Vi behöver dagligt bröd
Brödet står för basfödan. Så har det alltid varit och är än idag över hela vår värld. I gamla tider var man helt beroende av vad skörden gav. Blev det missväxt och man inte fick någon brödsäd, så lurade svälten bakom dörren. Men med bra skörd kunde alla äta sej mätta och lägga undan till kommande år.
Nu sitter Jesus med sina lärjungar på stranden av Gennesaret och ser ut över sjön. De är inte ensamma. Där finns massor med människor som vill höra vad han har att säga. Man har glömt både tid och rum. Så blir det ju när man har något intressant att lyssna till.
Nu går det inte längre. Nu måste man få mat. Vi följer samtalet mellan Jesus och Filippos. Jesus frågar honom: ”Var skall vi köpa bröd, så att alla dessa får något att äta?” Evangelisten Johannes som själv var med berättar om detta och lägger till: ”Detta säger Jesus för att pröva Filippos. Själv vet han vad han skall göra.”
Filippos kunde räkna han. Han var förresten från den där trakten, från Betsaida, och han visste var man kunde köpa bröd. Det här är omöjligt: ”Det räcker inte med bröd för 200 denarer, för att alla skall få ett stycke var.” Andreas, bror till Petrus, hade ett annat förslag. Han hade sett att det i folkvimlet fanns en pojke som hade fem kornbröd och två fiskar. Det var ändå något. Men säger han: ”Hur skulle detta kunna räcka för så många?”
Jesus ber att pojken ska komma fram. Så sätter man sej ner som man brukar göra, när man ska äta. Jesus ber bordsbönen. Han tackar Gud och ber honom att välsigna maten. Lärjungarna och säkert många andra hjälper till och delar ut av brödet och fiskarna, Det var ju många som skulle äta, femtusen män och kvinnor och barn dessutom. Det räcker och alla blir mätta. Ja, det blir faktiskt tolv korgar över, mer än det varit från början. Ett sådant överflöd. Samma överflöd får vi höra om vid bröllopet i Kana, då Jesus förvandlar 500 liter vatten till vin.
Tolv korgar är inte vilken siffra som helst. Den täcker in allt. Det är en symbol för Israels tolv stammar och en symbol för Nya förbundets folk med de tolv apostlarna.
Jesus vet att vi alla behöver äta och dricka. Han behövde mat och dryck, och det behöver vi också. Vi ska tacka Gud för att vi har det så bra och får äta oss mätta varje dag. Det är viktigt att vi ber bordsbön. Det har en viktig betydelse också för andra som ska äta tillsammans med oss.
Dagligt bröd är mer än så. Vi kan ta fram vad Martin Luther säger i förklaringen till fjärde bönen i Fader Vår. Frågan är denna: ”Vad är dagligt bröd?” Svaret blir ”Allt som hör till livets uppehälle och behov, såsom mat och dryck, kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och pengar, god maka, goda barn, gott tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, passande väder, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar och mera sådan”.
Även om det är gamla formuleringar och ord så förstår vi vad som gäller. Det handlar om allt som hör ihop med vårt liv här på jorden.
Om vi nu skulle ha allt detta så finns det något som är ändå viktigare:
Livets bröd
Det fanns en tid då man trodde att om vi människor fick det bättre och bättre, så skulle vi också bli lyckliga och få frid i själen. Vi går ju in i en valrörelse och den tycks bara handla om yttre ting. Men nu är det så att vi är skapade till evighetsvarelser. Gud har i våra hjärtan lagt ner en längtan efter en annan värld och ett annat liv, än det vi lever här på jorden
När missionärerna reste ut i världen och skulle starta missionsstationer, byggde de tre hus: skola, sjukhus och kyrka. Det var viktigt med undervisningen. Det var viktigt med sjukvård. Men det måste också finnas ett hus där man kunde fira gudstjänst, en plats dit man kunde komma för att möta Gud.
