Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Satan är ingen myt!

Bibeln lär oss att Satan och hans andehärar är verkliga och farliga.
Skriven av: Ola Tulluan
Publicerad: 12 februari, 2020

Jag har blivit ombedd att skriva lite om Satan och onda andar så som jag mött dem som missionär. Det har varit svårt för mig då jag här rör mig ut i ett område som de flesta nordbor inte tror existerar. När jag nu skriver om detta räknar jag med att några kommer att se detta som en vindpust från en överspänd missionär som i bästa fall minns fel, eller i värsta fall har diktat ihop falska historier.

Jag har därför hämtat exempel från ett undervisningshäfte som jag skrev då jag undervisade vid Singapore Bible College (1989-1995) då exemplen som jag nämner var långt mycket färskare i minnet än vad de är idag. Jag citerar också lite från en bok som jag skrev får några år sedan med god hjälp av min gode vän Espen Ottosen (”Når Gud forandrer”, Lunde Forlag 2002).

Några citat från Bibeln

Bibeln lär oss att Satan och hans andehärar är verkliga och farliga. Det är inte ett resultat av människors tankar eller ett försök att svara på det ondas problem i världen. Det räcker med att nämna några få bibelställen. Satan kallas ”den här tidsålderns gud” som ”har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet …” Med andra ord, i denna värld har han makt till att hålla människor borta från frälsande tro på Jesus. Petrus nämner i sitt första brev att djävulen: ”Går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.” (1 Pet 5:8)

Bilden av ett rytande lejon påminner oss om att Satan är farlig. Han bedriver en verksamhet där han gör allt för att leda människor bort från Jesus och lägga dem under sin makt. Aposteln påminner oss om att göra: ”Motstånd mot honom, orubbliga i tron” (v. 9).

Paulus skriver om: ”Falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar.” (2 Kor 11:13) Han säger också: ”Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.” (v. 14)

Det är lockande med en ljusets ängel. Han frestar oss genom att framställa lögnen som en tilldragande och ofarlig sanning, och så kan han leda oss till fall. Det Paulus avslutar med att säga om detta blir då allvarligt: ”Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.” (2 Kor 11:15)

Må Gud bevara oss från att bli räknade som en av dessa!

Inte bara Satan

Bibeln lär oss att Satan inte är ensam. Paulus nämner den kamp vi har ”mot ondskans andemakter i himlarna”. Det är dessa som kallas de onda andarna. Satan är ledaren.

Bibeln är tydlig med att det är de onda andarna som står bakom världens olika religioner (1 Kor 10:19-21). De kan besätta människor som öppnar sig för sataniskt inflytande. I många kulturer blir människor överlämnade åt Satan. I Indonesien är det vanligt att ett nyfött barn blir förd till trollmannen (”dukun”) och överlämnad åt en skyddsande.

Satan har en fruktansvärd makt över alla otroende. Det är inte konstigt att han kallas världens gud (2 Kor 4:4) och denna världs furste (Joh 12:31).

Satan

En starkare makt

Gud vara tack! Det finns en som är starkare (Matt 12:28-29). Genom sin försoningsdöd på korset besegrade Jesus Satans makt (Kol 2:13-15). Satan har lidit ett totalt nederlag och lever därför på ”lånad” tid, det vill säga att det kommer en dag då hans tid är förbi. Hans slut kommer att vara i ”sjön av eld och svavel”, som det står i Uppenbarelseboken 20:10. Eller som Jesaja säger att han ska störtas ner i dödsriket, till gravens botten (Jes 14:11-15).
Tillsammans med sina lakejer ska han där ”plågas dag och natt i evigheters evighet.” (Upp. 20:10)

Men här finns mer att säga. Här i tiden lever och verkar Satan och hans andehär med ”lånad” makt. Det vill säga att Gud har satt en gräns för Satans maktutövning. Det är som om han säger: ”Hit, men inte längre!” Jobs bok visar på detta. Också evangelierna vittnar om hur Jesus visar sin makt över de onda andarna genom att driva ut dem ut människor (Matt 17:12-21, samt flera andra ställen).

Samma makt har den kristna församlingen fått idag. De onda andarna kan drivas ut i Jesu namn och då bryts Satans makt. Detta ser vi genom att läsa Apostlagärningarna om det som skedde under de kristnas första tid. Ett mäktigt vittnesbörd om att alla som tar sin tillflykt till Jesus och blir frälst blir befriade och inte längre kontrolleras av Satans makt.

