Det femtonde kapitlet i Lukasevangeliet har kallats ”hjärtat i det tredje evangeliet”. Dess tre liknelser hänger samman – en herde letar efter ett förlorat får tills han finner det, en kvinna söker med ljus och lyckta igenom hela sitt huset tills hon finner sitt borttappade silvermynt och en fader möter sina båda söner från olika håll och han säger till dem ”välkommen hem” och ”allt mitt är ditt”. Målet för människan är beslutat av Gud – att vi människor ska få del av hela Guds rikedom.
Vad betyder det – att omvända sig?
Alla tre liknelserna beskriver att något har skett som orsakar ett febrilt sökande – som inte upphör förrän ordningen har helt återställts – och när det har skett blir glädjen till och med större än den var i början. Det borttappade fåret kan inget göra utom att bräka. Jesus kallar det för omvändelse, som gör att herden kan föra det på sina axlar åter till hjorden; det borttappade myntet blir ännu värdefullare sedan det varit borta; sonen som varit förlorad blir upptäckt på långt håll och möts av en öppen fadersfamn.
De tre liknelserna har något gemensamt: det som gått förlorat kan inte själv förbättra sin situation, initiativet ligger hos någon annan som inte står ut med att ha förlorat något ytterst värdefullt.
Silvermyntet kunde inget göra för att förbättra sin situation men kvinnans outtröttliga sökande ger resultat. Jesus berättar om det och säger att änglarna i himlen gläder sig över en enda syndare som omvänder sig.
Det vanliga är att när någon anses förfela sitt liv, att vi dömer moraliskt och menar att man själv är orsaken till att det gått snett. Men Gud vår Fader ser längre och djupare – han längtar efter människan som gått bort och vänt honom ryggen. Vad gör Gud när människorna vänt sig bort från honom som är orsaken till att de lever – han sänder dem sin Son för att han ska söka rätt och finna det som gått förlorat. Vad gör människorna när Gud visar dem så stor kärlek – de dödar Hans Son. Herdens kärlek är så stor att han låter sig mördas – han ger sitt liv för sina får.
Bland dem är du och jag med. Istället för att herden slaktar fåren – som varit stygga – så är det de stygga fåren som slaktar den gode herden. Vad har inte Gud fått utstå från oss människor! Men herdens kärlek vänder allt till något gott – när fåren inte vill offra sig för herden (vilket vore det enda rätta och riktiga) då offrar sig herden för fåren.
Vi ser prov på den gudomliga ekonomin hur Gud går tillväga – han håller inte på sin egen rätt utan ger sitt liv för att vi människor ska få rätten till liv och salighet! Herden ger sin kropp och sitt blod för att fåren ska få föda och räddas! Jesus säger: ”Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin gå under och ingen ska rycka dem ur min hand.” För Jesus är mänskligheten som han fått ur Faderns hand större än allt annat.
Människans omvändelse – din och min – har sin början hos Gud. För att det liv från evigheten som människan saknar, skulle komma hit till oss, lät Gud sin ende Son födas till människa. Och för att det liv från evigheten som vi saknar inte bara skulle komma hit utan också bli vårt liv, ger Jesus oss sitt liv genom att han dör för oss på korset. Det är Gud som tar första steget! Silvermyntet människan bär konungens bild även när det ligger gömt under byrån i mörker, smuts och damm. För att Gud ska kunna spegla sig i människan behöver hans avbild som blivit nedsmutsad, sårad och skadad, bli läkt och helad igen – det sker genom omvändelsen.
Kyrkan är en moder som söker efter sina bortsprungna barn – hon måste städa undan och rent från allt som inte hör hemma i ett hem, dit vi alla kallas genom dopets nåd. Kyrkan som älskar Jesus och vill göra allt han säger, är full av nåd och Herren själv är med henne! Kristusljuset har en underlig förmåga att locka människor fram från ”ingenstans” kyrkligt sett och de känner sig hemma. Ett ljus har tänts men inte av dem själva. Guds gåva är det att ljuset från Gud i hans hus inte upphör att söka oss, som Paulus skriver till Efesierna:
”Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.”
Att omvändelsen börjar hos Gud betyder inte att människan sitter overksam. Hon måste låta sig kallas, dragas, upplysas och omfamnas.
Paulus säger: ”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra.” (Kol 3:16) Människor behöver få komma in i glädjen, in i Evangelium, vägledas med vishet, det vill säga att vi behöver se varandra med trons blick och inte stänga dörren genom att döma någon utanför. Jesus säger att det finns rum i Guds boningar – för alla med öppna hjärtan som tar emot livet från Gud som en gåva, de som varje dag väljer ljuset istället för mörkret, sanningen framför lögnen, kärleken framför själviskheten och livet framför döden, de får alla del av hans nåd.
Typiskt för Jesus är att han går före och gör det som han förväntar sig att alla som tror på honom ska göra när de följer honom – han säger inte bara att han älskar dem – han gör det också. ”Förbli i min kärlek – såsom jag har älskat er så skall ni älska varandra.”
Hela vårt kristna liv handlar om att omvändas, inte fastna i gamla mönster som hindrar oss från att lätt och mjukt böja oss under nåden. Den Helige Ande är oss given för att han ska leda oss fram och hjälpa oss tro – på Jesus! Allt Anden säger och gör kommer från Jesus – vi äger inte livet i oss själva, vi måste få det från Jesus. Den Helige Ande arbetar utan att tröttna på våra hjärtan för att omforma vår många Nej så att de blir ett enda Ja och Amen till vad Jesus har gjort i sin död och uppståndelse – det är nuet och presens i vårt kristna liv!
”Allt mitt är ditt”, så sa fadern till sonen som alltid varit hemma och gjort det han skulle – men han har svårt att glädjas med fadern över att hans bror vänt om hem och fått livet tillbaka, han ville inte ens delta i festen. Han behövde få sina ögon öppnade och se att han saknade glädjen – det tydligaste tecknet på omvändelse.
Botemedlet heter ödmjukhet – som inte är ett nytt krav – utan gåvan att börja se med nya ögon, en annans ögon, se mig själv som den förlorade sonen gjorde i främmande land, se att den som omvänder sig är en syndare som blir omfamnad av förlåtelse. Amen
Lars-Christian Hellgren