Den 13:e till 16:e september förra året inbjöd den musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet till en konferens med anledning av 500-årsfirandet av reformationen. Trots att arrangörerna inledningsvis endast hade planerat för en nordisk krets av forskare visade det sig snart att intresset var stort från hela världen. Det var ett hundratal forskare som samlades från ett tjugotal länder; vid sidan av oss från Sverige deltog forskare från bland annat USA, Finland, Sydafrika, Italien, Japan och Tyskland. I denna artikel ska vi först se tillbaka på några viktiga aspekter av denna konferens, för att sedan analysera en nyutgiven bok om Martin Luthers musikuppfattning. Därigenom får vi en grund att börja utvärdera vad reformationsåret 2017 egentligen ledde till och en utgångspunkt för en fortsatt reflektion kring hur reformationen kan fortsätta att skapa levande tradition i svenskt kyrkoliv.
Uppsala som centrum för luthersk kyrkomusik
Konferensen arrangerades av tre framstående forskare vid Uppsala universitet; Mattias Lundberg, Maria Schildt och Jonas Lundblad. Mattias Lundberg är professor i musikvetenskap och har sitt främsta forskningsintresse i 1500-talets lutherska skolsång. Lite senare i denna artikel kommer hans bok Martin Luthers egna toner och ord om musik att analyseras närmare. Att det just är Uppsala universitet som ligger främst när det gäller studier i luthersk kyrkomusik har dock en lång rad andra viktiga orsaker vid sidan av Lundbergs egen forskning.
I Uppsala finns först och främst den unika ”Dübensamlingen” som består av 2300 musikaliska verk från den lutherska ortodoxins tid. Den har sitt namn efter hovkapellmästaren Gustaf Düben (1660-1726) och ger en god inblick i kyrkliga musiklivet i städerna kring Östersjön under 1600-talet. Mer än 300 kompositörer är representerade i samlingen och den inrymmer såväl vokalmusik från nordtyska kyrkomusiker som fransk operamusik. Denna samling drar musikvetare från hela världen till Uppsala. Samtidigt kräver den tillgång till personer med god insikt om luthersk teologi och 1600-talets allmänna historia.
Lite utanför Uppsala ligger Bälinge kyrka, där en av konferensens konserter ägde rum. I Bälinge kyrka finns en orgel som har en historia som går tillbaka till år 1640, då orgelbyggaren Philipp Eijsenmenger färdigställde en orgel i Storkyrkan i Stockholm. Den orgel som finns i Bälinge är endast ryggpositivet (det som står närmast församlingen och som organisten sitter med ryggen mot i vissa större orglar) av den orgel som fanns i Storkyrkan. När Eijsenmengers orgel uppfattades som omodern i slutet av 1700-talet delades den i mindre delar för att kunna rymmas i landsbygdskyrkor. Dekorationerna på orgeln är gjorda av Mårten Redtmer, som även utsmyckade regalskeppet Vasa. Det är alltså en orgel med flera intressanta dimensioner som ljöd under konserten.
I Bälinge kyrka hölls ett stort seminarium med flera medverkande under en av konferensens dagar och på kvällen samma dag inbjöd seminarieledaren, orgelprofessorn Hans Davidsson från Köpenhamn, till en konsert med orgel- och körmusik som visade bredden i den tidiglutherska musikkulturen i norra Europa. Trots att orgeln bara består av elva stämmor, något mindre än det som är vanligt i svenska landsbygdskyrkor, fyllde den kyrkorummet med sin stabila klang. Det går nästan inte att föreställa sig den klangstyrka som den ursprungliga Eijsenmengerorgeln i Storkyrkan måste ha haft, då det vi fick höra i Bälinge bör ha varit högst en fjärdedel av originalets ljudkapacitet.
Den andra av konferensens stora konserter hölls i Uppsala domkyrka. Där bjöd de två främsta musikerna i dagens Storkyrka i Stockholm, organisten Mattias Wager och körledaren Gary Graden, in till en körkonsert tillsammans med S:t Jacobs kammarkör från Stockholm. Trots att vi endast var knappt två hundra personer i domkyrkan fylldes hela rummet när vi gemensamt sjöng Lutherkoralen ”Vår Gud är oss en väldig borg”.
Internationell och svensk medverkan
När deltagarna samlades kunde vi konstatera att vår konferens högst sannolikt var den största musikaliska konferens som ordnades under reformationsfirandet 2017. Världens mest namnkunnige forskare på musiken omkring Martin Luther heter Robin Leaver och han deltog under samtliga konferensdagar. Höjdpunkten utgjordes av hans föredrag om körens roll för att introducera tyska hymner i de lutherska gudstjänsterna i Wittenberg innehöll en lång rad viktiga belägg för att den tidigare uppfattningen om att latin snabbt försvann till förmån för folkspråket tyska inte är korrekt.
Leaver har även starkt betonat att det inte räcker med att se på hur söndagsgudstjänsterna förändrades musikaliskt, om man vill få en uppfattning av lutherskt gudstjänstideal. Man måste också uppmärksamma de gemensamma tidebönerna, som fortsatte i de lutherska kyrkorna. Om man studerar det lutherska materialet på det här sättet inser man att församlingsgemenskapen, och musikens roll i denna, fick en förstärkt och fördjupad roll under reformationen, trots att motsatsen ofta är det som hävdas. Under det senaste året har till och med akademiska teologer spridit denna missuppfattning i nyskrivna böcker.