Det är inte så att han låter de troende människorna vara i fred. Nej, han kan fortsatt fresta till fall. Han har en allierad i vår syndiga natur. Här måste vi hålla oss till Bibelns goda råd att göra: motstånd mot honom, orubbliga i tron! (2 Petr 5:8)
”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.” (Ef 6:13)

Några exempel från min missionärstid

Jag tror det är mycket ogjort på teologins område när det gäller att ta på allvar det Bibeln säger om Satan och hans andehär. Kanske är det våra bröder och systrar i kyrkan i syd som måste hjälpa oss till en bättre förståelse av dessa saker. I alla fall är det så att jag inte hört något under de fyra år som jag gick på Missionsskolan i Fjellhaug om den verklighet som mötte mig då jag kom till Indonesien 1977.

Mina Indonesiska bröder och systrar pratade ofta om besatta människor som i Jesu namn hade blivit befriade från Satans band. De hade gjort upp och förnekat Satan och bränt upp alla sina fetischer [här i meningen avgud, amulett eller dyl., översättarens kommentar]. Ofta var det förknippat med kamp då Satan inte så lätt ville släppa sitt byte.

Jag funderade mycket på detta men fick så småningom själv personlig erfarenhet av den förfärliga träldom som många levde under.

Mitt första möte med den ockulta världen inträffade i juli 1977. Det var bara ett par månader efter att vi kom till Batu i Östra Java där vi bodde i 12 år.

I juli varje år arrangerades det en bibelkonferens med tusentals människor från hela Indonesien. På ett av kvällsmötena. mitt under predikan, hörde vi ett förfärligt rytande från en i församlingen. Det visade sig vara en liten tjej. Hon var runt 15 år gammal. Hon kröp runt på golvet och ropade med mansröst hädelser av den värsta sorten. I församlingen rådde det inget tvivel – hon var besatt av en ond ande. Själv betraktade jag det hela på avstånd, ny som jag var i landet.

Den kvällen blev tjejen fri. Hon förnekade Satan och blev förd till tro på Jesus. Det visade sig att hennes familj hade blandat kristendom med den traditionella tron på andevärlden. De ville få ”välsignelsen” från båda dessa världar. I Indonesien kallar de sådana ”kristen kartu penduduk” som bäst kan översättas med ”nominella kristna” eller kyrkomedlemmar som saknar en personlig tro på Jesus.

Varje år reste lärare och studenter från Bibelinstitutet i Batu på evangelisationsresor runt om i Indonesien. Dessa resor varade i en eller ett par månader. 1978 var jag med i ett team av fyra studenter och en kollega som bär det svåra namnet Pondsius Takaliuang. Han är en känd evangelist i Indonesien. Denna man fick jag resa med flera gånger. Det var lärorikt för min del.

Det jag upplevde under den resan har på ett underligt sätt bundit mig till Indonesien. Vad det innebär att stå med en fot i mörkrets rike och vilken kamp som pågår där Jesu namn blir förkunnat kom så nära inpå mig.

Vi reste från Padang på Västra Sumatra via Riauprovinsen och till öarna söder om Singapore. Överallt hade vi möten i kyrkan och på andra platser. På ett möte reste sig en ung kvinna och hade bråttom att komma ut. Men innan hon kom till dörren föll hon, styv som en käpp, omkull. Folk skyndade fram och plötsligt började hon vrida sig över mittgången och väsa som en orm. Pondsius stämma skar genom luften: ”Vad du än heter, du onde ande, så befaller jag dig i Jesu namn: Far ut ur denna kvinna!”

Från ”ormen” på golvet kom det ett förfärligt skratt. Den onde anden ropade: ”Gå bort härifrån, du som förkunnar Jesu namn. Detta är min egendom. Här har du ingenting att göra!” Pondsius fortsatte: ”Jag befaller dig i Jesu namn, säg mig ditt namn.” Efter en stund kom det: ”Jag heter hor.” Församlingen hajade till. ”Jag heter också tjuveri och högmod.”

Jag måste erkänna att jag funderade väldigt mycket om det som skedde var bibliskt hållbart. Er det rätt att säga att människor som kämpar med högmodiga tankar är besatta av en ond ande? Skepsis och tvivel trängde sig på mig.

