De etablerade medierna har det jobbigt just nu. Allt började med att en liberal hollywoodskådespelare pekades ut. Ett avslöjande leder till ett annat och snart vågar allt fler berätta om konsekvenserna av att många moderna män med makt, valt att vara drifternas slavar istället för drifternas herrar. Nu anklagas en man på TV4 för sexuella trakasserier och en annan man på Aftonbladet för sexuella övergrepp. Mannen från TV4 förklarar att han gjort fel och ångrar sig, vilket leder till rena mediestormen. Mannen på Aftonbladet hör vi inget från och tidningen intar en avvaktande hållning. Jag trodde i min enfald att detta skulle slå tillbaka mot tidningen, men det verkar som om TV4-skandalen fyller ut nyhetsutrymmet, så att Aftonbladet kan gå under radarn tills allt blåst över. En SVT-chef och ytterligare aftonbladetmedarbetare lär vara aktuella som nya måltavlor. Fler anklagelser torde följa. Det är bra att detta uppmärksammas så att problemen kan adresseras och offren få någon form av upprättelse. De slutsatser som dras av de tongivande debattörerna är dock mindre bra.
Som väntat försöker vissa förklara beteendet, med tveksamma teorier om patriarkat och ”gamla värderingar”, när det istället handlar om en modern syn på drifter, där alla impulser ska levas ut, oaktat ”förlegade” begrepp som plikt och ansvar. Vad hjälper det att tala om samtycke när samtycket ligger i betraktaren öga.
I en civilisation som vårdar och förädlar de traditionella könsrollerna och värnar äktenskapet, finns alla nödvändiga sociala instrument för att kraftigt begränsa både trakasserier och övergrepp. Alla syndafallets konsekvenser ska vi givetvis inte tro att vi kan komma tillrätta med, men det finns vägar till ett tryggare och bättre samhälle. Ett samhälle där långvariga stabila relationer blir normaltillståndet och där ömsesidigt ansvar och individuell ödmjukhet får ersätta den hänsynslösa ”köttmarknad” som nu hyllas i hedonismens namn.
Istället för att se sammanhangen och stilla sig, vill modernismens förespråkare accelerera nedmonteringen av de institutioner som bär upp vår civilisation, ja, varje annan form av civilisation också. Mer av allt det som fört oss hit, med andra ord. Mitt i allt detta tycker jag mig kunna skönja en gnagande oro. En oro som ännu inte fått språklig form, men som börjar underminera tilltron till den utopiska vision som driver så många. Kanske är sinnena bakom argumenten inte så självsäkra som de verkar. När män, som de på medieredaktionerna kan identifiera sig med, anklagas kommer verkligheten obehagligt nära och kanske sås ett frö. Ett frö av ångest inför konsekvenserna av det gigantiska civilisatoriska experiment, som med accelererande kraft driver oss in i en osäker framtid.
Är detta början på en ny debatt, en annan debatt? En debatt där värdet av gångna generationers erfarenheter tas till vara och där pragmatism ersätter fanatisk utopi.
”Ingen skall söka sitt eget bästa utan var och en den andres.” (1 Kor 10:24)
Jonas Lidén
(Bilden är: Bacchus triumf)