De som samlades var främst två olika stora grupper av musikvetare och teologer. Därutöver märktes en liten grupp utövande musiker och församlingsanställda. Konferenser av det här slaget består ofta av två gemensamma ”huvudföredrag” som första punkt varje dag. Därefter följer seminarier i mindre grupper, där deltagarna får välja grupp beroende på eget intresse. Jag hade därför inte möjlighet att närvara vid ett antal seminarier med inriktning mot praktisk musikutövning utan måste koncentrera mig på föredrag med teologisk inriktning. I dessa föredrag lyftes bland annat frågan om musikens ekumeniska betydelse och hur senare kyrkomusiker har använt teman och inspiration från Martin Luther i sin egen musikaliska verksamhet, bland annat när koralböcker och handböcker har förnyats. Bakom flera föredrag låg frågan om det finns något ”typiskt” med Luthers syn på musik och vad detta typiskt lutherska i så fall skulle vara.
I mitt eget föredrag talade jag om distinktionen mellan sacramentum (Guds givande) och sacrificium (människans givande åt Gud) i lutherskt gudstjänstfirande. Även om detta är en allmänteologisk fråga slår den igenom på ett särskilt tydligt sätt i fråga om den musik som används i gudstjänsten. I denna fråga, liksom flera andra, är Laurentii Petri Kyrkoordning från år 1571 en självklar utgångspunkt. Genom Uppsala mötes beslut år 1593 har teologin i denna kyrkoordning status som bekännelse för luthersk teologi i Sverige och Finland. Utifrån 1 Kor 14:40, ”Låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning”, betonas att gudstjänsten förbättrar dem som firar gudstjänst genom att ställa in deras sinnen så att distinktionen mellan lag och evangelium framstår på ett tydligt sätt. I grunden finns samma tänkande hos den kunnige teologen Gustaf Aulén (1879-1977). Under sitt långa liv hann Aulén med att skriva ett flertal värdefulla texter om musik. Han har också skrivit två psalmmelodier i psalmboken.
En helt annan uppfattning finns i det förslag som under oklara omständigheter har antagits som ny kyrkohandbok i Svenska kyrkan. I mitt föredrag visade jag hur dessa nutida texter företräder samma form av tragisk funktionalism som präglade 1811 års kyrkohandbok. Trots att denna handbok allmänt ses som ett lågvattenmärke har de som arbetat med förnyelse av gudstjänsten i Svenska kyrkan valt att definiera frälsningen på ett lagiskt vis, med klara likheter med upplysningens ideal. Här överlåts trostolkningen till samspelet mellan präst och musiker medan församlingens roll blir mycket passiv och oklar. I den nyantagna handboken är vi alltså närmast så långt borta från det tidiglutherska gudstjänstidealet som det går att komma!
Jag avslutade därför mitt föredrag med en uppmaning att det då liggande förslaget inte skulle antagas utan omarbetas i enlighet med lutherska principer. För dem som medverkade i konferensen är detta en närmast självklar slutsats, men endast några veckor efter konferensen fattade kyrkomötet sitt beslut om att antaga förslaget. Ännu är det sista ordet inte sagt i denna viktiga fråga; det visar sig bland annat i att flera kompositörer ännu inte har gett sitt godkännande till att medverka i denna handbok, trots att deras musik formellt sett redan är beslutad att utgöra en del av dess innehåll.
Vid lovvärda akademiska initiativ av det slag som denna konferens utgör säger det en hel del när man gör en inventering av olika institutioners grad av medverkan. Vilka är det som finner det angeläget att deltaga i världens största musikkonferens under ett pågående reformationsår? Till att börja med kan man konstatera att Uppsala universitet av naturliga skäl hade en hög grad av medverkan, men endast från musikvetarhåll. Från teologiskt håll ansåg man tydligen inte att denna konferens var prioriterad. Från Lunds universitet medverkade professor Anders Jarlert med flera kunniga bidrag. Även Göteborgs universitet medverkade, såväl teologiskt som musikaliskt. Själv tjänstgör jag vid Karlstads universitet.
Den institution som ”procentuellt sett” hade starkast representation på konferensen är utan tvekan Församlingsfakulteten i Göteborg (FFG). Den representerades primärt av rektor Torbjörn Johansson och lektor Daniel Johansson, som inledningsvis utbildade sig till kyrkomusiker innan han fortsatte med teologiska studier med inriktning på Nya testamentet. Om man dessutom tänker på det stora nätverk av forskare som bidrar till Församlingsfakultetens kunskapsutveckling utan att i direkt mening ha Församlingsfakulteten som arbetsplats kan man med fog säga att Sveriges centrum vad gäller teologisk bearbetning av luthersk kyrkomusik och liturgi utgörs av Församlingsfakultetens verksamhet.
De institutioner som utbildar framtidens kyrkomusiker och präster valde, i likhet med Svenska kyrkans ledande tjänstemän vid kansliet i Uppsala, att inte medverka vid denna konferens i någon märkbar utsträckning. Med tanke på att större delen av konferensen med tillresta forskare från hela världen hölls endast några hundra meter från dessa personers ordinarie arbetsplats är det anmärkningsvärt att man från Svenska kyrkans håll inte prioriterade en konferens av det här slaget högre. Denna iakttagelse blir särskilt allvarlig med tanke på den massiva kritik som Svenska kyrkan har fått och alltjämt får för att inte värdera musikalisk kvalitet och luthersk traditionsförmedling.
Tomas Appelqvist
I del 2 kommer vi studera Martin Luthers syn på musiken.