Tolfte söndagen efter trefaldighet
Skriven av: David Ekström
Publicerad: 5 sep, 2019

”Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.” (Joh 8:36)

Överskriften på denna den tolfte söndagen efter trefaldighet är inte bara en rubrik. Det är en verklig bekännelse: ”Friheten i Kristus.” Guds Ord vittnar om en verklig frihet som inte går att finna någon annanstans – och den finns i Kristus. 

Ändå är det så få idag som tycks ha fått erfara denna frihet. Det beror på att man söker friheten utanför Kristus. Många människor i vår tid söker friheten i allt annat – i oberoendet av auktoriteter, normer, regler, traditioner och allt som gör mig beroende av andra människor. Men detta leder i själva verket snarare till vilsenhet och fångenskap där människan blir utlämnad åt sig själv och bunden i sin synd. 

Men vad är det då för frihet som ­Kristus har att ge oss?

Frihet från syndens bojor och band

Den frihet som Jesus har att ge handlar om en frihet från allt ont: synden, förgängelsen, djävulen och döden – allt som bryter ner och förstör människan. Jesus har kommit för att frälsa det som var förlorat – ett människosläkte som gått bort från sin Skapare i både tanke och handling. Genom sin försoningsgärning erbjuder Han oss en förlåtelse och frihet som ingen annan kan ge. Det handlar om en frihet som också innebär själslig läkedom och tröst för all nöd som synden har vållat. 

Men friheten och upprättelsen som Gud har att ge berör inte bara människan, utan också hela skapelsen. Det blir tydligt i dagens episteltext (Rom 8:18-23). Där tecknar aposteln Paulus både den mörka bakgrund som världen och människan befinner sig i och det ljusa framtidshopp som en kristen har anledning att ha. ”Allt skapat har lagts under tomhetens välde”, skriver han. Det är det läge som vår värld befinner sig i allt sedan syndafallets dagar. Hela skapelsen är skadad och i obalans sedan dess. Det innebär att lidande, död och förgängelse på olika sätt präglar allt som är skapat. Ingenting är egentligen skonat. Allt och alla berörs genom det uppror som en gång skedde mot Gud. 

Paulus liknar detta vid ett slaveri. Människan och hela skapelsen är ofri och bunden. Att det är så märker vi av varje dag genom ständiga rapporter om ondska, död, katastrofer, jordbävningar och mänskligt lidande. Att hela världen är i den ondes våld borde inte undgå någon. 

Men detta är bara en del av sanningen. I stark konstrast till detta mörka och smärtsamma finns Guds stora löften om befrielse. Ja, Paulus beskriver detta som att hela skapelsen ivrigt väntar och längtar efter att bli fri ifrån alla bojor och band. Det kan handla om miljöförstörelse och obalans i naturens kretslopp. Men denna längtan finns också hos en kristen. Mitt i allt lidande som en människa kan tvingas utstå, trots all synd som ännu bor kvar i hennes kropp och hjärta, finns också hoppet och Guds löften om frihet och nyskapelse. 

Varje kristen kan känna av detta. Det är mycket i världen och med mig själv som inte är som det skall. Det finns så mycket som tynger ner och ofta skapar hopplöshet och missmod. Men genom Ordets uppenbarelse behöver det inte sluta med detta. Därför kan Paulus och även en kristen människa idag glädjas över det som Gud ska göra. Bilden av födslovåndorna pekar ju mot att något stort och fantastiskt närmar sig – en ny födelse! 

Men denna nyfödelse börjar redan i dopet. Där gör Gud sitt mäktiga verk. Den som får del av detta döps in i en helt ny frihet, ty ”I Kristus allt blir skapat nytt, vår bundenhet i frihet bytt och barnaskapet givet.” (Sv.ps. 68:2)

Men Paulus skriver samtidigt: ”Och till och med vi, som har fått del av Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I denna dubbelhet får en kristen leva. Den döpte har blivit född på nytt och fått del av Andens nya liv. Men detta nya liv kommer inte att fullbordas helt och fullt på denna jord, utan först på den nya. Men i väntan på detta finns friheten från synd, bojor och band i Kristus, i Hans försonade blod som renar från all synd och i Hans Ord och närvaro, för ”Där Herrens Ande är, där är frihet”. (2 Kor 3:17).

Frihet till himmelens förlovade land

Men den frihet som Kristus har att ge går utöver friheten som Han ger från synd och ondska. Jesus har också en frihet att ge som innebär någonting mer än befrielse. Även detta har aposteln Paulus en del att säga om. Han talar om ”den härlighet som skall uppenbaras och bli vår”. Då handlar det om den nya skapelsen som ska komma då Gud skapar nya himlar och en ny rättfärdig jord. Det är detta som är det verkliga målet. Det är först där som den fullkomliga friheten ska finnas – en frihet till både kropp och skäl. Det nya livet som Guds barn har fått genom tron här på jorden är bara en försmak på den härliga frihet som ska komma. 

Det innebär en stor tröst och det rikaste hopp för en kristen att veta detta. Den fullkomliga friheten har ännu inte kommit. Den ligger framför – på samma sätt som en kristen har fått del av Anden som en första pant – som ett förskott på ett stort arv som kommer att utbetalas när tiden är inne. Detta ger oss ett viktigt perspektiv på det liv som vi nu lever. Denna värld och våra egna liv som är fulla av så mycket synd, otillräcklighet och brist ska en dag nå sin fulla frihet och upprättelse. Ja, härligheten ska för dem som genom tron hör samman med Kristus bli oändligt mycket större än lidandet och svårigheterna och suckarna. Denna frihet finns i Kristus. Om Han gör oss fria, blir vi verkligen fria.

Jesus från Nasaret går här fram

än som i gången tid,

löser ur vanmakt, ur synd och skam,

ger oss sin kraft och frid: himmel­riket är nära. (Sv.ps. 39:1)

David Ekström