”Salig den som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Läser man evangeliet i 1983 års evangeliebok, upptäcker man att det har två verser till. Eftersom dessa hör med till det föregående och därtill är mycket viktiga, kommer tonvikten i betraktelsen att ligga på verserna 27-28: ”Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: ’Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.’ Han sade: ’Säg hellre: Saliga är de om lyssnar till Guds ord och bevarar det.’”
I det föregående talar Jesus om djävulen som den starke och sig själv som den starkare. Jesus är starkare än djävulen. Hans kamp mot den starke kostade honom visserligen livet. Men just det som såg ut som ett nederlag, var i själva verket en seger. Det blev uppenbart då Jesus lämnade sin grav. Men Jesu seger innebar inte att den starke blev tillintetgjord, så att han inte mer kan göra någon skada. Han lever ännu, men sårad till döds vet han att han endast har en begränsad tid att verka. Däremot tog Jesus ifrån honom hans byte. Med sitt eget blod köpte Jesus de fallna människorna till sin egendom.
För att få del i den befrielse Jesus vunnit för allas räkning, gäller det att komma till honom. Första gången man får del i denna befrielse är för många i dopet. Då blir man frälst genom Jesus, lycklig och fri. Men det kan den starke inte tåla. Därför söker han på nytt få grepp om den som i dopet ryckts ur hans våld. Och sorgligt nog lyckas han alltför ofta. Men även om det gått så illa, kan allt bli väl igen. För den starkare lever och vill inte förlora någon enda han gått i döden för. Kan man inte själv frigöra sig från den starkes inflytande, kan Jesus göra det. Därför gäller det för en människa som ser sin bundenhet, att vända sig till den starkare.
Var finner hon Jesus? Jo, framför allt i hans ord. Därför gäller det att hon går till Ordet och vid det ber om den befrielse från allt ont han vunnit också åt henne. Och salig är hon när hon så lyssnar till Guds ord och bevarar det, för när Jesus genom sitt ord eller sina tjänare tillsäger henne syndernas förlåtelse, sker befrielsen. Genom förlåtelsens ord löses banden som synden bundit henne med. Hon blir fri, verkligt fri.
Men den starke ger sig inte i första taget. Han kommer igen, och vi kan inte själva stå emot honom. Återigen gäller det att gå till Jesus i Ordet och be att han låter sin kraft fullkomnas i vår svaghet, och det dag efter dag, för aldrig kommer den dag då vi klarar oss själva. Och saliga är vi om vi så lyssnar till Guds ord och bevarar det, för då lovar Jesus att inte släppa oss, och med vår svaga hand i hans starka är vi trygga. Visst kan den starke smutskasta oss med sina frestelser och göra det mörkt med sina anfäktelser. Men Jesu, Guds Sons, blod renar oss från all synd, och han som är världens ljus lyser oss med Ordets löften, så att det inte blir hopplöst nattsvart för oss. Inte heller i det sista provet ska det lyckas den starke att få oss på fall när vi har Jesus med oss. Också då ska han visa sig vara den starkare. Så får vi till sist sjunga med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor i himlen.
Att lyssna till Guds ord och bevara det innebär allra först att vi tar del av Ordets förkunnelse, men inte vilken som helst utan den som grundas på Ordet – en förkunnelse med Bibelns Jesus i centrum, den Jesus som är sann Gud och sann människa och Gud för oss gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning – en förkunnelse där dopet, Ordet och nattvarden lyfts fram som bärare och förmedlare av syndernas förlåtelse – en förkunnelse där vägen till frälsning heter omvändelse och tro: att Guds ord får kasta ljus över både mig och Jesus; över mig, så att jag ser synden i mitt hjärta och liv och både bävar för den och sörjer över den; men ljus också över Jesus, så att jag ser att mitt straff var lagt på honom och jag därför får tro mig helad genom hans sår.
Att lyssna till Guds ord och bevara det är också att regelbundet läsa Ordet, att varje dag avsätta åtminstone någon stund då du sätter dig ned din bibel och gärna någon god andaktsbok som hjälper dig förstå vad du läser. Vill du det verkligen, kan du. Och vill, det gör du när du förstått vad saken gäller: din salighet. Och vänta inte med att bruka Guds ord, utan ta vara på tillfällena att höra och läsa Ordet som nu ges dig. Du vet inte hur länge du får sådana tillfällen. Tider kan komma då Guds ord inte mer får förkunnas bland oss, och då du av olika anledningar inte heller har möjlighet att läsa det.
Att lyssna till Guds ord och bevara det är också att gömma det. I minnet först. Det är gott att ha något ord att ta fram ur minnet när arbetet tynger och tröttar, frestaren kommer med onda förslag och prövningar av olika slag möter. Det är gott att ha Guds ord i minnet, om sådana tider skulle komma då man inte längre kan höra eller läsa Ordet. Men det är ofta lättare sagt än gjort att gömma Guds ord i minnet. Många uppriktiga Ordets lärjungar klagar över att de har så svårt för att komma ihåg vad de hör och läser. Men ber du om hjälp att kunna gömma Guds ord i minnet, får du också lita på att du ska komma ihåg så mycket du behöver.
Men också i hjärtat ska Ordet gömmas. Som det gudomliga utsäde Ordet är, ska det myllas ner i hjärtats åker, men inte för att ligga där overksamt utan för att växa och bära frukt – också den frukt som heter lydnad för Guds ord. Det hör ofrånkomligen med till ett rätt bruk av Ordet, att du försöker lyda det så långt du förstår. Då får du också hjälp att förstå mer och mer av Guds Ord. Väj inte undan för allvaret i Ordet. Lägg inte heller bort det när tider av olust och tröghet kommer över dig. Och blygs inte för att låta människor se och förstå, att du vill vara en Ordets lärjunge.
Om du så lyssnar till Guds ord och bevarar det, är du salig. Inte så menat att du med ditt bruk av Ordet förtjänar saligheten. Den har Jesus redan förtjänat åt dig. Nej, salig därför att Gud genom Ordet både undervisar dig om och verkar hos dig allt som behövs till din salighet. Därför är du salig. Men inget att detta kan du av egen kraft. Be därför Herren göra vad du inte kan: hjälpa dig att dag för dag lyssna till Guds ord och bevara det, så att han prisa också dig salig. Ja, då inte bara är du salig, du blir det också. Du blir det i döden, för mitt i dödsskuggans dal blir Ordet din käpp och stav som tröstar dig, så att du inte behöver frukta något ont. Och salig blir du i evigheten, när du vägledd av Guds ord kommit lyckligt fram till målet och får se Herren ansikte mot ansikte, se att sådan han målades för dig i Ordet, sådan är han verkligen: syndares store och underbare Frälsare – din Frälsare. Amen.
Jan-Erik Appell, Kristianstad