Att leva i väntan hör det kristna livet till. Vi väntar på Jesu återkomst och på den yttersta dagen, då han ska komma åter i härlighet. Så är tanken i alla fall. Vi borde leva i vaksamhet och väntan, men tyvärr ser det kanske annorlunda ut med beredskapen än det borde. Texten väcker frågor: Vad menar Jesus med att vi ska vaka? Hur är man förståndig eller dåraktig? Vad betyder det att ha olja till sin lampa? Hur är man känd av Jesus?

Vaka

Jesus manar oss många gånger till vaksamhet. Till det att hålla sig vaken hör ofta även varnandet för den andliga sömnen med, den andliga sömnen där man somnar in i synden. Men i denna liknelse handlar bildspråket om vaksamhet inte om att hålla sig vaken. Alla jungfrur somnar och de förebrås inte för det. Vaksamheten syftar här på beredskapen, det att vara förberedd, det vill säga att ha olja.

Jesus vill att vi ska vara alerta inför hans återkomst: ”Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.” (Matt 25:13) Texten handlar om och betonar vikten av beredskap. Jesus markerar skillnaden mellan att vara beredd och att vara oförberedd när brudgummen (dvs. Herren Jesus) kommer. De förberedda, de som vakar, de får följa med Jesus in på bröllopsfesten. De dåraktiga, som är oförberedda – de kommer inte in. Den vakar, den är alert, som är beredd när Jesus kommer. Det är att ha extra olja till sin fackla. Den oförberedde har ingen extra olja. Den oförberedde tror att allt händer just nu, ”här behövs ingen beredskap”. Men det kommer en tid då det är försent.

Vakandet i denna text handlar om att Jesus kan komma att dröja. Vi ska ha beredskap på att vår Herre kanske dröjer. Själv dröjer han inte, utan han kommer just när den rätta tiden är. För honom är tusen år som en dag och en dag som tusen år (Ps 90:4). Men för oss kan det te sig som om han dröjer. Vi känner inte tiden eller stunden. Vi behöver vara beredda på att det kan ta tid. Andra texter varnar för att inställningen att Jesus kanske inte kommer alls (Luk 12:35-48). 

Det finns oändliga förslag på vad oljan respektive facklan är tänkt att symbolisera. Vad oljan handlar om i liknelsen är själva beredskapen. Men vad beredskapen består i svarar texten inte på. Dock så gör Skriften det. I bergspredikan finner vi hjälp att förstå hur man förbereder sig. I Gamla testamentet får vi också hjälp i att förstå kopplingen mellan de ogudaktiga, dåraktiga och ljuset som slocknar och hur de rättfärdiga får ljus. ”De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.” (Ords 13:9)

Förståndig eller dåraktig?

Fem kloka och fem dåraktiga jungfrur väntade på brudgummen. Vad betyder det att vara vis respektive dåraktig här? Beredskapen visade sig i om de hade med sig olja eller inte. De förberedda hade med sig olja. De oförberedda hade det inte. De förberedda de var förståndiga, de oförberedda var dåraktiga.

Är du vis eller dåraktig? Det visar sig i ditt förhållningssätt till Jesus och hans ord. 

”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” (Matt 7:24–27)

Den som är vis hör Jesu ord och handlar efter dem. Den förståndige ser till att vara förberedd och har olja. Dåren hör Jesu ord, men handlar inte efter dem. Dåren är oförberedd och har ingen olja. 

Man förbereder sig alltså genom att utrusta sig med Guds ord. Det sker när Guds ord får lysa in i ditt liv och avslöja det som är fel, så det kan bli bekänt och läggas ner för Jesu fötter. Det sker när Guds ord får lysa in med sin nåd och förlåtelse, så att dina ögon öppnas för Jesus och vad han gjort för dig. Det sker när Gud ord får lära dig om Guds vägar, både vad han gjort för sitt folk, för kyrkan, för dig och hur han vill att du ska leva. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps 119:105)

Känd av Jesus

Att vara känd av Herren på den yttersta dagen står i relation till att känna honom som sin frälsare och saliggörare här och nu. Genom Guds nådemedel får du lära känna Jesus på ett nådefullt sätt. De dåraktiga, som vill komma in men inte får, kallar Jesus för Herre. Men han känner dem inte. Även här hjälper oss bergspredikan att förstå:

 ”Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” (Matt 7:21–23)

Vad fruktansvärt att inte vara känd av Jesus! Vi får dagligen förbereda oss genom att bekänna vår synd, vår dåraktighet och vår ohörsamhet mot Guds ord. Vi har hört, men inte handlat. Vi får gå till Jesus med vår synd, av honom köpa guld och vita kläder att skyla oss med för intet, medan tid ännu är. Vi får påminna oss själva och Herren om hur han har döpt oss och gjort oss till sina barn. 

Jesus är den som förlåter; han är den som har dött för oss. Han som betalade priset för våra och hela världens synder med sitt blod, han fick ta dårens straff i ditt ställe. Han gör oss beredda genom sitt ord och sakrament som helgar oss. 

Så får vi på nytt gå in i vaksamhet och väntan på att Jesus ska befria oss från denna syndens och dödens kropp, på den yttersta dagen. När ångesten över synden drabbar så får vi ta fasta på hans löften: ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” (Joh 6:37)

Jonatan Ådahl, Vännäsby