När Jesus delar ut brödet och fiskarna, så använder han samma ord, som han gör, när han instiftar nattvarden. Han tar brödet, tackar och delar ut det. Vi klarar oss inte utan livets bröd. Jesus säger själv: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Jesus finns i sin kyrka och församling idag. Lika konkret som han fanns den gången och välsignade brödet och fiskarna, så finns han idag i Bibelns ord, i dopets vatten och i nattvardens bröd och vin. Livets bröd ska vara centrum i alla församlingar, också i din och min församling. Mycket av det andra kan vi både ha och mista. Men om det inte finns det några människor som lever i sitt dop, som lyssnar till Guds ord och firar nattvard, så finns det ingen kristen församling heller.
Det står mycket klart i kyrkoordningen att det är gudstjänsten som gör en församling till en församling. Så här står det: ”Kyrkans grundläggande uppgift är att fira gudstjänst.” Finns det inga gudstjänster så finns inte heller någon församling.
Det är därför det är så allvarligt när gudstjänsterna glesas ut, och mer och mer läggs ner i många församlingar. Gör man så då tar man också död på församlingens liv. De många stängda kyrkportarna är ett allvarligt tecken i vår tid.
Vad händer efter brödundret? Som så ofta annars missuppfattar människorna hela situationen. De tror att Jesus ska lösa brödproblemet för all framtid. Nu vill de att Jesus ska bli deras kung. Politik och makt tar överhanden. Jesus ställer aldrig upp på sådana villkor. Han drar sig undan ensam. Han har inte kommit för att starta ett jordiskt rike. Han kommer med livets bröd och ska rädda oss till evigt liv.
Den här gången stannar han uppe i Galileen. Han ser hur påskfirarna är på väg till Jerusalem. Snart ska han gå dit själv med sina lärjungar för att ge sitt liv för oss. Då offrar han sitt liv för att vi ska få syndernas förlåtelse, liv och salighet. Tar vi emot Jesus i tro, är vi på rätt väg genom livet till målet i himmelen. Då har vi också många uppgifter framför oss här i livet. Detta tar vi fram nu till sist.
Vi får vara med och dela ut både det dagliga brödet och livets bröd.
Den lille pojken lämnade brödet och fiskarna till Jesus. Då blev det till välsignelse för många. Förr var fastetiden Lutherhjälpstid. Det fanns ofta en sparbössa därhemma som man la i pengar. Sen lämnade man den till kyrkan på Palmsöndagen. Nu är det inte så, men då får vi själva söka fram goda ändamål dit vi kan ge våra pengar för att lindra nöden i världen och för att sprida Guds kärlek över vår värld.
Och så Livets bröd. Där behövs vi alla Det är ändå viktigare. Präst och andra församlingsgbor ska stå sida vid sida. Prästen ska predika Guds ord, undervisa, döpa och dela ut nattvarden. Men uppgiften är större än så. Kristus har inga andra händer än våra, inga andra ögon än våra. Missionens tid är inte slut. Mission behövs härhemma och ut över världen. En församling som tar sitt missionsansvar är levande. Den som inte gör det måste tänka om. Vi ska be Gud om hjälp så att vi kan visa på Jesus, röja undan hindren och hjälpa människor fram till honom.
Vi lever i en tid då allt ifrågasätts och diskuteras. Synkretism och religionsblandning hotar oss. Nu gäller det att mer än någonsin ha målinriktningen klar. Det kan vi aldrig diskutera. Vi ska se på Jesus och följa honom. Då kan det hända att väckelsen inte är långt borta.
När Jesus efter brödundret inte vill göra människorna till viljes, går de sin väg och lämnar honom. Till sist står han ensam med de tolv. Han ställer frågan: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” Då svarar Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”
Vi har ingen annan än Jesus att gå till för att få Livets bröd, och det eviga livets ord. Det räcker ända in i evigheten.
Amen.
Nils Hjertén