Den yttersta tiden

Kära läsare! Läs även Matteus 24:1-2 för att få sammanhanget till denna Jesu profetia om den yttersta tid.

Visst är det uppbyggligt och intressant att besöka gamla kyrkor – naturligtvis först som främst som gudstjänstdeltagare men även som turist. Ofta är kyrkorna fantastiska byggnads­monument, som vittnar om gamla tiders fromhet och säkra stilkänsla. Tänk vilken uppoffring av tid och pengar som ligger bakom dessa många tusen helgedomar som finns i vårt land och vars enda ändamål ursprungligen var att Guds församling på jorden skulle ha platser att samlas för att lova och prisa Fadern, Sonen och den helige Ande? 

Dessvärre gapar kyrkorummen i hög grad öde och tomma på söndagarna. Vid tiden för gudstjänsten strömmar folk numera i stället till exempel till stormarknaderna. 

Låt oss be Gud om en väckelse, så att vårt folk återvänder till sina fäders Gud och vi åter får se de sköna kyrkorummen fyllas med stora skaror av män­niskor, som firar gudstjänst i ande och sanning! Det är bråttom att så sker, för den yttersta tiden närmar sig – eller kanske den rent av är här redan nu? Många tecken tyder på det.

Av evangeliet framgår att lärjungarna var helt fascinerade av att beskåda Jerusalems tempel. Inte undra på, eftersom Jerusalems tempel räknades också som en av den tidens mest storslagna byggnadsverk. Man kan tänka sig hur lärjungarna liksom entusiastiska barn på skolresa ville visa på sin lärare allt märkligt och vackert de fick se. Men Jesus med sitt allseende öga såg något annat än bladguldets glans i solskenet: ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ned.” Dessa ord brukar anses som en profetia över den katastrof som drabbade det judiska folket omkring 40 år senare, då romarna jämnade ­Jerusalem och dess tempel med marken. 

Det är inte fel att tyda dessa ord som en profetia över Jerusalems förstöring. Men det går också att ge dem en ytterligare mening med avseende på den framtid som ligger framför oss. Vi som stått vid den så kallade klagomuren i Jerusalem kan konstatera att några stenar från det gamla templet ännu ligger på varandra. Det skulle alltså kunna vara möjligt att Jesus hade i tankarna en förstörelse av ofantligt större omfattning än den som drabbade Jerusalem år 70 e.Kr. Fortsätter vi att läsa Matteus 24:e kapitel framgår att det som beskrivs där är inte bara är Jerusalems undergång utan hela världens undergång på den yttersta dagen. 

Av detta följer att den händelse som Jesus profeterar om i detta evangelium ännu ligger även framför oss. Lika mycket som lärjungarna har vi alltså anledning att fråga honom: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” Jesus svarar på denna fråga med en längre predikan, vars första del utgör denna söndags evangelium. Han anger ingen tidsrymd eller något datum. Vi kan erinra oss att han själv säger att han ska komma som en tjuv (Upp 16:15) – det vill säga då man minst anar det. 

Men han nämner också en rad av händelser som ska föregå och förebåda den yttersta tiden. Han liknar dessa händelser vid en kvinnas värkar, som förebådar ett barns födelse. Det handlar om olyckor och katastrofer av värsta slag, men de uppvägs oändligt många gånger om av Människosonens återkomst, som kommer med ”den ljusaste dag som i världen har grytt”. 

Men innan den slutgiltiga frälsningens dag talar Jesus talar om att hans ankomst kommer att föregås av krig och naturkatastrofer i en omfattning som aldrig tidigare förekommit i mänsklighetens historia. Man behöver inte följa nyhetsrapporteringen särskilt noga för att konstatera att Jesu beskrivning av den yttersta tiden stämmer skrämmande väl in på vår tid. Snart sagt varje dag får vi till exempel höra någon forskare uttala sig om att det bara är en tidsfråga innan klimatförändringarna gör vår planet mer eller mindre obeboelig. Det har sagts att domedagsprofeterna stigit ned från predikstolarna och gått med i miljörörelsen. 

Också i Jesu lärjungars närmiljö – alltså i kristenheten – kommer det att bli klart att ändens tid är inne. Jesus säger: ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.” Alltifrån Jesus yttrade sade dessa ord har detta skett och det sker alltjämt. Ett exempel från vår tid är grundaren av den så kallade Enighetskyrkan, koreanen Sun Myung Moon, som hävdade: ”Jag är Messias”. Denne sektledare har lyckats övertyga miljontals människor att han verkligen var det! Otaliga andra falska profeter har under århundradenas lopp kommit med gudomliga anspråk och förvillat män­niskor. Till dessa falska profeter får vi även räkna de teologer som bortförklarar Bibelns sanningar i syfte att anpassa kyrkans budskap till vår tids sätt att tänka och leva. 

De yttersta tiderna kommer att innebära svåra prövningar för de kristna. Bibeln är entydig på den punkten. Jesus gör klart att hans lärjungar ska förföljas och bli dödade. Den hemska sanningen är att förföljelserna mot de kristna aldrig varit mer omfattande än nu. Antalet av kristna martyrer har aldrig varit större – ett faktum som media väljer att tala tyst om. I kommunistiska länder och i delar av den muslimska världen sker förtrycket helt öppet. I västerlandet använder Jesu fiender mer förfinade medel att skrämma de kristna till tystnad. Jesus ger den dystra profetian att kristna ska komma på fall och ange och varandra och hata varandra. Överhuvudtaget gäller för den yttersta tiden att människornas kärlek ska kallna och att laglösheten ska tillta. Är det inte just denna utveckling vi ser i dag? 

Jesus har – som väl är – lika rätt i sina positiva förutsägelser om vad kommer att hända i den yttersta tiden: ”Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.” Också denna profetia har uppfyllts – och den uppfylls alltjämt i dag. Bibeln är helt eller delvis översatt till över 2000 språk. På alla kontinenter finns människor som bekänner att, ”Jesus är min herre”, och som tror på Bibelns ord att Jesus dog för våra synder på korset. 

Från början bestod kyrkan av en liten ängslig skara av lärjungar, utan utbildning och utan resurser i fråga om pengar eller masskommunikationsmedel. Mot alla odds lyckades de, därför att den helige Ande var med dem och hjälpte dem. Det kristna evangeliet breder ut sig ännu i dag över länder och folk, så att alla människor överallt på vår jord har möjlighet att bli frälsta och komma till kunskap om sanningen innan den yttersta dagen äntligen är här. Såsom Jesus har sagt kommer det att bli.

Carl Johan Rudman, Rättvik