Snart ringer vi ut år 2024. Det har varit ett bistert år på många sätt och på de flesta håll.

Guds rike som vi nu endast får se glimtar av, ska då komma i sin fulla härlighet och kraft.

Det är helt enkelt inte sant vad påven sade till ungdomarna, att ”vi är alla Guds barn”.

Det behövs en ändring i Svenska kyrkans val av fokus och samarbetspartners, i synnerhet när det gäller sådana grupperingar som rör sig inom det muslimska brödraskapets skugga.

Varje tid har sin egen logik som vi måste förhålla oss till.

Sommarens skönhet pekar tydligt fram emot den eviga skönheten och den eviga lovsången till Gud.

Många kristna väntar på ett uppvaknande, en väckelse. Däremot har vi ingen förhoppning om någon god fe som ska vända förbannelsen.

I Kyrkans tidning kunde man i slutet av april läsa två artiklar som på ett tydligt sätt ställer en diagnos på Svenska kyrkan.I ”Här kommer prästerna snart inte att räcka till” framgick att över en fjärdedel av prästerskapet gått i pension till år 2030. 8 av 13 stift...

Med Andens hjälp kan vi få vishet och kärlek att i sanning tala med människor som kämpar med sitt liv – också på områden som sexualitet och könsidentitet.

Ingen av oss vet vad som gömmer sig i framtidsbokrullen. Under en tid har mörka krigsmoln synts också vid vår horisont. Rädslan breder ut sig i landet.

Detta gäller att granska besluten från Strängnäs stifts domkapitel under lupp för att se om de är olämpliga att utöva sitt uppdrag.

På Svenska kyrkans hemsida står att läsa: ”Kyrkans värdegrund har alltså sitt centrum i den gyllene regeln och det kristna kärleksbudskapet som tolkas lite olika i varje tid och i varje sammanhang”.

Mycket av det som sker på jorden är sådant, att under det som sker och syns, är det något mer eller långt större som äger rum.

Det kristna synsättet visar oss hur vi bör förhålla oss till det pågående kriget.

Tydligen är det bara i Mexiko som det sker fler sprängningar, utan att det råder krig, än i Sverige – i hela världen.