns med i det som skedde och skulle komma med liv. Samma sak gäller idag också. Att söka Gud och lita på Gud. Det är en tro som aldrig prackas på någon, utan som gavs dig i dopet, en tro du alltid inte bara kan utan också ska återvända till, så att både döden och livet hänger ihop på rätt sätt. Ingen ska glömma bort att den som söker Gud i sitt liv har rätt att förvänta sig Hans hjälp, och få sådana ögon som ser liv också där andra ser död.

Från döden till livet

Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den sten så många bär på, fruktan för döden, den går att ta bort. Gud själv kan göra det, eftersom Han redan har gjort det, i att uppväcka Jesus från de döda. Innesluten i Honom, i din tro på Honom och det Han gjort för just Dig, kan du också vara förvissad om att allt du i ditt liv har sett som dött uppstår och förvandlas till liv, det eviga. Det finns ett liv som väntar på dig, där överskriften är Trygghet. Vägen till livet är en lätt väg, eftersom den är en enda,
nämligen Kristus, och på den vägen blir du buren fram. Det är att med Marta säga det hon besvarade Mästarens fråga med: Herre, jag tror. Det är att våga släppa kontrollen över sitt liv och lägga det i Guds händer. Som Maria gjorde. Det är så vi vandrar från döden till livet. 

AMEN.

”Ditt kors skall skina för min blick, när sist

Jag somnar in, o Herre Jesus Krist.

Då viker natten, morgon bräcker klar.

I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.”

Sv.ps 189:7

Christer Grerot