Jag insåg att här stod jag inför en värld som var helt ny för mig. Samtidigt kunde jag inte förneka det jag såg och hörde. Oavsett hur jag vände och vred på det rådde det inget tvivel om att vi stod inför en kvinna som behövde andlig hjälp.

Hon fick den hjälpen och blev löst. Hon kom till tro på Jesus. Då skedde det som beskrivs i Matt 12:43-45. Där läser vi om att när den onde anden farit ut ur en människa, och den människan kommer till sann tro på Jesus, så finns det inte rum för den onde anden längre. Men som det också framgår i dessa verser är det av vikt att den som blir löst får solid och god undervisning i den kristna tron, annars kan den onde anden komma tillbaka. Detta var något som vi lade stor vikt vid i vårt arbete i Indonesien.

Några tankar i efterhand

Jesusnamnet har någonting förunderligt med sig. Det kostar att fråga om de tror på Jesus. Det namnet skapar ofta en spänd tystnad när det blir nämnt. Det händer också att folk blir arga så de kokar. Att fråga folk om de tror på Gud kostar inte lite mycket. För Gud tror ju de allra flesta på. Men Jesu namn, det skapar alltid konflikt!

Det var också min erfarenhet från Indonesien. Där Jesus blev nämnd och förkunnad som frälsare och försonare kom ofta reaktionen, inte bara i form av ilska och avståndstagande, utan också som direkt konsekvens av Satans makt över en människa.

För mig är detta ett exempel på att Satan är verklig. Han är ingen myt. Han är rädd för Jesus för han vet att han led nederlag då Jesus dog på korset. Därför gör han allt som står i hans makt för att hålla människorna borta från tron på den treenige Gud. Det står: ”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.” (Jak 2:19)

Det verkar som att ett av Satans starkaste verktyg är att fresta till ett liv i hor och orenhet. Det finaste som Gud har lagt ner mellan man och kvinna vill Satan och de onda andarna förstöra. De vill att människorna ska leva ut sina sexuella lustar och fantasier utanför äktenskapet, eller i samkönade förhållanden.

Bibeln säger att sådant är synd och för människan under Guds dom (Rom 1:26-32; Heb 13:4). Uppenbarelseboken varnar två gånger, i slutet av boken, för dessa synder (Upp 21:8 och 22:15) vilket indikerar att det kommer vara utbrett under den yttersta tiden.

I dagens situation

Sedan jag kom hem från Peru för ett år sedan har jag försökt att följa med i olika debatter som pågår i media. Mycket av det jag har läst och hört fyller hjärtat med sorg över att Bibeln blir omtolkad, ja, faktiskt förvanskad för att anpassas till vår tid.

Resultatet är att folk kan leva så de vill utan konsekvenser för evigheten. Gud är ju kärlek! Klart att han accepterar alla uttryck för kärlek människor mellan! Så sägs det.

Mitt intryck är att det snart inte finns något av det som Bibeln kallar synd som längre bekänns som synd, i alla fall inte synd mot Gud. Samtidigt sätter man ett frågetecken vid nedärvda läromässiga sanningar som vi trodde stod orubbligt fast. Många skakar på huvudet. Några tar del i debatten med berömvärda inlägg. Vi behöver sådana röster i vår förvirrade tid.

Någon knäpper händerna och ber att Gud ska gripa in med väckelse och andlig vår i vårt land. Det jag däremot har saknat är klarare tankar kring frågan: Varför har det blivit som det blivit hos oss?

Det går säkert att analysera sig fram till olika orsakssamband. Men, har någon tänkt på att vi kanske står inför ett sataniskt angrepp på vår kristna tro och identitet? Många har säkert tänkt tanken, men jag har inte sett det i debatten. Jag kan i och för sig ha missat ett sådant inlägg.

Jag tror i alla fall att han som kallas ”en ljusets ängel”, och som paketerar sitt budskap i tilltalande tankemönster; han klappar i händerna och applåderar när detta sker. Då är frågan om vi som Guds folk har kraft till att stå emot djävulen, fasta i tron, och ta konsekvensen av det – bryta upp och samlas i levande gemenskaper.

översättning Gabriel Skilling, texten är publicerad i samarbete med For oss, foross.no.

0 kommentarer