Lukasevangeliet 14:15-24
Råd till bordsgästerna
Jesus är på besök hos en av de förnämsta fariséerna för att delta i en måltid. I samband med besöket botar han en sjuk och undervisar om hur de inbjudna bör förhålla sig. Det som gav anledning till att Jesus tog till orda var att han lade märke till att gästerna sökte sig till de bästa platserna. Situationen blev som en uppfordran till Jesus och en möjlighet att undervisa folket. Jesus tog ofta tillfällena i akt. Man ska inte vara framfusig och tänka att man själv är viktigast och därför försäkra sig om den bästa platsen. Han vänder sig alltså först till de gäster som var bjudna.
Det här avsnittet slutar med en sammanfattande sentens eller regel: ”Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.” (Luk 14:11)
Råd till värdarna
Sedan vänder han sig till värden, som var en av de förnämsta fariséerna, och undervisar honom om vem han ska bjuda in som gäster. Det måste ha varit en chock för honom att höra, att han inte borde bjuda in sina vänner, inte sina bröder eller släktingar, inte dem som är på samma nivå på samhällsstegen som han, inte dem som han kan ha nytta av. ”… om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?” (Matt 5:47) Nej, bjud hellre in gatans folk och sådana som inte kan ta hand om sig själva på grund av något handikapp. Eller sådana som inte kan ge något i gengäld, såsom fattiga, lama och blinda.
Jesus uppmanar till något som är mot den mänskliga naturen. Det är ju mycket roligare att umgås med gelikar, med dem som har gemensamma intressen eller något annat som förenar dem. Jesus förklarar varför ett sådant handlande är bättre.
Belöningen
Den första gruppen bjuder man in därför att de kan ge något igen och egot får glädja sig. Den andra gruppen har inget att ge. Du får på sin höjd ett ”tack” och det är du väl inte nöjd med? På det här viset avslöjar Jesus människans djupaste egoism. Om du övervinner din själviskhet är du salig, säger Jesus. Då ska du få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.
Betyder nu det här att man blir frälst tack vare sina goda gärningar? Det kan tyckas så. Det finns många människor som uppoffrar sig för andra, men var finns den människa som kan så totalt förändra sitt liv. Våra goda gärningar upphäver inte det onda. Martin Luther säger, att i varje god gärning finns något av själviskhet också med. Av erfarenhet måste vi nog hålla med honom.
Juden hade som mål att få vara med i det Messianska riket. Men att uppfylla lagen helt var inte lätt. Men de fromma tröstade sig med att de hade åtminstone försökt och såg fram emot den dag när Gud en gång skulle belöna dem för den möda de lagt i dagen med att besöka alla gudstjänsterna, gjort sitt bästa att hålla buden och förrättat offren. Men Jesus har en annan syn på saken. Den saken kommer fram senare i samband med bröllopskläderna.
Morgondagens bröd
En av bordsgästerna tog fasta på det som Jesus sa: ”Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike !” Det är begreppet ”Guds rike” som ger Jesus anledning till att berätta den här liknelsen om vem som får vara med i Guds rikes glädje och vem som blir utanför. För en jude var de här orden väl kända. När sabbatsbröden välsignades symboliserade det ena brödet ”bröd för dagen som kommer”. Sedan lästes välsignelsen över de två bröden som följdes av saligprisningar. (Ps 84:5; Ps 144:15) Saligprisningarna och det eskatologiska hoppet var en del av sabbatsmåltiden redan på Jesu tid. Därför har man tolkat den ordalydelse som fjärde bönen i Fader Vår har enligt Matteus att betyda ”Ge oss redan idag morgondagens bröd” – gör oss redan nu delaktiga av det liv som fortsätter med Guds rikes måltid i himlen. Jesus säger att han är det bröd som har kommit ner från himmelen och ger världen liv – evigt liv. Genom tron tar vi emot morgondagens bröd redan idag.
Nej, tack!
Men alla – alla tackade nej. De hade fått förhandsinbjudan kanske veckor på förhand. Men här är nu perspektivet större. Kallelsen kom långt tidigare – redan i och med löftet om kvinnans säd – Jesus. Sedan förnyades kallelsen genom profeterna. ”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son.” (Hebr 1:1)
Kallelsen går ut
Liknelsen har drag av allegori. Nu är det en helt vanlig man som ordnar med en stor festmåltid, inte en förnäm farisé. Men mannen är egentligen Gud. Gästabudet är Guds rike. Tjänaren som han sänder ut är Jesus. ”Kom, ty nu är allt klart.” Det är samma ord vi får som kallelse till att gå fram till Herrens bord och ta emot Kristi sanna kropp och blod till våra synders förlåtelse. Jesus har bekänt hela världens synder inför Johannes Döparen. För dessa synder lider han nu syndens straff och utropar: ”Det är fullkomnat.” Kallelsen med dess löfte innehåller samma löfte som Jesus ger när han säger att han går för att bereda rum för alla som tror på honom.
Men alla förmögna företagare och de män som hörde till synagogans beslutande organ ursäktade sig. Hindren förefaller att växa i viktighetsordning – en åker, två oxar, en hustru. Men de borde inte ha utgjort något förhinder. De visste ju dagen för bröllopsmåltiden på förhand. De ursäktade sig och räknade med att det räckte bara de följde etiketten. Men husets herre visste att det fanns bakomliggande undanflykter. Han blev arg. Därför går kallelsen till människor på ”gator och torg” av vilka alla var judar. Men där fanns ännu rum.
Då går kallelsen ut till dem som finns på ”vägar och stigar”. Också hedningarna blir bjudna. Insistera på att de kommer! Men de tvekar på grund av sin egen ovärdighet. De räknar inte med att ha någon rätt till den måltiden. Men det finns egentligen inga hinder. Alla synder är sonade. Kristus har öppnat vägen in genom förlåten. De har de rätta festkläderna, givna av Jesus i det heliga dopet, Kristi egen rättfärdighetsdräkt. De har fått Ordet, Jesus själv som livets bröd, utan vilket ingen människa kan leva. Han är det manna som kom ner från Gud Fader för att ge världen liv.
Så börjar det missionsarbete som Jesus med sin liknelse förutsade. Marschordern hade han gett i apostlagärningarna: ”… bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Amen.
Boris Sandberg
Vasa, Finland