18-24 augusti inbjöd Sveriges kristna råd till ekumenisk vecka i Stockholm. Ett syfte var enligt inbjudan att högtidlighålla hundraårsminnet av det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925, vilket ärkebiskop Nathan Söderblom var den främsta drivkraften till.

När prästen Christer Hugo nyligen meddelade att han avsagt sig sitt prästämbete efter att offentligt ha ”sagt farväl till Bibelns Gud”, väckte det berättigad uppmärksamhet. I tidskriften Sans beskriver han sin väg från prästvigning till ateism – en intellektuell biografi om kampen mellan tro och tvivel, och till slut en uppgörelse med kyrkan och med Gud själv. Efter anmälan av Dag Sandahl prövades hans uttalanden av domkapitlet, som fann att Hugo brutit mot sina prästlöften. Själv menar han att Svenska kyrkan blivit honom för trång.

Motionstiden till höstens kyrkomöte är nyligen avslutad. En av de viktigaste motionerna som funnit sin väg till Kyrkans hus kommer – inte överraskande – från Frimodig kyrka.

Fakta är numera välkända, tack vare Uppdrag gransknings grävande: På bara femton år gick en av innerstadens mest välmående församlingar från två kyrkor och två hyresfastigheter till …

Under sommaren har några medier rapporterat om hur ett kapell i Umeå ska bli religionsneutralt. Kapellet det gäller är Röbäcks kapell i Umeå pastorat.

Under maj och juni i år fördes en debatt i norska tidningen Dagen med anledning av en ny påve i Rom. Debatten kom att handla om vad som är skillnaden mellan romersk-katolsk och evangelisk-luthersk lära och tro.

”Om någon känner oro över att pastorer blir präster i Svenska kyrkan tror jag de kan släppa det.”

Det är just detta som är kärnan i kyrkans politisering: att man inte längre förhåller sig till kyrkans tro, utan till mänskliga profiler och opinioner.

I denna ledare vill jag därför lyfta fram en skatt som i djupaste mening gör själen rik.

Andreas S Karlgren har i nr 3/25 av Kyrka och Folk skrivit en tänkvärd ledare om att vara redo för väckelsen. Och vad är väckelse på djupet? Frågorna är brännande och undertecknad vill med dessa rader fortsätta frågeställningen.

Ytterst sett är rädslan, tvekan och konservatismen i våra sammanhang destruktiv för möjligheten att göra just det vi alltid har sagt: övervintra och vänta på väckelsen.

Ett politiskt-, progressivt, och ofta vänsterlutande raster, som gör klimatet, genusfrågorna och identitetspolitiken till kyrkans huvuduppgift istället för det kristna evangeliet om Jesus.

När vi nu går in i ett nytt år – 2025 – kan nog både den ene och den andre bland Guds folk undra hur länge Guds tålamod ska vara innan hans allvarsamma svar kommer.

Snart ringer vi ut år 2024. Det har varit ett bistert år på många sätt och på de flesta håll.

Guds rike som vi nu endast får se glimtar av, ska då komma i sin fulla härlighet och kraft.