Vi är vana att räkna statistik. Kommer det inte tillräckligt med folk till gudstjänsterna då stänger man kyrkan, eller också glesar man ut gudstjänsttillfällena. Resultatet blir att gudstjänsterna mer eller mindre har försvunnit i många bygder. Det gäller beklämmande nog också i gamla väckelsebygder. Sverige är snart de stängda kyrkornas land. Det lönar sig inte att ha kyrkan öppen, säger man. Men spåren förskräcker!

Så räknar inte Jesus. Han säger tvärtom: ”Där två eller tre är församlade i mitt namn där är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:20). Nästan hela kapitel 4 i Johannesevangeliet ägnas åt en enda människa som kommer till tro och vittnar om detta för andra. Förra söndagen fick vi möta kvinnan vid Sykars brunn och lyssna till samtalet mellan henne och Jesus. Nu på söndag kommer fortsättningen och vi får höra vad hennes möte med Jesus betyder för henne själv och för många andra.

Ämne: Ett möte med Jesus kan förändra allt. Så blev det med den samaritiska kvinnan. Så kan det bli för var och en som lyssnar till Jesus.

1. Ett möte med Jesus kan betyda att mycket som förut varit viktigt förlorar all sin betydelse

Jesus hade kommit till staden Sykar i Samarien. De fromma judarna ville inte gärna ta vägen genom Samarien. Där fanns ett blandfolk som man inte ville umgås med, men Jesus hade inte den synen. Han kan tvärtom framhålla samariterna som föredömen. Vi kan tänka på den barmhärtige samariten (Luk. 10:33) och den tacksamme samariten (Luk. 17:16).

Jesus ber kvinnan om vatten från den djupa brunnen som patriarken Jakob en gång gjort i ordning. Under samtalets gång kommer man in på djupare frågor om livets vatten. Jesus avslöjar också kvinnans syndiga leverne och hennes allvarliga brott mot det sjätte budet: ”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”

Sen börjar Jesus tala om var man ska tillbe. Det är inte på samariternas heliga berg eller i Jerusalem. Den tiden är inne, säger han, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern ”i Ande och Sanning”. Nu blir samtalet ändå djupare och kvinnan börjar förstå att hon har en profet framför sig. Hon talar om ­Messias som ska komma. Då säger Jesus ”Det är Jag, den som du nu talar med”. Hon har fått klart besked.

Kvinnan låter sin kruka stå och skyndar sig in i stan för att tala om att hon mött en man som ”kanske är ­Messias”. Sakta men säkert växer hennes tro fram. Visst var det viktigt att få upp vatten ur brunnen. Hon hade säkert gått ut mitt på dan för att slippa alla vassa blickar och otrevliga gliringar. Alla hämningar var nu borta. Hon hade mött Jesus som säger att han är Messias. Det måste hon tala om för alla hon mötte.

När en människa möter Jesus och träffas av hans ord kan ingen vara likgiltig. Antingen slår man dövörat till och fortsätter som vanligt men utan frid i hjärta och sinne. Eller så lämnar man sitt gamla liv och följer Honom.

Vår vattenkruka som vi måste lämna kan vara av olika slag. Det kan vara skötesynder som vi inte vill göra oss av med. Det kan vara pengar, ägodelar, bindningar av olika slag. Men har man verkligen sagt ja till Jesus, då finns ingen väg tillbaka. Då måste man följa Honom och gå dit han kallar.

2. Ett möte med Jesus betyder att bara en sak är viktig: vi måste tala om för andra vad han betyder för oss

Nu talar kvinnan om vad Jesus sagt och att han visste allt om henne. Hennes ord får gensvar. Folket i stan skyndar sej ut till brunnen för att också få möta Jesus. Nu kommer också lärjungarna som varit inne i stan för att skaffa mat, men dom har inte riktigt fattat vad saken gäller. Dom vill att Jesus ska äta av maten dom kommer med.

Jesus och lärjungarna är på två olika plan. Dom talar om den vanliga jordiska maten, men Jesus talar om maten som är viktigare än något annat: att göra Guds vilja och fullborda hans verk.

Jesus talar också om fälten som vitnar och om skörden som nu mognar för Guds rike. Det är alldeles tydligt att Jesus är glad över vad kvinnan kunnat uträtta genom sitt vittnesbörd om Honom. Sådden har mognat till skörd på en gång.

Det är inget som är viktigare än att varje kristen talar om vad Jesus har att säga. Allt annat är oväsentligt. Vi måste tala om vad vi har sett och hört. Det gäller naturligtvis prästen, som har ett särskilt uppdrag att vara Guds ords tjänare, men det gäller också alla andra i församlingen, anställda, förtroendevalda, frivilliga medarbetare, ja alla som vill ta sin Herre på allvar. Då kan det bli som i Sykar att sådden och skörden kommer samtidigt i Guds rike.

3. Det är viktigt att andra berättar om att de mött Jesus men det är ändå viktigare att få möta honom personligen

Människor kommer ut från stan och lyssnar på Jesus och många flera kommer till tro än de som bara hört kvinnan tala. Samariterna ber att Jesus ska stanna kvar hos dom och han stannar där i två dagar.

Sådana fantastiska dagar! Det som börjat med ett samtal med en föraktad kvinna vid brunnen i Sykar slutar med en stor väckelse. Samariterna säger till kvinnan: ”Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet verkligen att han är världens Frälsare”. 

Att möta Jesus personligen är viktigt för oss också. Det är därför vi har våra kyrkor. Det är därför vi firar gudstjänst, sjunger, ber och lyssnar till ordet. Det är därför vi döper och bjuder in till nattvard. Kyrkan har bara ett ärende: Att visa på Jesus som vår och hela världens Frälsare.

Men då behövs det modiga predikanter och modiga människor som visar på Jesus och bjuder in till möten med honom. Vi har helt enkelt inte tid att tala om en massa andra saker. Vi ska säga som kvinnan i Sykar. Kom och se en man som säger sanningen! Ja, han inte bara säger sanningen, han är ”Vägen, sanningen och livet och ingen kommer till Fadern utom genom Honom” (Joh 14:6).

Det är ditt och mitt uppdrag att ta emot Jesus i vårt hjärta och att leda andra fram till Honom. Vi får inte falla för frestelsen att framhäva oss själva. Vi är bara redskap som ska tala om Jesus och vittna om honom.

Vi får be som man bad förr: ”Herre, sänd en väckelse, börja med mig!” 

Amen.

Nils Hjertén