Inom den kommande generationen menar forskare att två innovationsområden kommer att förändra den ekonomiska grundvalen för vårt samhälle; en sorts ny industriell revolution. Det handlar om datorisering och robotisering av samhället.

När det gäller vanliga arbetaryrken beräknas det att drygt hälften kommer försvinna genom robotiseringen av vanliga arbeten. När det gäller många högkvalificerade akademikeryrken dessa att konkurreras ut av datorer med artificiell intelligens som utför arbetet billigare, säkrare och mer tillförlitligt. En stor del av de som nu påbörjar en utbildning till historiskt trygga yrkesgrupper som jurister, ekonomer, läkare och liknande kommer inte kunna arbeta ett helt yrkesliv i sitt yrke.

Om utvecklingen drivs tillräckligt långt kommer den stora massan av människor lämnas helt utanför det arbetsliv som till sist bara upptar en liten grupp av förmögna affärsmän och innovatörer. Allt kan produceras utan anställda och säljas till dem som inget har. Detta kan bli en kulmen på en ekonomisk utveckling där allt större del av jordens tillgångar ägs av en krympande ekonomisk elit.

Kommande ekonomiska förändringar kommer pröva vårt folk som så länge kunnat räkna med en säker källa till dagligt bröd. Förändringarna kommer också påverka Kristi kyrkas sätt att leva. På det finns det flera historiska exempel. Framväxten av en borgarklass under senmedeltiden förebådade både reformationen och konflikten med påvedömet. Urbaniseringen och industrialismen förebådade både väckelserörelsernas spridning och sekularisering. Den stora silldöden i Bohuslän och nödåren under 1800-talet föregick de gammalpietistiska väckelserna.

Allt detta betyder inte att det är ekonomiska umbäranden som orsakar förändringar i kyrkan. Men det visar att det dagliga brödet både kan vara en källa till förhärdelse och omvändelse.

Luther skriver i Lilla katekesen att bönen om dagligt bröd är en bön om allt det som hör livets uppehälle till. Det handlar om mat på bordet och om goda familjeförhållanden, trygga samhällsordningar och mycket mer.

Bönen om dagligt bröd är en påminnelse till oss om två saker. Dels att allting som vi behöver är en gåva av Gud och dels hur viktigt det dagliga brödet är för oss. Det märker vi själva när vi hamnar i situationer där vårt dagliga bröd riskeras. Det är också därför som Jesus velat lära oss vem vi ska tacka för vårt dagliga bröd. Människans upptagenhet med det dagliga brödet – allt det goda som hör livet till – har två sidor. Å ena sidan riskerar vi att helt förlora oss i dessa goda gåvor som Gud ger oss så att vi missar den stora gåvan av syndernas förlåtelse, liv och salighet som skänks oss i Guds ord. Å andra sidan är berövandet av det dagliga brödet något som kan föra oss till omvändelse.

Detta hör nära samman med ­Luthers förklaring till andra budet. Han skriver ”att hava en Gud betyder att hava något, varpå hjärtat helt förtröstar”. Vi människor har lätt att lita på den vi tänker har makt att ge oss dagligt bröd. Den är gud för oss som ger oss det dagliga brödet. Om vi i otro tackar någon annan än vår himmelske Fader för det dagliga brödet då har vi också tagit oss en avgud som vårt hjärta förtröstar på.

Och vad värre är så vill denna avgud oss inget gott. Djävulen, som döljer sig bakom varje avgudamask, vill ta ifrån oss allt som Gud vill ge oss. Därför är frågan ”vem ger mig dagligt bröd?” viktig för oss människor både för vårt jordiska och vårt himmelska väl.

Vi står inför en situation som sannolikt kommer förändra vårt samhälle i grunden. En tidpunkt då allt fler människor kan väckas ur sömnen och söka den Fader som ger dagligt bröd till onda och fromma. Deras nöd måste vi bereda oss på att besvara.

Samtidigt måste den kristna kyrkan formulera en kritik av denna världsordning som utgår från en kristen människosyn och samhällssyn. I stora katekesen avslutar Luther sin förklaring av bönen om dagligt bröd med udden riktad mot sin samtids elit: ”Vilket elände är det icke nu i världen blott med det falska myntet, ja, med daglig fördyring och uppskörtning i allmän handel, köpmanskap och arbete ifrån deras sida, som efter sitt godtycke förtrycka de stackars fattiga och undandraga dem deras dagliga bröd! Detta måste vi visserligen finna oss i, men de må se sig före, att de icke ställa sig utanför den allmänna bönen, och taga sig till vara, att detta stycke i Fader vår icke vänder sig emot dem.”

Samtidigt som vi fortsätter att be för dagligt bröd måste den kristna kyrkan redan idag våga formulera en kritik av samhällets ekonomiska eliter där dessa utge sig för att vara den gud som är givare av dagligt bröd och inte hans tjänare.

Andreas Stenkar Karlgren